UK Optimum Classic Bluray

(Nedanstående text skriven 2015-01-04 och med SPOILRAR, så varning om ni aldrig sett denna film)

Som vanligt när det gäller cineastiska mästerverk så överlåter jag till de bättre lämpade filmvetarna att tolka denna
ovanliga psykologiska horror/thriller. Men filmen måste absolut ha varit banbrytande och chockerande på sin tid och åtm.
de brittiska filmkritikerna stod handfallna och kunde inte ta sig an filmen, WTF? Vad hade de fått se?
De reagerade som rabiata hundar i skock och den värsta nedsablingen i brittisk filmhistoria följde, och det spelade ingen
roll att det var Michael Powell, en gigant inom den brittiska filmen, som skapat filmen och även spelade med i filmen.
Derek Hill i tidningen Tribune skrev t.ex : "The only really satisfactory way to dispose of Peeping Tom would be to shovel
it up and flush it swiftly down the nearest sewer. Even then the stench would remain".

På kontinenten hade reaktionerna varit mer positiva och jag förutsätter att de franska filmskribenterna låg i täten vad gäller
omvärderandet av denna film och i USA var det tydligen Martin Scorsese som i slutet av 1970-talet såg till att filmen kom
att ses med nya ögon. Tydligen hade filmen först främst visats på de lite sjaskigare biograferna (i USA grind houses) med
inriktning på "the raincoat crowd", antagligen insåg producenterna efter nedsablingen att ngn finbio sejour inte var aktuell.
1960 visade sig bli ett märkesår för skräckfilmen då Peeping Tom ihop med Hitchcock's Psycho kom att för alltid ändra
spelreglerna för genren - den psykologiska horrorfilmen där mentalsjukdom är en faktor kom att bli norm.
I PT's fall också mentalsjukdom kombinerat med en sexuell avvikelse, för magstarkt för dåtidens filmetablissemang.

Mitt eget möte med Peeping Tom

Själv minns jag från 1970-talet (ja, ja, jag är gammal, visst) att man ibland såg att filmen visades på de lite mindre biograferna
som Peeping Tom - en smygtittare, titeln och affischen gav lätt sjaskiga B-filmsvibbar. På somrarna brukade gamla skräck-
klassiker som denna eller Spiraltrappan vevas om igen i repade kopior (jag kom in på Spiraltrappan som väl var från 11 år
men Peeping Tom var barnförbjuden, så den såg jag aldrig på bio). Så filmen gick väl ganska konstant på svenska biografer
åtm. under 1970-talets 1a hälft.
Jag såg inte PT förrän under videovågen ngn gång i mitten av på 1980-talet och minns att jag såg den med en polare. Vi visste
absolut inget om filmen innan och förväntade oss efter fodralets utsende en trashig och förhoppningsvis underhållande skräprulle
(alltså, VHSen bör således DÅ ännu inte ha nämnt ngt om att filmen var ett mästerverk och en klassiker ...?).
Nåväl, skräpfilmsförväntningarna försvann raskt sin kos och man sögs in i filmen med total och förbluffad koncentration. Vi
var båda eniga om att vi just bevittnat en betydande film, ngt som jag sen åter kunde konstatera en 17-18 år senare då jag såg
om filmen i sin DVD utgåva. Nu ytterligare ett decennium senare så är det dags för filmens 4e inkarnation, efter 35 mm, VHS,
DVD dags för Bluray med perfekt bildskärpa.

Handlingen:

Mark Lewis (suverän Carl Boehm) är en tillbakadragen och blyg ung man som arbetar som fotograf (med att ta nakenfoton
till den illegala sexhandeln) och han arbetar även i en filmstudio som assistent till fotografen och han drömmer om att få regissera
sina egna filmer. Han äger ett hus efter sin far och han hyr ut undervåningen till hyresgäster.
Mark har alltså (tid och) pengar till sitt allra största intresse, till sitt stora sexuella intresse - att flukta. Han är en voyeur som
allra hellst sitter i stillheten hemma i sitt rum och tittar på sina egna filmer, på filmer där han mördar kvinnor som tvingas stirra
upp på reflektionen av sina egna ansikten när de dör. Mark är en ngt udda ung man alltså och mentalsjukare än de flesta.
Hans far vetenskapsmannen (spelad av Michael Powell själv) var ett monster som experimenterade i terror på sin egen son
genom att ständigt filma och övervaka sonens reaktion på plötslig fasa, ngt som alltså djupt traumatiserat Mark.

När en kvinna, Helen (Anna Massey), som bor i lgh under Mark tillsammans med sin mor blir intresserad av Mark så verkar
det som om han med en normal kärleksaffär kanske kan öppna upp sig och finna en väg ut ur sin fixering.
Den grandiost rödhåriga aktrisen och danssöen Moira Shearer, oförglömlig i Powell's underbara balettfilm The Red Shoes,
spelar en stand in på filmstudion där Mark arbetar och som gärna men oklokt stannar kvar efter arbetet för att låta sig foto-
graferas av Mark. Brenda Bruce spelar en trött gatuprostituerad som oklokt låter den unge märklige mannen med kameran följa
med henne upp på sitt rum. Berömda nakenmodellen Pamela Green spelar modellen Millie som oklokt ... etc.

Helen: "It's just a film isn't it, it's horrible, but it's just a film isn't it ?

Filmen är en metafilm, en film om film och om tittaren som voyeur. En psykologiskt påträngande upplevelse.
För i den här filmen tvingas vi att sitta ner tillsammans med ngn vi kanske annars inte så gärna skulle vilja stifta närmare bekantskap
med och till att bli fluktare ihop med Mark, där han sitter tyst i lugnet och stillheten i sitt barndomshem och njuter av sina mord.
Urrrk. En nästan hallucinatorisk och kladdig känsla inges man.
Ett ämne som måste ha varit banbrytande på sin tid och som självfallet måste intressera andra regissörer (som Scorsese) och
cineaster av alla de slag. Modigt ämnesval av Powell som alltså straffades hårt av sin samtid för detta tilltag att våga sig på ngt nytt.
Enda invändning: Är en barnslig sådan, men om man skär av sig halspulsådern med en lång kniv så talar vi om en gejser av rött,
men denna film är ju gjord innan splattereffekterna ännu kommit till (ens i Japan eller av HGL i USA) och lite rödfärg kunde man
ha stänkt på för trovärdighetens skull. Fast, i gamla filmer när folk sköts förr så höll man sig för magen och dog ... utan ett endaste
hål i kostymen eller ngt blod heller, så man får väl ställa upp och köpa dem filmhistoriska premisserna.

Screen ratio: 1.66:1, ljud mono 2.0 HD 1080p. Extra: Kommentarspår Ian Christie, Eye of the Beholder (18 min) med bl.a Karl
Heinz Böhm (1928-2014 R.I.P.), Martin Scorsese m.fl., The Strange Gaze of Mark Lewis (25 min), intervju med Thelma Schoon-
maker (10 min), en introduktion av Scorsese, Restoration comparison, trailer, stills gallery

Back