US
DVD
Text below written in Swedish (2014-09-07)
First: Warning ! Den här filmen är
Fuck - Fucking - Feel Bad för att uttrycka sig med filmens
huvudpersoners vokabulär,
och dessutom varning för den synnerligen dystra text som följer nedan.
Den här filmen blir man inte på bra humör av. Sorry.
Ja, så är den inspelad med mestadels en skakig handkamera som männen
tagit med sig för att dokumentera sina brott, och
filmen basera alltså på materialet i den kamera man hittat .....
mycket originellt, verkligen.
En djupdykning in i själsligt mörker och ångest och som garanterat
kommer att förstöra din kväll. Inget fredagsmys direkt, urrk.
Jag skall också erkänna att detta inte var min påse och jag
snabbspolade delar av filmen när perparna i filmen, nummer 1-3 bjöd
på sina "förtjusande personligheter". Jag pallade helt
enkelt inte av att se och lyssna på våldskaoset, där gick gränsen
för mig.
Man får inte komma undan som tittare heller, inga genreregler följs
som att man får "njuta" lite när en av förbrytarna
till slut äntligen
går på pumpen och får möta sin skapare, det sker Off-Camera.
Här finns inga offer som vänder på steken och tar Revenge.
Här tror jag att filmens ev. (?) kvaliteter kommer fram, inte ens om man
skulle få se nummer 1 dö så skulle man bli gladare, det
skulle bara vara ännu mer elände och lidande. Dessa 3 personer är
verkligen sprängfyllda av hat och nazister tillika.
En judisk familj med 2 vuxna och 3 barn, en liten kille och
2 tonåringar skall fira lillgrabbens födelsedag när 3 till synes
drogade
och utflippade våldsmän bryter sig in för lite "underhållning".
Dvs att förnedra, mörda, tortera och våldta, men framförallt
verkar
det som - att vråla ... "fuck - fuck - fuck - fucking -fuck"
och hysteriskt yla och dregla .... genom HELA filmen, och det
är
kanske det som ger filmens dess eventuella ? kvaliteter, vi snackar inte exploitation
och nöjesvåld alltså .... om man inte är sjuuk.
Det är extremt obehagligt i alla fall och den gestaltning av en psykotisk
våldsman som No. Three (Ian Roberts) ger är minnesvärd
och jag tror rent av inte att jag sett ngt liknande, även om jag definivt
inte bett om det.
Enligt eftertexterna är denna film baserat på ett riktigt fall -
ett s.k. hatbrott - och kanske är det filmens realistiska stil som gjort
att
den (enligt fodralet) har vunnit ett flertal priser.
Jag har bott ganska centralt i stan och minns när man vaknade upp då
och då till ljudet av kringdrivande ungdomshopar som gav
sig på ensamma nattvandrare (värst var det på karate-sommarnätterna
på 80-talet), hur skriken på hjälp och dunsarna från
slagen
överröstades av de omänskliga ylandena av extas från varghopen,
människan på dess allra, allra lägsta nivå och hur man
just i det
ögonblicket hoppades att en Charles Bronson i sin krafts dagar skulle dyka
upp och göra processen kort med avskrädet.
Men Tjalle, han kommer ju aldrig för han finns bara på film.
Jag hade förträngt dessa omänskliga läten, men nu i denna
film hörde jag dem igen, om och om igen, tack så mycket James Cullen
Bressack. Men visst, det var så dom lät ungefär.
Jody Barton spelar nummer 1, han med naziarmbindeln, och i verkligheten(?)
enligt eftertexterna skulle han ha hetat John Buckly.
Nummer 2 spelas av Tim Moran och hette/heter Thomas Middle och nummer 3, muskelknutten
ned nazitatueringen spelas av
Ian Roberts (på ett minnesvärt sätt) och hette/heter Bill Buckly
i verkligheten och var bror med nummer 1. Enligt eftertexterna
sitter de sistnämnda inlåsta med multipla livstidsstraff. Dottern
i familjen spelas av en tjej med namnet Debbie Diesel ...
widescreen 1.85:1, engelskt tal 2.0. Extramaterial: kommentarspår med
regissören och skådisarna, featurette 10 min