Med på min tio i topp lista över horrorfavoriter all time. En seriemördare är lös i en liten stad i New England i början av 1900-talet,
en strypare som väljer ut kvinnor med något sorts lyte. Unga Helen (fantastiskt bra och naturligt agerande Dorothy McGuire där varenda
gest och ansiktsuttryck känns rätt) är stum pga ett barndomstrauma, och hör till tjänstefolket i ett stort hus á la gotisk horror (med en
lång spiraltrappa) och befinner sig i fara då mördaren tycks vara alldeles i närheten. För 40-talet visuellt före sin tid med den berömda ögat
i garderoben scenen och speglingen av Dorothy i mördarens öga, scener som torde ha inspirerat Dario Argento, och...behold...i scenen i
trädgården ser vi en mördare tassande efter sitt offer, en exakt kopia i klädsel jmf med i de giallos som följde 20-30 år senare i svart rock,
svart hatt och svarta handskar, 4:3 originalratio, mono, black & white. En horror-thriller överlägsen Hitchcock


Back