Den fantastiska Kangana Ranaut med vänner på fodralet

(Nedanstående text skriven 2014-12-14)

Queen blev en Mega Hit, hyllad av de indiska filmkritikerna och jättesuccé för den begåvade aktrisen Kangana Ranaut. Kangana som
man ganska lugnt kan utnämna till Bollywoods drottning 2014 efter framgångarna med Queen och Revolver Rani.
Filmen är ett Feel Good drama om hur en ung kvinna växer som person och upptäcker världen ... typ. Queen påminner inte så lite i tonen
om Gauri Shinde's English Vinglish från 2012, ja ganska mycket även om huvudpersonen där var en kvinna i medelåldern, Sridevi.
Det är nästan så att det känns som en Ripp-off på denna film, här finns de etiskt blandade och tokroliga vännerna, en kort romans med en
västlänning och de initiala motgångarna i en ny främmande stad för vår huvudperson - här i Paris och i English Vinglish var det NY.

Nåja ...

Ni anar kanske att en sågning är på gång från denne elake cyniker som inte köper när de pålitligt mainstream-masala impregnerade indiska
filmkritikerna gör vågen för en ännu en fördummande uppstötning från Drömfabriken. Fast det skall sägas, att inte tusan är våra ruttna
s.k. "filmkritiker" i kvällspressen något bättre, det finns ju en herre i en av drakarna som likt en Pavlovsk hund dreglar upphetsat när husse
kallar (läs filmbolag) då t.ex. en ny död fantasyfilm på 4 timmar om några satans ludna fubbickar skall krängas på en ungdomlig publik.

Men Nej ... jag gillade filmen ändå och detta pga en enda anledning, en stor anledning:

1. den underbara Kangana Ranaut som är en strålande aktris och som på egen hand lyfter och räddar denna film då hon är intensivt
FULL AV LIV. Hon imponerade stort redan i sin filmdebut 2006 med Gangster trots att hon då bara var 19-20 år gammal och har
sedan övertygat i varje roll av dignitet som hon fått chansen att hugga in på.
Kangana ÄR denna film och hon är med i varenda scen och lyckas med sin storögda förundran och nyväckta livsaptit få den tröttaste
soffpotatis till filmtittare att le med henne och glädjas åt hennes stärkta självförtroende. Kangana är helt rätt hela tiden, klockren.

Fast visst, det känns lite manipulerande och sliskigt ibland. Här finns de etiskt olika och krystat tokroliga 4 vännerna. Tänk er Sridevi's
sköna klasskamrater i språkkursen i English Vinglish fast uppvridna 2 snäpp till så att det mer blir hysteriskt än trovärdigt.
Kanske är det Bollywoodsyndromet med dess utflippade masalatradition som slog till här och visst är det regissörens fel det. Men, igen
men, det funkar ju i Indien och kritikerna av den trubbiga sorten, inte de vassaste knivarna i lådan, gör vågen och tycker allt är perfekt.
Tack vare Kanganas ostoppbara charm är jag alltså ändå villig att ställa upp på filmens premisser och dras med i Feel Good andan.

Handlingen:

Rani Mehra (KR) skall gifta sig med Vijay (Rajkummar Rao) och familjen Mehra har förberett ett traditionellt gigantiskt och svindyrt
bröllop för en löjlig massa personer. Men då meddelar Vijay att han backar ur och stor sorg tar vid, stackars Rani är förtvivlad.
Hon har alltid velat se Paris och beslutar att åka på sin smekmånad ändå, ensam.
På plats i Paris strövar hon ensam runt på stan och blir kompis med halvindiska hotellanställda VijayLaxmi (Lisa Haydon) som tar med
henne ut och festar. Rani reser vidare till Amsterdam där hon delar rum med 3 killar, japanen Taka, franske Tim och ukrainske Oleksander
och de blir naturligtvis vänner efter att det inledningsvis varit lite kärvt. Där finns också den vilt överspelande italienske kocken som
ger henne chansen att laga till en indisk smårätt och till att ha en liten romans. Sen dyker Vijay upp och vill ha henne tillbaka.

Ja, Sridevi i English Vinglish lagade också till delikata indiska bakverk och hade en liten romans med en västerlänning så varför inte kalkera
det i denna film tänkte nog Vikas Bahl. Har det funkat en gång kan det funka en gång till och de indiska filmkritikerna har ju ändå sina
masalahuvuden uppstoppade i sina r--ar så det blir nog bra det, och det blev det ju. Amit Trivedi har också gjort musiken till båda filmerna
Anamorfisk widescreen, 5.1 eller 2.0 hindi med engelsk textning, liten Shemaroo-logga i det nedre högra hörnet, sånger/dans med subs.
Extramaterial: Making Of 22 min utan subs men mestadels på engelska

Back