US DVD (inscannat foto)

Nuförtiden kan man som bekant gå in på t.ex utmärkta IMDB och läsa utförliga biografier och recensioner av enskilda filmer, så jag behöver inte upprepa
Hedy Lamarr's livshistoria, men visst var hon ovanlig. Inte bara att hon allmänt betraktades som den vackraste kvinnan inom film utan också hennes andra
liv som uppfinnare. En helt oemotståndlig historia om film-nakenchock 1933 och flykt från mellankrigsårens fascist/nazistiska Europa, livet som filmdrottning
i Hollywood och som uppfinnare, före sin tid, av en frekvens-skiftare vars principer idag används inom mobil kommunikation och missilsystem, typ.

Jag minns att min gamle far, som var tonåring i början av 1940-talet, sagt att han gillade Hedy Lamarr, det gjorde all världens tonårsgrabbar och massor av
andra också. Då österrikiskan ansågs som världens kanske vackraste kvinna och hennes "europeiska brytning/skandalstämpel" gjorde att hon fick spela farlig
kvinna i en rad oerhört populära men något trashiga filmer. Hon var glödhet utseendemässigt och filmerna rakade in pengar, men hon togs inte alls på allvar
som skådespelare i sina trashiga roller och karriären varade bara 40-talet ut. Själv minns jag bara någon trashig film på TV som ung och det bibliska mycket
underhållande, men trashiga, Cecil B. DeMille spektaklet Samson and Delila från 1949. På min vacker-aktris-lista (se kult & klassiker sidan) uttalar jag därför
tvärsäkert omdömet "alls ingen stor aktris". I ett svenskt filmlexikon anges "hennes stereotypa framställning av farliga kvinnor gjorde dock Hollywoodkarriären
kortvarig" och i en Video guide ges filmen Dishonored Lady från 1947 betyget Turkey, sämsta betyg alltså.
För att hedra min fars svettiga tonårsdrömmar såg jag så denna lågprisutgåva (med halvtaskig mörk bild) och jag fick......... en örfil och en pungspark.
Det är dags att omvärdera Hedy Lamarr, hon är värd en FET ursäkt, inte bara för sin uppfinnargärning (som skett) utan också för sina rollprestationer i
åtm. dessa här nämnda filmer. Nej, jag är inte hypnotiserad av hennes skönhet och jag har inte heller sett Psychotron-film egenskaper som ingen annan ser, utan
denna omvärdering har redan skett på filmfan-planet, se t.ex folks ofta mycket väl utformade recensioner på IMDB, Internet Movie Database.
Vad är det då som gör Hedy så oväntat bra? Visst, hon var vacker men det är det många aktriser som var/är, det är svårt att exakt definiera men om jag försöker:

Hedy hade STUNS

Hon var inte tråkig, hon hade karisma, glimten i ögat och utstrålade både småfarlighet och viss galenskap samt saknade pretention som vissa dryga s.k. A-aktriser.
Hon utstrålade också intelligens, viljestyrka och oberäknelighet och var överjordiskt skön, vilket gjorde femme fatale rollernas effektivitet trovärdiga.

The Strange Woman (1946) regiserad av B-studio mästaren och Detour-makaren Edgar G. Ulmer är en historisk melodram och (med lite god vilja) en film noir.
Filmen börjar i Bangor, Maine 1824 där unga Jenny Hager (Hedy) växer upp fattigt med sin försupne far (bra Dennis Hoey) där den unga flickan (spelad av barn-
skådis) lovar att hon skall växa upp till en skönhet och att hon skall få alla rikedomar hon vill. Löftet infrias med råge och vuxna Jenny lämnar snart sin far efter en
egenartad piskscen, där Hedy Lamarr går dit få andra aktriser vågat gå i en mix på maktspel, sexualitet och smärta. Jenny är en mycket speciell flicka, helt klart.
Hon gifter sig med stadens rikaste handelsman, åldrige Isaiah Poster (Gene Lockhart) som länge suktat efter Jenny. Snart återkommer Mr. Poster's son från studier
i England, Ephraim (bra Louis Hayward) en dyster och rädd ung man och filmen går in i Film Noir mode, när Jenny vill vara ensam med Ephraim och tycker att
hennes gamle man börjar bli väl gammal. Kanske kan Ephraim hjälpa sin far över till andra sidan? Där finns också Jenny's väninna Meg(Hillary Brooke) vars stilige
fästman John (George Saunders) snart intresserar Jenny. Allt utspelar sig i ett ännu ungt USA, i en stad där fulla skogshuggare ställer till upplopp och ingen poliskår
ännu existerar.
Jenny lindar alla män runt sina fingrar, hon gör goda gärningar som illdåd och ser på allt med sina halvslutna outgrundliga ögon, där det ibland glimrar till av ? något
för vanliga dödliga hemlighetsfullt antar jag (eller kanske bara fotografens spotlights som på bilden ovan). Sfinx-liknande hemlighetsfull och grym.... och ibland god.
Scenen i kyrkan med den svavelosande frikyrkopredikanten och inzoomningen på Jennys ansikte med nu uppspärrade ögon med den följande bekännelsescenen är
mycket imponerande, och här kände man att filmen var på väg mot något riktigt stort när: - den plötsligt och abrupt slutar i ett trashigt melodrama slut. Que?
Trots det svaga slutet så är filmen bra och Hedy Lamarr är MAGNIFIK. Sjukt orättvist underskattad. Hon gav mig en fet pungspark idag, 64 år senare

(Posterbild från nätet)

Dishonored Lady (1947) Regi: Robert Stevenson är ett psykologiskt kriminal-melodrama som alls inte är en kalkon (se ovan) men är ojämnt. Det är både föråldrat
och modernt samtidigt. Stelt och moraliserande men vad som är bra och känns unikt i filmen, det är guess what? Jo, Hedy Lamarr's rollprestation. Filmens ämne
förutom who-dunit gåtan är sexualitet, en kvinnas sexlust, en stor sådan för övrigt och något filmen pga censurreglerna i det familjevänliga Hollywood tassade ängsligt
runt. (Filmbolagsbossarna såg sig som moralens väktare, samtidigt som vissa av dem tvingade/hotade/mutade sig till sex med sina kvinnliga stjärnor och om de inte
ställde upp förintade de dessa förväntade sexslavars karriärer. Man får hoppas att dessa moguler har en egen avdelning i helvetet, och i en av de nedre kretsarna).

Hedy Lamarr är ungerskättade Madeleine Damien, en framgångsrik avdelningschef på en New York tidning som umgås i det hektiska Jet Set utelivet. Hon har en
stor "svaghet", män och hennes sexliv är omfattande. Hon träffar miljonären Felix Courtland (John Loder, som f.ö. var Hedy's tredje make) som blir en av hennes
partners. Men Madeleine är inte lycklig och råds av en psykiater att ändra sitt liv, skära ner på sexet och männen och hon slutar på jobbet, går upp i rök.
Hon börjar ett nytt liv i en annan stadsdel, som konstnärinna och möter grannen, medicinforskaren David (Dennis O'Keefe) och de blir ett par. En framgångsrik
yrkeskvinna har gett upp karriären och slutat att ha sex, det moraliserande hycklande Hollywood är nöjt, alla är nöjda, allt väl? Men, en gammal kollega bjuder ut
henne och efter några drinkar är Madeleine lite yr i bollen och den lyckliga kåtglansen är snart på plats också (Hedy Lamarr spelar detta suveränt och fullständigt
naturligt trovärdigt, snacka om att kunna använda sina ögon i rollgestaltningen - Hedy ROCKAR ju, hon ÄGER för att uttrycka sig på nutidssvenska).
Nå, ex-älskaren Felix dyker upp och Madeleine hakar på honom hem, någon ringer på, han lämnar rummet för att öppna och mördas, varpå hon flyr och snart
misstänks för mordet. Dags för The Rättegångsscen, tjoho! Vem är den skyldige, kommer Hedy att frias, att brännas på bål för sexet eller förlåtas av sin man?
Båda filmerna i 4:3 mono b&w. Enda extramaterialet en gammal journalfilm Made in America
Slutomdöme: Hedy Lamarr känns modern i båda och är mycket bra, eller har i vart fall denna unika snärt/stuns, ja, hon är hypnotisk helt enkelt

Back