Text in Swedish below:

Nej, krigsfilmer hör inte till den genre jag gillar allra mest, det skall erkännas då jag är rätt ointresserad av CGI explosioner och avskyr,
nej hatar svulstig amerikansk hollywood-patriotism. Ett fåtal filmer inom genren har jag dock gillat som t.ex mästerverket Tora Tora Tora
(som fullständigt utklassar den avgrundsusla CGI nyversionen Pearl Harbour och med regibidrag av mästaren Kinji Fukasaku).
I övrigt hatar jag pompösa A-produktioner inom genren som ofta försöker ge krig någon sorts patriotiskt högstämd glans. Krig är helvete.
Men mer B-betonade krigsfilmer som denna ryska eller alla skumma 60-70-tals eurosoppa italiensk-whatever producerade WW2 eller
legosoldat-filmer, som helt enkelt inte har råd med en massa explosioner eller lönearvoden till träiga A-stjärneskådisar, är något helt annat.
Dessa filmer måste erbjuda något annat som t. ex en smart och mer oväntad handling och som inte riktas mot de yngsta eller mest korkade.
När det gäller krigsfilmer från länder som Ryssland och Kina känns det också lite intressant att se saken ur en icke-västerländsk synpunkt.
Dessa 2 länder var ju de som förlorade överlägset mest människor i striden mot Nazityskland resp. Japan, 10-20-25 miljoner någonting

Okhota na Vervolfa (Werewolf Hunt) - några drag i schackspelet

Filmen har såvitt jag förstått fått låga omdömen på nätet av någon anledning och har tydligen släppts på DVD i Storbrittanien. Men jag gillade
den och tyckte den var rätt spännande och att den kändes oviss. Visst, det är verkligen lågbudget men manuset är smart, skådisarna är bra
(de ryska då alltså, de tyska känns stelare - en positiv nyhet i arbetslöshetens Europa som jag inte hört på nyheterna: alla tysktalande B- och
C-skådisar som fått arbete inom den ryska filmindustrin som WW2 soldater) den är inte patriotisk och det överraskande slutet var positivt.
Filmen spelar lite som 5 fördömda män plus en kvinna möter Örnnästet med inslag av Le Carrésk Hitta mullvaden intrig.

Tid och plats är Ukraina, hösten 1942 och Hitler håller på att bygga nya högkvarteret Wehrwolf för östfronten i Vinnitsa. Ett MYCKET väl-
bevakat sådant högkvarter med en 2 mils-skyddszon runtom med minfält och trupper. I inledningen får vi se hur den ryske lägerfången Gryshin
(Boris Galkin) mirakulöst lyckas fly. Ryssarna har sänt flera expeditioner för att kartlägga högkvarteret men samtliga har försvunnit spårlöst
och man misstänker i Kreml att man har en tysk mullvad bland sina generaler.
En general (bra skådis som jag tyvärr inte uppfattade namnet på) och hans parhund överste Zotov (bra Alexandr Kryzanovskij) finner på en
plan för att hitta spionen. Man sätter ihop en expedition för ett dubbelt hopplöst uppdrag ......

5 Fördömda män plus en kvinna. Ledare: Major Sedov (finfin Vladimir Litvinov, ungefär som Richard Burton i Örnnästet) med kaptenen
Nestorov, kartografen Lebedev, guiden Gryshin och 2 snipers, Semenov (Yevgeniy Efremov) och Katya Tykhomyrova (Yevgeniya Gladiy).
Lebedev plockas ut ur ett fängelse och snipern Semenov från en straffbataljon vid fronten. Stalin var helt hänsynslös i kampen mot Hitler och
tömde fängelserna på fångar som tvingades att som kanonmat (ihop med andra ryssar) söka stoppa historiens största mordmaskin, och ryssarna
lyckades till slut med enorma dödstal stoppa Hitler på östfronten.

Planen är att gruppen skall kartlägga anläggningarna men främst att komma inom prickskytte-avstånd och mörda Adolf Hitler.
Fast kanske egentligen att spåra den general som är mullvaden, då man iskallt räknar med att gruppen skall mötas av tyskar på luftlandsättnings-
platsen inom zonen och slaktas. Skulle sen någon i gruppen mot förmodan fullfölja uppdraget, Fine.

Visst, det är lågbudget men det är som vanligt med den fina ryska filmen snyggt gjort och det känns som om man är på plats i ukrainas fuktiga
vårskogar anno 1943. Vår? Var det inte hösten 1942 eller? Jo, i filmens start men när själva insatsen blir av så är det tveklöst vår eller försommar
1943 förstås, detta vet jag därför att en näktergal kan höras drilla i skogen inom skyddszonen.

Lili Marleen kan höras spelas av tyskarna på diverse vevgrammofoner och det borde väl vara Lale Andersen då antar jag, även om jag kan ana
en bild på Marlene Dietrich på en grammofon. Men hon var väl svartlistad av naziregimen även om hon också sjöng sången hemma i USA, fast
något senare då tror jag. Varför nördar jag om detta? Jo, Lili Marleen av den magnifika Lale Andersen är en av 1900-talets bästa låtar

widescreen 5.1 ryskt tal med engelsk textning, trailer, minimalt fotogalleri. Glädjande nog förekommer ingen rysk narratorröst när det talas tyska