Joe Sarnos uppföljare till erotiska mästerverket Inga. Inga Dahlmans (vackra Marie Liljedahl) pojkvän har dragit iväg på utlandsjobb och lämnat henne på ett
sjavigt lägenhetshotell i Stockholm, där hon ansätts av bordellmamman Lissi Alandh. Hon får jobb som sekreterare åt äldre författaren Stig och inleder ett för-
hållande med denne. Sen möter hon rockmusikern Rolf (spelad av Tages Tommy Blom) och Greta (Inger Sundh) som berättar att hon är Stigs dotter och att de
har ett incestuöst förhållande. Liljedahl, som bara var 17 år när hon debuterade i Inga, hade även gjort Eugenie av Jesus Franco när hon blott 18 år gammal drog
sig tillbaka från branschen efter denna film. Hennes skönhet och närvaro formligen glöder genom filmduken och Sarno uppger att hon var hans mest sensationella
upptäckt och att hon kunde ha blivit en stor världsstjärna.

Fullscreen 4:3, 2.0. Även musiken är sensationell, skönt flummiga och mycket vackra Ingas Theme och She's My Kind of Girl av det då nykomponerade låt-
skrivarparet Björn Ulvaeus & Benny Andersson (följer med som fin musikvideo). Extra vidare är en dokumentär "Story of Inga" med intervjuer med Marie Liljedahl
(idag 50 något), med Joe och Peggy Sarno. Producenten Beckers minnen "Memoirs of Inga". Infohäfte om Sarnos filmer. Numrerad kopia (pressad i 20 000 ex).
En något mer vågad alternativversion av filmen (med body doubles) samt ganska sensationellt:

The Indelicate Balance, ett nyupptäckt svenskt familjedrama från 1969 med bl a en ung Kim Anderzon - R.I.P. Kim. Svenskt tal med engelsk text.
Ödesmättat, hyfsat välspelat med incest-tema. Karin (Kim Anderzon) och maken, konstnären Harald (Jim Steffe) återvänder till modern, Lenas (Ittla Frodi, m.bra)
gård, där han återupptar ett incestuöst kärleksförhållande med modern. Chockade och frustrerade Karin tröstar sig med lesbisk sex med Harald syster Ingrid (Ulla
Danielsson). En risig råkopia, men en mycket intressant raritet. Även ett något ovidkommande kommentatorspår av Peggy Sarno (som uppenbarligen aldrig sett filmen)
men hänvisar till Strindberg och säger upplysande till amerikanska tittare att incest är ett helt accepterat fenomen i Sverige och Norge (!). WTF?

Joe Sarno (en amerikansk veteran som lär ha gjort flera hundra filmer) gjorde några av sina bästa filmer i Sverige, bl a: Inga (från 1967 med vackra balett-dansösen
Marie Liljedahl), Inga 2/Någon att älska (1969), Young Playthings (1972 med Christina Lindberg, Kärleksön (1977), men även ren hardcore som Fäbodjäntan och
Deep Throat 2

Back