UK Bluray steelbook

(Nedanstående text skriven 2014-08-24)

Suuuuzy Bannion ....... Phoeeeeenix - snacka om att pricka in 2 roller i sin karriär med största möjliga utslag på Kultfilms-mätaren, maximalt utslag.
Jessica Harper är odödlig för sina roller i dessa 2 filmer, som den balettdansande amerikanskan Suzy Bannion i horrormästerverket Suspiria, och
som sångerskan med den beslöjade härliga rösten, Phoenix i horror-musikalen Phantom of the Paradise. Jessica är kanske den viktigaste kvinnan i
mitt liv, så modig och stark att hon kunde lotsa en i säkerhet i Flykten från helvetet, från den där otäcka balettakademien i Tyskland. Tack Suzy.
Suspiria skrämde slag på mig 1978 och än idag kan jag i mina drömmar hamna i dess korridorer jagad av Alida Vallis Ms. Tanner.

Så skönt då att Brian De Palma inte skrämmer slag på en i denna film som är en alldeles unikt egen horror-komedi, rockmusik-industri-satir och
popopera på Faust sagan och den gamla skräckisen Fantomen på operan, och med ett genialt soundtrack av den gamle låtskrivarräven Paul Williams,
vem minns inte Jodie Foster mima/sjunga My Name is Tallulah i barn-gangster musikalen Bugsy Malone, också ett av Williams många alster.
Ja, jag är gammal och jag ber om ursäkt för det MEN å andra sidan har det haft sina fördelar också, som att jag på 70-talet kunnat se såväl Phantom
of the Paradise som Suspiria när de gick på bio. Jag och mina kompisar uppskattade den mycket och än idag har jag kvar soundtracket med den
geniala musiken på LP (skivfodralet ser ut som den övre högra bilden ungefär och släpptes på A&M Records).

För katalogbitar-nördar kan noteras att Soundtrack LP skivan har följande hälsning från Swan:

An Invitation ...

How exciting these satanic 70's. This magical time when reality and fantasy are so cleverly disguised by the media masters. Full color shoot
outs nightly on all channels. In the movies. In the news. Fact or fiction? Check your local TV listings if you're left confused.

Here at the Paradise we offer you a special blend of fantasy and fact. Atrocity and art. Music and murder twice nightly. And is the horror
you witness mere theatrics, or is it real ? The only way to be sure ... is to participate.

At the Paradise our performers are contracted to entertain you at any cost! And entertain you they will.
Trust me ... Swan

Kultstatusen

I extramaterialet talar Paul Williams om att filmen i stort floppade överallt med 2 noterbara undantag, nämligen i kanadensiska Winnipeg (av alla ställen)
och i Paris. I Paris - jag minns min förvåning när jag besökte min syster i Paris 1980 eller 1981 och fick höra att filmen var glödhet och hade absolut
kultstatus och ännu gick på bio 6 år efter premiären och jag gick och såg om den med stor glädje. Aaah, och så är ju Paris också en kulturstad utöver
det vanliga - Vive Le France. Jag kommer ihåg alla dessa underbara små biografer, cineastiska drömmar där en bio bara visade Kubrickfilmer och en
annan bara Kazanfilmer och ännu en annan restaurerade film noir klassiker som Leave Her To Heaven med Gene Tierney.
Om jag inte minns fel så såg jag också Phantom of the Paradise på den gamla saligt insomnade Hornstullsbiografen i Stockholm, ja när den var i sin start
och ännu visade gamla repade kultklassiker innan filmbolagen malde ner kopiorna som vandrat vägen ut på slitna biografer riket runt, vill säga.
Sen blev ju den bion som alla andra och visade trista vardagsdraman där folk klafsar i lera och bråkar vid middagsbord och får 5 getingar av kritiker.

Nå, handlingen är som följande:
Den legendariske och mäktige skivmogulen och demonproducenten Swan (Paul Williams) skall öppna sitt rockpalats The Paradise och söker efter den
rätta musiken därtill. Han hör kompositören Winslow Leach (William Finley R.I.P.) framföra sin Faust kantat och beslutar sig för att stjäla hans musik.
Stackars Winslow kastas i fängelse oskyldigt dömd när han protesterar och får sitt ansikte vanställt i en skivpress. Han gömmer sig på Swans teater
och blir Fantomen i Paradiset, blir kär i doasångerskan Phoenix (Harper i filmdebut) och hämnas på alla som framför hans musik utan hans gillande.
Som ..... Beef (oförglömlig Gerrit Graham som homosexuell glitterrockare) eller surfgruppen The Beach Bums.
Men Swan försöker upprepade ggr att lura honom och lovar honom evigt liv om han skriver under ett kontrakt med blod. Allt slutar i skönt kaos och
det är mycket satiriserande kring 1970-talets ungdomskultur med dess plötsligt upploppande genrer, som glitterrock á la Kiss eller Marc Bolan och

allt styrt av smarta skivbolag. Den ungdomliga publiken i filmen älskar t.ex skapelsen Beef och skanderar Beef, Beef när hans förbrända lik bärs ut
till ambulansen, de vill ha mer och kan inte skilja på vad som är verklighet eller show.

Musiken är fantastisk. Allt ifrån inledande Juicy Fruits och rakt igenom hela filmen. Det är nostalgirock á la 50-tal, surfpop, glitterrock och lugnare mer
eftertänksamma nummer framförda av Jessica Harper och av Paul Williams själv. Lp skivan har följande låtförteckning:

1. Goodbye, Eddie, Goodbye - Juicy Fruits (sång: Archie Hahn) 2. Faust - William Finlay 3. Upholstery - The Beach Bums (sång: Jeffrey Comanor)
4. Special To Me - Jessica Harper 5. Phantom's Theme - Paul Williams 6. Somebody Super Like You - The Undead (sång: Harold Oblong)
7. Life at Last - Beef (sång: Ray Kennedy) 8. Old Souls - Jessica Harper 9. Faust - Paul Williams 10. The H
ell of it - Paul Williams

Format: 1.85:1 med stereo PCM eller DTS-HD 4.0 och ett isolerat music score. Dokumentären Paradise Regained 50 min från 2005 med Brian De
Palma själv, William Finley, Jessica Harper, Paul Williams m.fl., ett av Arrow nyinspelat samtal mellan Paul Williams och Guillermo Del Toro som
uppenbarligen är vänner och som håller på i hela 72 min - Paul verkar mycket sympatisk, The Swan Song Fiasco med info om tvisten som uppstod
med Led Zeppelins skivbolag, arkivintervju med kostymdesignern Rosanna Norton från 2004, William Finlay och The Phantom Doll,
Paradise Lost and Found cutscenes etc., original trailers, radio spots, gallery och en booklet med text om filmen och bl.a dess marknadsföringsflopp


Back