Svensk
DVD
The Lovers
Text in Swedish below:
(nedanstående text skriven 2015-08-11)
När stumfilmsmästaren Wilhelm Friedrich Murnau avled
i en bilolycka i mars 1931 var han bara 42 år gammal och hans sista film
blev Tabu som fick premiär efter hans död.
Wikipedia ger följande: "Only 11 people attended the funeral.
Among them were Robert J. Flaherty, Emil Jannings, Greta Garbo and Fritz Lang,
who delivered the eulogy" .
Mannen bakom mästerverk som Nosferatu, Dest sista skrattet och Soluppgång
var snabbt bortglömd av den glimrande tjusiga filmbranschen och enl. uppgift
(Kenneth Anger-
Hollywood Babylon) så dök t.ex. inte hans Oscarvinnare Janet Gaynor
upp. En dyster bild av människan och av den smutsiga filmbranschen, och
detta även om olyckan skedde
i Kalifornien och begravningen sen hemma i hans Tyskland
När det gäller de riktigt stora filmmästerverken,
som denna film, så saknar jag förmågan språkligt och
stilistiskt att uttrycka mig på det sätt jag skulle vilja, sorry.
Det är ett uppdrag
för erfarna filmvetare och filmskribenter. Men denna både grymma,
vackra och ibland uppsluppet lyckliga romantiska saga ger mig gåshud varje
gång jag ser den och jag rörs
till tårar. Filmen handlar om ett lantligt gift par, The Man (George O'Brien),
The Wife (Janet Gaynor) och en storstadskvinna på semester (Margaret Livingston).
Paret bor på landet utanför en storstad - någonstans, oklart
var eller ens i vilket land, ser ut som ett mellaneuropeiskt eller tyskt USA
någonting, och de försörjer sig på sitt lantbruk.
Men, i filmens början råder mörker och förtvivlan mellan
makarna och gården missköts. Varför ?
Mannen har inlett ett förhållande med en snassig storstadskvinna
som stannat kvar i byn efter sin semester. Hon är BAD men erotiskt lockande
i sina elegant slinkiga modekläder
och deras förhållande verkar trovärdigt köttsligt, bra
jobbat Maestro, inga fega halvmesyrer. Hon försöker få honom
att mörda sin fru i en arrangerad båtolycka och erotiskt besatt
går han med på hennes plan och frun tar sen glädjestrålande
emot beskedet att de 2 skall ta en båttur ihop. Kanske blir det bra nu
dem emellan, äntligen lite ljus igen?
Tung Feel bad alltså i filmens första del och Murnau bländar
oss med expressionistisk stil och makalöst foto av Charles Rosher och Karl
Strauss.
Väl ute på sjön när han skall utföra
dådet så tar det äntligen stopp när han ser fasan i sin
frus ögon. Han vaknar upp och bönar att hon inte skall vara rädd
för honom, men hon vet
vad han tänkte göra och väl iland så flyr hon från
honom. Han springer efter och de hamnar båda på en spårvagn
på väg mot staden och med detta inleds filmens andra del.
Hon är chockad och rädd och förtvivlad och han följer henne
ångerfull in i en kyrka där en pågående vigsel med äktenskapslöften
får honom att bryta ihop i tårar och böna om
hennes förlåtelse. Ja, det är hejdlöst sentimentalt men
också så äkta, så vackert och befriande gestaltat att
det blir genuint gripande.
De hittar fram till varandra till slut och likt paret i kyrkan snart skall så
påbörjar också de en smekmånad, sin andra. Nu blir filmen
uppsluppet ljus i tonen när de firar på stan.
De är unga, lyckliga och intensivt levande och man dras med i deras äventyr
i staden. Men, när de skall segla tillbaka sent på kvällen/natten
blåser det upp till storm och båten
kantrar, han överlever men hon är försvunnen. Blir det ändå
ett ironiskt svart Feel Bad slut där frun ändå dör trots
allt, så lätt skulle han inte komma undan ändå. Eller?
Neeej, det blir ett Happy End trots allt, nästan lite oväntat och
det är alldeles underbart, må ni leva lyckliga på er gård
tills ni är gråa av ålder. Happiness. Love.
Som Studio S uttrycker det på sitt dvdfodral - "en
av de mest förtrollande och hjärtskärande kärlekshistorier
filmvärlden någonsin uppbringat" eller "aldrig överträffad
skönhet"
och jag har den som den 3e bästa film jag någonsin sett på
min lista med 100 favoritklassiker.
Här finns inte bara en läcker och effektiv expressionistisk dekor
med sensationella miniatyrer i fulländad tysk filmtradition, utan också
några historiska kameraåkningar bl.a när
kameran på räls följer maken på väg genom strandens
växtlighet till sitt nattliga kärleksmöte. Kameran framtill på
spårvagnen i den vindlande färden mot Staden, scenen när de
omedvetna om omvärlden står mitt i trafiken är trickfilmning
som imponerar än idag och så gillar jag hundscenen när den i
en tagning springer mot båten och kastar sig i vattnet.
Fullscreen 4:3 silent black & white med mono 2.0 original
Movietone score med ljudeffekter eller stereo 2.0 Olympia chamber orchestra
score, svenska textrutor.
Extramaterial: A Song of Two Humans - Making of Sunrise (12 min featurette),
ett briljant kommentarspår med filmfotografen John Baley som främst
berättar om filmen ur en
visuell synvinkel vilket är helt OK då filmen var så banbrytande
på detta område, Outtakes med kommentar av John Baley (9 min), fotogalleri
(5 min), trailer utan ljud och en
40 min dokumentär om Murnaus's ofullbordade och legendariska projekt i
cirkusmiljö om trapetskonstnärer - 4 Devils: A Cirkus Love Story -
Traces of a Lost Film