Hong Kong DVD

Ännu ett artmovie-drama av den i väst bland "filmkritiker som normalt avskyr den fantasirika asiatiska filmen men som gillar Wong Kar Wai,
Ozu och Akira Kurosawa" vådligt populäre Kore-Eda. OK, inget klafsande på leriga fält i dimma, dysfuntionella familjer i bråk vid middags-
bordet i en engelsk förort eller gul snö längs husknutarna på rumänsk landsbygd men ändock ännu en existentiell betraktelse över meningen
med livet i form av (över-) tydliga metaforer. Men, kanske är det denna gång ändå för japanskt för att passa dessa tråkmånsar fullt ut?

Filmen inleds med att en medelålders man i duffel åker Osakas monorail på väg hem från kneget (som servitör), han shoppar mat, skyndar sig
hem och börjar snacka med frugan redan i dörren. Tror man, men det visar sig att han talar med sin uppblåsbara sexdocka Nozomi, en docka
som han badar med, sover med och surprise, sätter på. Dessutom, yuck, får man se hur han sen gör rent ...ehum.... den löstagbara plastvaginan,
urrk, information man gärna sluppit insupa. OBS! Varning för spoilers nedan
............................................................................................................................

Vad han inte vet är att dockan inte bara ligger i sängen på dagarna och väntar på hans hemkomst (se bilden ovan), den vaknar till liv i form av
underbara sydkoreanska aktrisen Bae Doo-na (jag älskar Bae Doo-na galet, en absolut favoritaktris) och ger sig ut på stan. Hon har kvar sina
plastsömmar på benen, sina lolitakläder som följde med sexdockan och hon måste då och då pumpas upp via ventilen på magen. Hon skaffar sig
ett jobb i en dvdbutik, börjar träffa arbetskollegan Junichi, upptäcker att hennes ägare ersatt henne med ny knulldocka (av förmodligen nyare modell)
och hon söker svaret på varför hon fått ett hjärta, letar upp sin skapare dockmakaren. Han frågar henne ängsligt om hon har sett något som inte
varit ledsamt och hon lugnar honom vänligt med ett ja. Metaforiskt om meningen med livet och konstaterande att det gör ont att leva.
Bae Doo-na är finfin förstås och bär upp filmen där jag ändå tycker att Kore-Eda inte lyckas helt, är för självömkande och övertydlig i metaforerna.
Filmen är vemodig om inte rentav Feel Bad och spelar lite som en japansk kombination av Pinocchio och en eländigt dyster HC Andersen saga.
anamorfisk widescreen 5.1 japanskt tal med engelsk text, trailer och gallery


Back