Text below in Swedish:

Suverän och kul Aoi Miyazaki med sitt besvärliga band

Charmigt skön musik-drama-komedi någonting med avslappnad svart humor och en förtjusande, bra och kul
Aoi Miyazaki i huvudrollen som luttrad skivbolagsanställd. Visst, en variant på klassiska "This is Spinal Tap"
men med en egen avspänd japansk charm.

25-åriga Kanna Kurita (Miyazaki) arbetar på det indie-musikscen-inriktade skivbolaget Maple Records och har
som jobb bl.a att hitta nya talanger åt sin sparsmakade boss. Något hon ständigt misslyckats med och då hon nu
skall få foten planerar hon att åter börja jobba i sin pappas sushibutik (i en cool cameoroll Miike- och yakuzafilm-
bekante skådisen Sho Aikawa).

Den sista dagen på jobbet hittar hon ett nätklipp med en högljudd skramlande hardcore-punkgrupp. Det är en vägg
av oväsen och hon gillar inte musikstilen, men gruppen har en lockande energi och en snygg basist. Till hennes stora
förvåning tänder hennes boss på bandet (och basisten) och hon får i uppdrag att kontakta bandet och kontraktera
dom för ett album och en rikstäckande Live turné. De båda tror att bandmedlemmarna är i 25-årsåldern och kan
locka den unga publik bolaget riktar in sig emot.

Allt väl så långt, MEN när Kanna får tag i basisten Akio (Koichi Sato) visar han sig vara ett sluskigt 50-årigt fyllo.
Ja, liveklippet var från bandets sista gig 1983 och nu får hon den avundsvärda uppgiften att leda det återförenade bandet
ut på turné, ett band där sångaren Jimmy (Tomorowo Taguchi) sitter i rullstol, där bröderna Akio och haruo (Yuichi
Kimura) hatar varandra och trummisen (Hiruki Miyake) pga vissa problem måste stå upp när han spelar.
Kommer Kanna, med mespopparen Masaru som pojkvän, att bli lynchad av sin boss eller publiken, när knogjärns-
pojkarna åter framför sin gamla slagdänga Fumigate/Exterminate the Human Race ?

anamorfisk widescreen 5.1 eller 2.0 japanskt tal med engelsk text, Promotion footage utan tal ca 9 min samt en trailer
och ett bildgalleri. Taiwanesisk utgåva



Back to Japan Film Page 1