(Upptill: Manissha Lamba, Boman Irani och Sammir Dattani; nertill bl a Rajit Kapoor och Ila Arun)

När den här filmen slutade satt man med ett nöjt stort leende från öra till öra, ja, jag undrar om jag inte rentav liksom Julia Roberts eller den söta TV-hallåan
Ana Barata hade kunnat äta bananer på tvären? Allmänt ansedd som en av 2010 års allra bästa indiska filmer och jag kan bara hålla med. Filmen är en stillsamt
varmhjärtad drama-komedi som tar itu med den korruption som genomsyrar det indiska samhället på alla nivåer. Den är inspelad i Hyderabad, telugufilmens
centrum, och handlar om vänlige chauffören Arman Ali (underbar Boman Irani, alltid mycket bra) och hans alltmer Kafka-eska jakt på sin försvunna brunn i
den lilla byn Chikatpalli.

Filmen inleds dock i Mumbai där Arman just fått sparken som chaufför av sin chef (Rahul Singh) efter att, efter en beviljad ledighet för hitta en make till sin dotter,
ha återkommit till jobbet 2 månader för sent. Chefen skall till stationen och Arman kör honom och berättar på vägen hela den märkliga historien, varpå flashbacks
följer växlat med nutidsscener från bilen. Kommer han att beveka sin chef och få jobbet tillbaka?

Aaaah, så uppfriskande att se en bollywoodfilm som handlar om vanliga indiska bybor på landsbygden och inte de sedvanligt groteskt rika Mumbai-glassarna
i sina enorma lyxlägenheter högt upp i någon vräkig skyskrapa i de finaste kvarteren, med porschen vaktad av en armé av underdånig säkerhetspersonal i garaget och
med sina Rolexklockor blänkande ikapp med deras skinande tandblekta flin. Ooops, hoppsan, ursäkta detta oväntade utfall mot Bollywoodfilmen och dess stjärnor, jag
har ingen aning om vart det kom ifrån eller varför, sorry! OBS! Varning för spoiler nedan

Arman Ali jobbar alltså i Mumbai och han har låtit sin bror Rehman Ali (Boman Irani i dubbelroll) och svägerskan Salma (Ila Arun) ta hand om dottern Muskan hemma
i Chikatpalli, Andhra Pradesh, där de tillhör muslimska minoriteten. Ja, Ila Arun den berömda sångerskan alltså, som bl.a sjöng åt Neena Gupta mot Madhuri Dixit i den
magiska Choli ke peeche (i filmen Khal Nayak, se mer Bollywood sida 2) och hon är faktiskt riktigt rolig i rollen. Paret Rehman/Salma är verkligen exempelmuslimer,
en glimrande duo som lånat pengar av alla utan att betala tillbaka, stulit höns och t.o.m skor från moskén, Rehman är gnällig och Salma arg och spattig med flaskbottnar
till glasögon, ha, ha, ha. Minissha Lamba är utmärkt också hon som dottern Muskan med skinn på näsan, självständig, driftig och orädd.

Arman får en idé, det är torka i trakten och han vill skaffa sig en brunn och det visar sig att han kan få den gratis via statliga bidrag. Men, då måste han först gå genom en
sällan skådad byråkratisk kvarn, certifikat från bybossar, diverse byråkrater och ingenjörer, intyg om att han är under fattigdomsstrecket m.m. och när den första bidrags-
utbetalningen kommer så har hela beloppet redan gått åt i mutor till varje inblandad peson. Den 2a utbetalningen då? Nej, då är det dags för andra rundan av "nödvändiga"
intyg från lokala dignitärer. Det visar sig till slut att mängder av fattiga bybor beviljats statliga bidrag till brunnar men att inte en enda brunn grävts då alla pengar stulits i
mutor och samma med andra byggprojekt som nya broar etc. Politikerförakt i Sverige? Glöm det, i Bollywood är politiker verkligen The Bad Guys

widescreen (anamorf?) 5.1 eller 2.0 hindi med engelsk text, endast ett sång/dansnummer (med subs), liten logga uppe i högra bildhörnet syns ibland. Extra: making of (ca
18 min) utan subs men på en mix av engelska och hindi (Boman Irani talar engelska, manusförfattaren Ashok Mishra talar hindi)


Back