Lupino, Cochran och Duff

(nedanstående text skriven 2012-12-02)

Det tar ett tag innan den här noir-filmen tar fart, för på sedvanligt sen noir-vis, alltså 1950-talets USA-moralpanik vis, så inleds
en kriminal- polisfilm med en rättrådig narratorsröst som mässar om de tappra poliserna osäkra tillvaro, männen som med sin
okuvliga lust att tjäna moderslandet bl a bl a yada yada .... snark zzzzzz. Den hollywoodska filmindustrin hölls i stenhårda tyglar
under McCarthy-eran av en hop commie-hunters och uttorkade churchladies, självutnämnda moralexempel.
Nåja, alla filmskapare var tvungna att behaga filmcensuren och verkligen inpränta att brott inte lönar sig, så även i denna film.

Filmens regissör heter Don Siegel, japp, mannen bakom "nästan" mästerverk som Dirty Harry och Invasion of the Bodysnatchers
m.fl m.fl (Charley Varrick och den ännu bättre nyversionen av The Killers med Cassavetes och Reagan) och var väl kring den här
tiden gift med vår egna fina aktris Signe Hasso (orkar inte Googla, men nuförtiden finns ju all info bara ett knapptryck bort).
Så, de få actionscenerna är välgjorda för att vara från tiden, t ex shoot-out'en i drugstoren i början, eller bilen som åker över stupet
och ... inte självantänder mystiskt på filmschablon-vis, tack för det. Stringent gjort.
I efterdyningarna till ovan nämnda rån hittar polisen en 50-dollars counterfeit-sedel och kriminalpoliserna, buddie-teamet Steve
Cochran och Howard Duff följer spåren till nattklubben The Emerald Club, där Ida Lupino på sedvanligt femme fatale vis som
nattklubbssångerskan Lily pratsjunger med rökig röst (gjorde hon väl i Roadhouse också?).

De båda snutarna har hittills i filmen verkat vara untouchable, okorrumperbara. Duff lyckligt gift med Dorothy Malone och med
unge och Cochran till synes reko även han och den första halvan av filmen är inte så spännande. Men efter att Cochrans snut
träffat och blivit ihop med Lupino, så ändras allt. För när de två snutarna kommer över en brottslings väska med sedelbuntar så
blir frestelsen för stor och då perpen avlidit och vittnen saknas, plockar de på sig pengarna och gömmer stöldgodset i en hyrd
husvagn nr. 36 (kanske mindes Siegel denna trailer park till sin Fallgropen-miljö på 70-talet).
Cal (Cochran) visar sig vara en riktigt rutten person och Jack (Duff) plågas av skamkänslor. Kommer de få behålla stålarna ?
Widescreen 1.78:1 originalratio, black and white, mono engelskt tal, inget extramaterial. Ida Lupino var med och skrev manuset

Back