Thai
DVD
Adrien Brody and Emmanuelle Seigner, both giving stiff performances
- is this because of the script or the person directing of Argento
or because of both ? Or, maybe this is at it should be in a Dario Argento film
?
Text below in Swedish:
Dario Argento t.o.m. 1987 års Opera finns ju som bekant
inte längre. Det flowet, det där unika Argento-visuella fyrverkeriet
ströps när
hans musa drog någon annanstans (även om enstaka filmögonblick
flämtat till då och då som t. ex i början på Ufficierna
i Syndromet) och
jag hör till dom som tycker att Argento numera passar bäst i det lite
mindre formatet, när han inte tar i så mycket, som i en TV film.
Inte
som när han skulle fläska till det med Mother of Tears, ett projekt
som han nog inte hade vare sig glöden eller inspirationen till att ro i
land
längre och som havererade i en enda salig röra - utan som i MOH serien
Jenifer/Pelts eller möjligen som i Do You Like Hitchcock? eller som
i Giallo som skulle kunna vara en kriminalfilm för italiensk
TV, om det nu inte vore för gorescenerna av Sergio Stivaletti's team (fast
å andra
sidan är ju tortyrhorror vardagsmat i vilken saggig kriminalteveserie som
helst nuförtiden, så det vet i fan).
Faktum är att jag nog, bland hans icke-tevefilmer, tycker den här
är en av hans bättre nya, klart bättre än Mother of Tears
och Cardplayer och
bättre än trashfestliga Fantomen (förstås, ha, ha) men
något sämre än hans Sleepless. Filmen handlar om en synnerligen
bisarr mördare och
några otäcka tortyr-gore-scener av.... gissa, vackra unga kvinnor,
är elaka och Seigner är blek och Brody ovanlig i udda nollställd
gestaltning
som jag inte vet vad jag skall tycka om än (kanske genial? Brody som om
han råkat hamna i helt fel film och genre står mest och röker)
MEN
filmen som länge är helt o-orginell lyfter lite andra halvan och går
iaf för mig åt ett lite oväntat håll och där det
kvinnliga offret Celine (Elsa Pataky)
och den otraditionellt framställde mördaren Giallo (Byron
Deidra) är riktigt bra och lyckas intressant nog ge en oväntad
nerv åt filmen inan
det hela är slut, och så visar Dario lite hjärta också.
Jag gillade verkligen hur Dario avslutade den här filmen, och man kan ju
hoppas att han
fortsätter i den andan framöver. Turin är aldrig fel heller
Ha! Ha! Ha! Först en dag efter att jag
sett filmen och läst på nätet om den för mig okände
Byron Deidra föll polletten ner och Adrien Brody
är Kung helt enkelt. Oj, så lurad jag blev. Där steg filmen
ett snäpp till. Vilken skådis!
OBS! En absolut majoritet av världens recensenter och horrorfans
tycker detta är en av Argentos allra sämsta filmer och gillar inte
heller den
bisarrt ovanliga framtoning mördaren har getts i denna film. Själv
tycker jag idén att oväntat i en filmisk vändning ge monstret
mänskliga drag var
bra, att vilja vara/se ut som alla andra är ju ett mänskligt drag.
Kanske var detta medproducenten Brody's förtjänst? Jag gillade också
slut-"fallet"
som fick mig att tänka på Cat O'Nine Tails, inget överdrivet
(som i Mother of Tears katastrofalt usla slut) då Argento inte klarar
av sånt längre
Handlingen är mycket enkel: En seriemördare kör
taxi i Turin och plockar upp unga vackra utländska kvinnor som han sen
mördar och stympar
långsamt. Flygvärdinnan Linda (Seigner) har anlänt till systerns
lägenhet, men Celine (Pataky) dyker ej upp då hon snappats upp i
taxin.
New York-italienske polisen Enzo Avolfi (Brody) utreder sävligt (står
mest och röker) och minns ett eget barndomstrauma när hans mor
mördades inför hans ögon. Filmen är väl knappast en
eg. giallo då mördaren inte alls passar in på genretypen och
snart blir känd för tittaren
även om Seigner och Brody blir ett typiskt luskarpar enligt genren. Dario
skojar till det när titeln har med själva färgen att göra
och ej genren.
anamorfisk widescreen 5.1 engelskt tal (och engelsk text) DVD9, region 3 Extra:
endast en trailer
Back to Giallo and Eurocrime Page 2