The Screaming Mimi (1958)

US Columbia Pictures DVD

The 1955 pocket book

Text below written 2015-09-19

 

Först såg jag Dario Argento's 1969 giallo-mästerverk L'uccello dalle piume di cristallo (The Bird with the Crystal Plumage)
ngn gång på 80-talet, tror det var på en amerikansk VHS, och sen läste jag boken som filmen baserade sig på - pulp fiction
crime & sci fi författaren Fredric Brown's The Screaming Mimi i början på 90-talet. Boken kom 1949 och bilden ovan föreställer
min slitna Bantam Pocket-utgåva från 1955. Jag är en stor älskare av Crime litteratur och kan inte nog rekommendera boken,
som idag verkar vara ganska bortglömd, därför att det finns ett driv i berättelsen och intrigen är ovanligt lyckad, något som säkert
Dario Argento uppskattade. Själva intrig-twisten utgår från bokens titel The Screaming Mimi som är en figurin, en liten statyett, av
det makabra slaget som föreställer en halvnaken kvinna med ansiktet förvridet i ett vansinnesgrin av terror.

Anita Ekberg och Phil Carey hånglar på hennes soffa och Devil vakar på golvet i en läckert fotad scen som saknar belysning och växlar mellan
totalt mörker
och korta blink av ljus från en reklamskylt utanför fönstret

Originalhandlingen utspelas i Chicago, 1958-filmen i LA (? i vart fall på västkusten) och Dario Argento's film i Rom, och Dario
använder sig av en makaber tavla av det naivistiska slaget istället för en statyett. Naturligtvis är Argento's fria version på boken den
konstnärligt mer slipade av de båda filmerna, för filmen Screaming Mimi från 1958 är en klar B-rulle såvitt avser skådisarna - men
Anita Ekbergs osannolika raketramper ser mer ut som C eller D (ha, ha, så kul jag var..... förlåt) - och den minimala budgeten,
men, och det är ett viktigt men, filmen såg sensationellt snygg ut i allra bästa sen-noir stil och med foto av den aktade och dubbelt
Oscarsbelönade filmfotograf-veteranen Burnett Guffey (belönades för Från här till evigheten och Bonnie and Clyde).

Trailern utropar upphetsat och slipprigt dubbeltydigt - "Excitement around every curve...." och det är förstås vår egen Anita Ekberg
som avses. Hon är naturligtvis inte särskilt bra i rollen då den är för dramatisk och mörk i tonen (för svår) för henne, men å andra
sidan är de andra inte bra heller och hon är så skönt yppig att skåda att man sitter med gapande mun på samma sätt som hennes
publik på nattklubben El Madhouse där hon dansar burlesque gör. Bäst skådis bör väl vara jättehunden Devil.

Figurinen kopplas av polisen till mord och mordförsök - Hallå hela pressen! Bilder från nätet

Till skillnad från boken och Argento's film blir det väl ingen egentlig twist här då filmen startar med en scen som kommer sist i boken
och 9 av 10 tittare har nog ingen svårighet att peka ut mördaren. Filmen inleds med att Anita Ekberg eller Virginia attackeras av en
knivbeväpnad och förrymd mentalpatient och hon blir så chockad av händelsen att hon hamnar på mentalsjukhus, där läkaren
Greenwood (Harry Townes, till höger på vänstra bilden nedan) tar hand om- och blir kär i henne. Virginia släpps och återgår till sitt
gamla kneg som burlesquedansös (en finare mer konstnärlig sorts strippa) under namnet Yolanda Lang, och hennes manager är
Mr. Green, jawohl, läkaren som lämnat sitt jobb på kliniken för att kunna hålla koll på henne.

Nu dyker kriminal- och nattreportern Bill Sweeney (Phil Carey) upp och han är en stilig man som inte alls är en suput som i boken,
och trots att han rör sig stel som en pinne, ser stelopererad ut, så charmar han strippan med jättebomberna och de blir ett par.
Men, bäst att han passar sig...... för Grand Danois hunden Devil The Dog (bild till höger nedan) vaktar ständigt vid hennes sida,
och Mr. Dane är en utmärkt hundskådis.
En kul scen är från nattklubben då Virginia/Yolanda dansar (nåja, rör på sig iaf.) och först hungriga mansansikten visas i bild och
sen Mr. Dane the Devil Dog's hungriga alternativt vakande nos
.

Anita Ekberg - OMG! Pfffuiiiiiii.......

Ja, herrejävlar så vacker och sexig hon var på 1950-talet, och jag tror Maestro Russ Meyer nickar instämmande i sin himmel.
Orättvist att denna obskyra film noir är så bortglömd för Burnett Guffey kunde verkligen konsten att fota en film. Filmen är
inte alls spännande men har ett snyggt fall från fönster, en Ekberg som ser spektakulär ut som ovan, karismatiska hunden Devil,
riktigt fint foto och så trevliga biroller av icke-egentliga skådisar som den skicklige jazzmusikern vibrafonisten Red Norvo och
hans trio som spelar i nattklubbsscenerna (och även har repliker) samt av Burlesque-legenden Gypsy Rose Lee (f. 1911)

som egentligen förtjänar en helt egen egen sida (läs på engelsk wikipedia) och som spelar värdinnan på El Madhouse

Gypsy Rose Lee eller Joann Gypsy Masters, pelar sig själv förstås. Hon framför ett dansnummer som hon talsjunger till
(se bild ovan) och man ser att hon vet hur man svänger på kroppen, det är en milsvid skillnad mellan hennes "dans" och Ekbergs
tafatta rörelser, hon är verkligen The Real Thing. Hon behåller dock kläderna på förstås (det var väl på det gamla 1930-talet
som hon la av sig dessa) och hon ger både ett sympatiskt och intelligent intryck och lär ihop med crime-författaren Craig Rice
ha skrivit Burlesque deckaren The G-String Murders som filmades med Barbara Stanwyck i huvudrollen.

DVD utgåvan är av utmärkt kvalitet som det anstår ett stort filmbolag som Columbia Pictures och den kom 2010. Men, det är
en Bare Bones utgåva med bara en trailer som extramaterial och en mycket kortfattad text på baksidan och möjligen är det en
Archive Collection utgåva, DVD on Demand ? Lite synd, för det här just en sån där B-film som man bara älskar och den
förtjänar ett fett extramaterial med en dokumentär om Anita Ekberg, fotografen Burnett Guffey, författaren Fredric Brown, Gypsy
Rose Lee, Red Norvo och Dario Argento samt förstås ett kommentarspår med Film Noir kungen Eddie Mueller.
Den här filmen går in på en hedersplats i min filmhylla. Tack ändå Columbia Pictures för att ni släppte den och jag hoppas att
många "avancerade" filmälskare upptäcker den.
Formatet var widescreen men ratio anges inte ens på fodralet och tal engelsk mono utan text

 

Back to Film Noir & Pulp Fiction