Jag måste ha missat denna spökhistoriesamling när den kom 2008, men jag är och har alltid varit mycket förtjust i thailändska
horrorfilmer av spökmodell, och thailändarna själva älskar kusliga filmer om the spiritual world. Tyvärr så försvann som bekant
de engelska subsen från de thailändska dvdutgåvorna så att man var tvungen att vänta på ev. utgåvor i flera år från t.ex USA,
Europa eller som i detta fall från Hong Kong, vilket gjort att nyare thailändsk film fallit under min radar.
Särskilt mycket har jag tyckt om de skickliga genre-regissörerna Parkpoom Wongpoom och Banjong Pisanthanakun, som gjorde
de finfina filmerna Shutter och Alone, och de bidrar här med kompisar och dito horrorälskare på båda Phobia samlingarna.
Den första filmen består av 4 berättelser på mellan 24 och 30 minuter i speltid,

och jag börjar med slutet, den 4e och sista filmen och för mig antologins huvudnummer (bara beroende på enda scen)

The Last Fright - Regi: Parkpoom Wongpoom (30 min)

Åsikterna om den här går isär, vissa gillar den inte och andra -som jag- blir imponerade. Visst, handlingen är onekligen mycket krystad
och man anar att PW har börjat med en viss scen i huvudet och sen mödosamt byggt upp en handling kring den.
Men den scenen gjorde å andra sidan ett så starkt visuellt intryck att jag inte får den ut ur huvudet, kusligt och oroande i all sin enkelhet
och då jag inte heller kan glömma slutscenen i Shutter, antar jag att det här finns en alldeles speciell visuell begåvning att skrämmas.

Ja, scenen syns och avslöjas i filmens trailer, dålig stil, och kan jag avslöja har att göra med en död i vita lindor invirad mellanöstern-
prinsessa, en nervös thailändsk flygvärdinna och kraftig lufttermik vid flygplansstart
. Den scenen kommer förr eller senare att
dyka upp i en av mina mer oönskade drömmar, jag känner det på mig. Skräckfilmsregissörerna där uppe i skallens drömkontor snickrar
säkert på någon snärtig kortfilm att oväntat slänga in någon natt när de tycker jag haft det för lugnt och skönt med nattsömnen.

När jag ser vissa visuellt oroande scener på film, som i Suspiria, i Exorcisten (ja, jag såg den när den gick på bio som en av mina första barn-
förbjudna filmer, så gammal är jag) och en handfull till, då gör jag en plötslig tidsresa till när jag var barn och för första gg såg Margaret Ham-
ilton som häxan i Trollkarlen från Oz, Naked Terror, och känner de gamla barnkammarrums-skräck känslorna leta sig upp till ytan från hjärn-
barkens djupast belägna slamlager. Minns ni när man släckte lampan på pojkrummet och bekanta saker i rummet plötsligt tog formen av något
annat, något som måste ha passerat in genom en dörr från en H.P. Lovecraft värld..... Jaså, ni minns inte det, verkligen? Bara jag?

Nåja, kanske är det bara jag som tycker just denna scen är så obehaglig, jag har inte sett andra beröras så av den som jag. Men Credit till
Parkpoom för att kunna komma på något så vrickat. Kanske har också han sett Margaret Hamilton som barn, som vuxen drömt ngt läskigt
pga det, halvvaken klottrat ner idén på en pappersservett vid sängkanten och sen använt sig av den till denna episod i 4 Bia, tack Margaret.

Anm. När jag nämnde scenen för en kompis associerade denne direkt till slutscenen i Robert Wise Val Lewton producerade The Body Snatcher från 1945 där en
hypernervös och skuldtyngd Boris Karloff möter sitt öde framförandes en skakig vagn med ett lik i, och javisst så kan denna filmklassiker ha inspirerat Wongpoom
till scenen. I extramaterialets Behind the scenes får vi i vart fall kort se hur han spelade in scenen

Filmen handlar om den sköna flygvärdinnan Pim (Ploy Cherman Boonyasak) på Golden Star Airlines. En dag kallas hon till jobbet, till
en exklusiv flygning med en prinsessa från mellanöstern, Sophia (Nada Lesongan) med bara hon och prinsessan i kabinen. Kort tidigare så
har Pim jobbat på en flygning med prinsessan och hennes partyprins, ett äktenskap som nu av ngn anledning har kraschat. Men varför ser
prinsessan med ett sådant hat på Pim och varför har de samma ringar? Omdöme: Bra med en Mycket bra/oroande enskild scen

.........................................................

1. Happiness - Regi: Yongyoot Thongkongtoon (regissören bakom komedisuccéen The Iron Ladies) 26-27 min

En rätt atmosfärisk mobil-SMS-spökhorror som utspelar sig i ett dystert hyreshus. Ensamma Pin (Ae-Maneerat) får mess från en kille
som troligen är död, och som blir allt mer aggressiv. Omdöme: OK

2. Tit For Tat - Regi: Paween Purijitpanya (23-24 min)

Teenage Black Magic horror som är mindre atmosfärisk än den ovan utan ist. trashigare med snabba klick och mindre bra datoreffekter
- men den har å andra sidan ett bra tempo och är rätt kul. Omdöme: OK
Mobbade colleeleven Ngid ger igen via en svart magi förbannad bok och hans 6 plågoandar bl.a Diew (Whitawat Singlampong) och
Pink (Apinya Sakulcharoensuk) får se upp

3. In The Middle - Regi: Banjong Pisanthanakun (30 min)

Underhållande spökhorror om 4 killar ute på en camping-rafting tur. Aye skojar om att om han skulle dö först av dem så skulle han
återvända och spöka för den av dem som ligger i mitten på tältet. Nästa dag inträffar en olycka och först efter flera timmar återvänder
han, kall och blek och de andra börjar att undra över hans hälsoläge. Kul med filmreferenser. Omdöme: Bra

Anamorfisk widescreen DTS-ES 5.1 eller 5.1 thai tal med engelsk textning. Extramaterial med engelsk text: Idea and Concept (1:50),
Behind the Scenes (totalt ca 9 min), Deleted Scenes (ca 25 min), Music Video och Theatrical Trailer (OBS! Titta inte på den innan filmen)

Back