Text below in Swedish:

Ett tag undrade jag om jag såg på en kalkonfilm, sen om jag såg på en westernparodi men sen började jag gilla den underliga
regin, det likaledes underliga (och kanske improviserade) skådespelet och den vrickade handlingen. En sorts surrealistisk anti-
western som säkert förargade biobesökarna på sin tid. Milian säger i extramaterialet att regissören Questi var en intellektuell
för en film som krävde en action-regissör, men resultatet blir nästan lite åt Jodorowsky-hållet - fast mer B.

Men Questi skall ha en eloge för att han gjort en riktigt KONSTIG westernfilm, mer flummig än politisk och med scener man
säkert inte hade sett i denna genre tidigare: ett homo-erotiskt skurkgäng klädda i svart, 2 gorescener bl.a en rejält brutal där
man sliter guldkulor ur en sårads kropp och en vrickad tortyrscen som tyder på att filmen antingen är en parodi eller regisserad
av Ed Wood, Jr.? Ja, filmen har inget alls att göra med Django heller, men filmbolagen ville väl casha in på filmen från 1966.

Filmen börjar med att Namnlös (Tomas Milian) gräver sig upp ur en massgrav. NN och hans mannar har mejats ner av svin-
pälsen Oaks och dennes liga efter en gemensam guldkupp. Väl uppe får NN hjälp av 2 låtsas-indianer (ser ut som hippies) som
berättar att Oaks dragit till en ökenstad i närheten.

Oaks liga är ute efter proviant och hästar men SLAKTAS av lokalbefolkningen, när dessa förstår att ligan är gangsters. Scenen
där Oaks skottskadad får guldkulorna utslitna av guldhungriga är sensationellt brutal och kanske den 1a gorescenen inom genren?
Det finns 3 maktpoler i staden: 1. Saloonägaren Templer med sin tonårige son Evan (ung Ray Lovelock i sin debutroll) och hans
kvinna sångerskan Lori (Marilu Tolo) 2. Oldeman, religiös, dryg och med sin hustru inlåst på övervåningen 3. Bossen Sorrow
med sin svartklädda armé av unga män....ehum, massor av män som verkar trivas misstänkt väl bra tillsammans då.
Frågan folk ställer sig är - vart tog guldet vägen? Namnlös anländer till staden ihop med sina 2 låtsas-indianer och som revolver-
man med guldkulor i patronbältet inbjuds han av såväl den ene som den andre av guldaspiranterna.

Udda saker: I en "tortyrscen" där NN är inlåst i en trång betongcell skall han tydligen plågas av fladdermöss och en ödla !? där man
ser handen som håller ödlan och där de flygande hundarna (fruktätare) är fotade ute i en skog hängande i sina träd !? WTF?
Här måste Questi skoja med oss då inte ens Ed Wood, Jr. skulle använda sig av stock footage så inkompetent. Parodi? Surrealism?
Festligt... och också ganska trovärdigt, är att folk skjuter i massor men nästan INGEN träffar, ens från nära håll (motsatsen till Leones
filmer där alla träffar en fimp eller ett mynt på 50 m avstånd) med dåliga skyttar och taskiga skjutvapen.

I början av filmen efter att Oaks och NN's mannar massmördat en armégrupp och stulit guldet ses NN jubla över guldet, men i resten
av filmen är han en åskådare, en Good Guy och totalt ointresserad av något guld, blev personlighetsförändrad i graven kanske.
Saloonsångerskan Lori sjunger ett nummer i jazzinfluerad stil långt innan jazzen uppstått.
Munrörelserna stämmer inte med ngn av de 2 dubbarna och har man engelskt ljud med texten på ser man bakrundsrepliker och tillrop
som inte existerar i den engelska versionen

anamorfisk widescreen 2.35:1, mono engelskt tal eller italienskt tal med engelsk text, Extra: Django, Tell!- 20 min intervjuer med
Tomas Milian, Ray Lovelock och regissören Giulio Questi (materialet från 2002 Blue Underground), trailer (en animerad snygg sådan),
poster och stills gallery samt bios (bl.a Questi som följde upp denna western med kultfilmen Death Laid an Egg 1968)