Den här filmen minns jag att jag såg på bio i Sverige, troligen 1985, och att jag blev imponerad. Men jag minns också att
INGEN snackade om eller såg filmen och att den av någon anledning föll under radarn. Lite märkligt då det ju faktiskt var
den då ännu aktade, men kanske på väg att fada out, French Connection-regissören William Friedkin som gjort den.
Kanske det att både William Peterson och Willem Dafoe var i stort helt okända för den stora publiken (Dafoe var iof sig
med i hiten Streets of Fire året innan) och att även de andra i denna lågbudget-aktiga film var okända påverkade.

Det här var William Peterson's debutfilm och han kom sen att göra flera utmärkta filmer på 80-talet, bl. a året efter den
suveräna Manhunter. För övrigt med den klart bästa Hannibal Lecter-skådisen Brian Cox (som i en liten roll agerar subtilt
och ger ett trovärdigt porträtt av en överintelligent psykopat och inte överagerar trashigt hejvilt som en viss annan senare.
Gissa vem som hyllades unisont för sin dåliga insats och som sprang hem med miljonerna, Brian Cox eller den andre? Orättvisa
är mödans lön. Den andre, Anthony Hopkins, som iof sig visat att han är en stor skådis (när han vill) t.ex i den intressanta
psykologiska thrillern Magic som stressad buktalare. Buktalar-horror, en undergenre som redan på...... Ooops, sorry, där
flöt jag iväg, tillbaka till filmen). Det var en tidig stor roll även för Willem Dafoe som ju kom att bli en riktigt stor skådis.

Den här filmen är som en 80-talssmocka i magen med de hiskeliga/coola neonfärgade förtexterna, den gräsliga Miami Vice
blippande filmmusiken av någon förhoppningsvis väl begravd grupp kallad Wang Chung till kläderna.
I början av filmen känns det, trots de duktiga skådisarna, lite valhänt och vagt B ..... MEN sen tilltar intensiteten och en
underskattad (eller rent av okänd) men överjävligt cool biljaktsscen kickar igång den tighta upplösningen. Alla bitar
har fallit på plats och man har en intressant och skönt udda vinnare, en klassisk Crime-Action helt enkelt och jag gillar
absolut den här bättre än Friedkins hyllade The French Connection.

Handlingen är enkel: Federala agenter, bl. a Richard Chance (WP) och hans nya kollega John (John Pankow) - hans gamla
kollega har mördats, jagar den smarte och hänsynslöse sedelförfalskaren Rick Masters (Dafoe), svårare att fånga än en ål.
Chance är sannerligen ingen supersnut (och kanske en av anledningarna till att William Peterson's rollgestaltning känns så
fräsch) då han lätt oskadliggörs och blir av med ett huvudvittne samt somnar ifrån ett stake-out jobb och missar ett mord,
men han är hämndlysten och målinriktad och drar sig inte för att utnyttja sin flickvän komb. tjallare Ruth (Darlanne Fleugel)
för att få stålar till sin mördarjakt.
En av Ricks underhuggare, pengamulan Carl Cody (John Turturro, mycket bra som alltid) kan kanske ge en öppning i fallet.

Vi har alltså bra skådisar, en 10 minuter lång och synnerligen inspirerad biljaktsscen som slår det mesta jag sett tidigare
och där man bara kan hylla stuntmännen och stuntkoordinatorn (maestro Corey Yuen gör säkert vågen), en överraskande
twist på slutet och vi har på film intressanta miljöer från Los Angeles industri- och hamnområden som jag sällan sett.
Allt oglassigt men ändå läckert fotat. Det känns att Friedkin iof sig velat göra en filmgatuköks menyval, en snut vs. skurk
med extra biljakt ovanpå, men att han gjort det på sitt eget sätt, lite mer kufiskt och med ovanliga kryddor.
Steven Spielberg älskarna känner sig vagt olustiga och kastar det mesta i papperskorgen, vi andra slukar det hungrigt.
Synd att en så fin skådis som Petersen mest verkar ha fastnat i tevefacket i någon av de många CSI-serierna.

Anamorfisk widescreen, 5.1 eller 2.0 engelskt tal med engelsk textning som tillval, ett bra kommentarspår av William
Friedkin, Featuretten "Counterfeit World: The Making of To Live and Die in LA" med cast and crew (ca 29 min),
alternative ending featurette, deleted scene featurette, stills gallery, theatrical trailer

Back