India Eros DVD

(Nedanstående text skriven 2014-12-14)

Ra-ta-ta-ta-ta-ta-ta-tat, tjoff, splatt, bang, poff och blam

Filmen handlar om de attentat som 10 tungt beväpnade religiösa extremister genomförde i Mumbai 2008 och filmen är
synnerligen brutal. Ett blodbad. En 1 timme lång massaker på civila, på män som kvinnor, på gamlingar och barn och
t.o.m. på hundar. I förtexterna anges att den pakistanska organisationen Lashkar-e-Taiba var ansvariga för dåden.
De 10 kapade en fiskebåt från Mumbai och tog sin i den oförberedda jättestaden från havet. Männen bar på stora rygg-
säckar fullastade med vapen, kulor och handgranater och strövade lugnt runt och såg ut som backpackers på besök.

Varma skildrar den första timman kärleksfullt och i detalj hur människor massakreras, blodet skvätter i gejsrar och för
alla älskare av användningen av squibs framför CGI-blod så är detta en gloriös seger för filmkonsten. I övrigt så kan
filmen säkert inspirera andra galningar världen runt i hur man som terrorist ställer till största möjliga skada på civila
och visst skulle t.ex männen bakom galleria-dådet i Kenyas huvudstad Nairobi kunna ha sett på denna instruktionsfilm.

Filmen börjar med att polischefen sitter framför en kommission och berättar om vad han företog sig den ödesdigra
kvällen och sen får vi se mördandet i tillbakablickar under det att Nana Patekar dricker kopiösa mängder vätska.
Tydligen framkallar de plågsamma minnena en elakartad törst, te, kaffe, vatten, allt slurpar han i sig.
De 10 delar upp sig och några går till barer och hotell och mejar ner folk och andra går till Centralstationen och ...
eeh, mejar ner folk. Ra-ta-ta-ta-ta-ta-ta-tat, tjoff, splatt, bang, poff, blam ....

Filmen är 1h och 50 min och i ca en filmtimme varar massakern innan Bombay-polisen fått ordning på ordergivningen
och kan börja ta itu med de tills dess ostoppbara attentatsmännen. Till slut lyckas man infånga en i gruppen levande
och denne berättar utförligt om varför man utfört dåden och av vilka påstått religiösa skäl.
Nå, den törstige Nana Patekar stirrar allvarligt in i kameran, häller upp ännu en dryck och håller en lång avslutande
predikan och så får vi se hur den ende levande (Sanjeev Jaiswal) tillfångatagne förs in till sin avrättning och hängs.

I inledningen av filmen får vi se hur De 10 skär halsarna av de indiska fiskarna och låter liken hänga över relingen
på båten i de tätt trafikerade vattnen utanför Mumbai, med båtar runtom deras båt. Javisst, så gick det säkert till
Ram Gopal Varma, så tar man sig oanat in i en storstad för att utföra överraskningsdåd .... eller kanske inte.
Behöver jag säga att RGV öser på med sitt sedvanliga höga stackato dundrande ST med ylande röster, aaaj.

Ett utdrag från den gloriösa indiska presskåren på fodralet - "Breathtakingly fantastic! Astonishingly insightful!
RGV gives a perfect salute to our martyrs, our saviours of 26/11! Nana Patekar is like a towering inferno!"
Kan man få ett bättre exempel än så på varför man skall undvika indiska filmrecensenter som pesten?
Men, det skall sägas att rent actionmässigt så är mordscenerna mycket effektivt gjorda. Mycket välgjort våld
är det om man nu vill se obeväpnade civilister mördas i en sällan skådad våldsorgie.

Vad man inte får veta i filmen är vad som företogs från Indien sedan som svar på attackerna som tydligen höll på
i 4 dagar innan alla attentatsmän var oskadliggjorda? Ngt gjorde man väl, eller? Wikipedia ger svaret antar jag.

Anamorfisk widescreen 5.1 eller 2.0 hindi tal med engelsk text, inga sång/dansnummer förstås (det hade varit
ganska bisarrt det), en transparent Eros logga kan ses i det övre vänstra hörnet



Back