US DVD

Den mycket tidiga USA DVD utgåvan med anamorfisk widescreen version på ena sidan och en
fullscreen version på den andra, från tiden innan bredbilds TV slagit igenom alltså. Bara 10 år sedan men känns som 1800-talet idag

FÖRUTSÄTTNING - OBS! Detta är INTE en horror - detta är ett trashigt och bra-dåligt underhållande matinéäventyr

Först i augusti 2010 såg jag om denna Argento's kanske minst omtyckta film och det var hela 10 långa år sen jag såg den senast. Faktum är
att den en gång i tiden var en av de allra första DVD filmerna jag såg. Jag minns att besvikelsen då var total och att filmen var en katastrof.
MEN .... år 2000 trodde jag ännu att Argento var samma mästare av horrorgenren som han en gång varit, ja, trots hans nedgång i kvalitet under
1990-talet. När jag såg Suspiria på bio 1978 förändrades mitt liv och han hörde därefter till mina husgudar och när han sedan klämde ur sig detta
blev domen skoningslös. När man sen därefter har kunnat göra bokslut över Argento's karriär och konstaterat att han inte gjort något av egentlig
cinematografisk betydelse efter Opera, så bör man ju bedöma filmen helt annorlunda, dvs jämföra den med hans andra Post-Opera filmer och då
anser jag helt klart att tiden nu är inne för att något uppgradera betyget för Dario's så utskällda Fantom.

Ja, ja, Asia Argento som operasångerskan Christine Daee och Julian Sands som den långhåriga fantomen ÄR sensationellt USLA med replikutbyten
som får en att rysa (och man tycker sig nästan se att Sands skäms i filmen) och själva den romantiska delen av filmen, triangeldramat, kraschlandar
kapitalt då personkemin mellan Asia och Sands verkar vara noll, och dessa scener liknar nästan en sketch ur någon komedi/satirprogram.
Själva filmen är ju förstås baserad på Gaston Leroux klassiska gotiska roman som filmats ett otal ggr (och där min favorit är Brian De Palma's musik-
film Phantom of the Paradise med Argento-anknytningen Jessica Harper i en av huvudrollerna) och dessutom blivit en musical/opera. Argento har ju
dessutom i viss mån redan gjort en Giallo-version tidigare av verket genom sin Opera, där ju mördaren var en sorts fantom som beredde väg för den
unga sköna ersättaren att få sjunga, då Verdi's MacBeth och i denna film Charles Gounod's Romeo och Julia. Dario ger oss en blinkning till Opera
här då den feta primadonnan Charlotta (kul Nadia Rinaldi) hotas av en viskande röst.

OK! Vad är det då som är bra eller iaf småkul med filmen?

1. Den är faktisk hela tiden underhållande (vilket är mer än man kan säga om vissa andra av DA's senare filmer) OCH glöm absolut skrämmande horror
- detta är ett Gotiskt Matinéäventyr, fast inte för hela familjen förstås utan med en hel del kul gore av Sergio Stivaletti, som när råttfångaren hand käkas
upp av råttorna eller när hans dvärgassistent får huvudet kapat av klingan. Visst, det hjälper förstås om man som tittare har en viss svaghet för trashfilm

2. Claudio Argento. Argento's bror och producent hade gott om pengar att röra sig med och filmen är inspelad i Budapest och det hela blev mycket färgrikt
med mustiga miljöer, inte minst grottorna under operahuset, fina kostymer och så alla de fina råttorna. Det ser ut att kunna utspela sig 1877 och här har vi att
tacka Opera-fotografen Ronnie Taylor också

3. Asia Argento som må vara mycket dålig som aktris i filmen ser dock YUMMY ut t.ex när hon övar koloratursång i vit genomskinlig klänning och visar
sina onekligen rätt imponerande lungor. Asia ser sensationell ut och har ju visat att hon också kan vara en fin aktris, fast i icke-Dario filmer då förstås

4. Orkester-soundtracket av Ennio Morricone

5. Diverse annat som råttfångaren Ignacio (Istvan Bubik) och hans dvärgassistents råttfångarmaskin, fylliga Nadia Rinaldi som operaprimadonnan är kul
och så är ju Coralina Cataldi-Tassoni med (dvs den olyckliga kostym-saxkvinnan Giulia från Opera, även i Mother of Tears) som påkläderska

Handlingen tilldrar sig i ett Paris operahus 1877 och bisarra händelser tycks besanna ryktena bland personalen att en Fantom bor i katakomberna under
operan. Till skillnad från Leroux fantom är inte Julian Sands vanskapt utan har långt blont hår, ser ut som om han rymt från ett 80-talspudelrockband och
kelar med sina råttvänner. Råttkungen på stora operan. Ersättaren, sopranen Christine (Asia) har 2 beundrare i fantomen (Sands) och i adelsmannen Baron
Raoul De Chagny (Di Stefano). Vi har en journalist som skriver om händelserna på operan, en råttfångare, lite naket och en fyllig primadonna (Rinaldi)

Betyg: Ett misslyckande, men dålig fast bra, ändå underhållande. Sammantaget ingen katastrof alltså, bättre än båda hans urusla Cardplayer och Mother of
Tears, ja, ungefär i klass med hans Masters of Horror filmer Jennifer och Pelts. Min åsikt är att Dario Argento helt enkelt inte verkar klara av filmer i det
större formatet längre utan passar bättre i det mindre, som TV filmerna i MOH serien eller hans Gillar du Hitchcock? Hans sämsta film per idag är nog Mother
of Tears som var sinnesutvidgande urusel (och då har jag inte sett hans film Giallo än, jag bävar)
Och alla horrorälskare har väl sin personliga topp- eller bottenlista med hans filmer och smaken är delad som .... så ta vänligen inte illa upp

Anamorfisk widescreen 5.1 eller 2.0 engelskt tal
Extramaterial: kort interju med Julian Sands (3 min), filmography, picture gallery, en lång utmärkt artikel ur genretidningen Fangoria av Martin Coxhead om
brodern och producenten Claudio Argento (som bl a producerat mästerliga Santa Sangre), behind the scenes ca 10 min och theatrical och video trailers


Back