poster (från nätet)

(Nedanstående text skriven 2014-08-11)

Arrrrgh! Jag hade mina förväntningar i botten inför denna film eftersom jag redan läst recensioner på nätet om hur svag filmen skulle vara.
Kiyoshi Kurosawa är ju en av mina favoritregissörer och jag vet att han levererar mindre bra filmer ibland, någon enstaka gång i alla fall,
som med J-horrorn Loft t.ex. Jag visste att han i denna film hade en teeny-bop stjärna i huvudrollen ... så mina förväntningar var alltså
rekordlåga ...... jag var helt beredd att ge Kiyoshi Kurosawa en chans att få göra en mainstream film om ungdomsromantik och lite mumbo-
jumbo science fiction och komma undan med det -
bara filmen nådde över hans fotknölar vad gäller kvalitet och att den var liiite underhållande, inte tråkade ut en. MEN ... herrejävlar vilken
kraschlandning detta mög blev. Jag kan inte minnas när jag såg något så BEDÖVANDE TRIST senast. Gääsp, Zzzzzz, Snaaark.
2 timmar och 7 minuters pina. Segt och oengagerat. 3 feta U - usla skådisar, usel personregi och pinsamt usel dialog.
Ja, den var så jämra kass att jag faktiskt inte orkade se den i ett svep utan fick göra avbrott med ngn halvtimme kvar och sen, efter lite
överläggning med mig själv, beslutade jag att också förstöra min lediga söndag med att se de sista usla minuterna.

Jag såg den på streaming video, ngt som ersatt de gamla dvd discarna och som tydligen, eller?, är tillåtet då sajter som Youtube lägger ut
filmer en masse för streaming. Men Real är ju nyligen släppt på DVD i t.ex Hong Kong och man undrar ju om detta verkligen kan vara
tillåtet? Tydligen förekommer en gråzon med oklarhet vad gäller att visa nya filmer i strömmande video, ev. är det tillåtet ?

Nåja, filmens handling är den följande:

Unge mannen Koichi Fujita (Takeru Satoh) ... skall väl vara kring 25 år i filmen men ser ut som 18, har sin fästmö alt. flickvän alt. fru Atsumi
Kazu (Haruka Ayase) i koma efter ett självmordsförsök ngt år tidigare. Nu finns det en maskin, en makalös mojäng, som under Dr. Aiharas
(Miki Nakatani) ledning kan koppla upp Koichi mot Atsumis medvetande så att de 2 kan mötas i en virtuell värld skapad av henne.
Koichi färdas in i denna värld som består av hemmet i Tokyo, där hon sitter och ritar på sina mangaserier och med avgränsande dimmor runt
hyreshuset och med diffusa människor som rör sig anonymt därikring.
Hennes morbida teckningar på mordoffer gestaltar sig på golvet i våningen och sen lite varstans när Koichi hallucinerar, men detta skrämmande
moment utnyttjas inte av KK för att få liv i filmen utan rinner ut i sanden.

(Resan in i Atsumis medvetande påminner en del om den gamla amerikanska kultrullen Dreamscape från 80-talet med Dennis Quaid, en film som
få lär har sett, där Quaid tog sig in i folks drömmar. Samma suddiga fade-in kamera när man tagit sig in och kanske har KK sett denna gamla sköna
thriller? Rekommendation: Dreamscape från 1984, störtskön sci-fi thriller där drömmördare skall komma åt USA's president i hans drömmar).

Så långt i filmen var jag med på noterna och det såg ganska OK ut inför fortsättningen, men, sen bar det nedför på alla plan, urrk.

1. Det fanns absolut NADA personkemi eller attraktion mellan de båda "stjärnorna" Takeru Satoh och Haruka Ayase, 2 trästycken av
livlöshet. Om ett älskande par återses efter ett år, om än i en virtuell verklighet, så skulle de väl ha sex eller med tanke på filmvärldens censur-
förljugenhet åtminstone kramas och pussas lite. Men, ingenting och vad jag förstår så fanns inget förbud mot beröring i premisserna.

2. Samtliga skådisar såg ut att skämmas för att uttala de erbarmliga replikerna. Vart tog personregin vägen Kiyoshi Kurosawa? Det var väl
ditt jobb att blåsa in lite liv, lite nerv i de svaga unga skådisarna?

3. Storyn var förutsägbar och trist och CGI-Plesiosauren på slutet gjorde den inte bättre. Den drunknade pojken .... gääsp. Banala clichéer.

4. Filmen var alldeles för lång. 2 timmar och 7 minuter för lång.

Filmen har undertiteln A Perfect Day for Plesiosaur. Skärpning gäller nu Kiyoshi Kurosawa, inget mer livlöst mög som detta i fortsättningen.
Oj, har svårt att fatta att en man som just innan detta gjort Tokyo Sonata och TV thrillern Penance gjort något så uselt

Back