Ovan till vänster: Vera Farmiga och Isabelle Fuhrman på premiären (bild från nätet); ovan höger: fodralbild från den svenska WB hyrdvd'n

Observera att boken The Bad Seed inte ligger till grund för filmens manus, men är en föregångare inom genren
Ooops, hoppsan, den här filmen som hade premiär sommaren 2009 missade jag av någon anledning, kanske pga :

1. att jag då ännu inte kände till den Farmidabla Farmiga, Vera, den finfina ukrainskättade aktrisen som blivit en stor personlig favorit

2. att jag är allmänt misstroende mot nya mainstream horrors som ju oftast brukar suga något våldsamt (t.ex House of Wax, diverse trista
tortyrhorrors för kids uppvuxna på trista CSI-serier med stelt agerande C-skådisar och slabbiga effekter med mordoffer vars olyckliga öde
hyene-producenter och C-regissörer inte tvekar att snaska i/på eller dessa oändliga urusla re-makes på gamla horrorklassiker)

3. att regissören, spanjoren Jaume Collet-Serra tidigare regisserat ......... trumvirvel ....... House of Wax, sannerligen en mäktig nyversion av
den gamla Vincent Price klassikern med den strålande aktrisen Paris Hilton .................... inte

Nå, att jag först dryga 2 år senare (den sista januari 2012) såg denna mainstream horror-thriller i Evil Child genren berodde mest på att jag
nyligen såg Vera Farmiga i Source Code där hon övertygade i en rätt hopplös roll (läs mer om denna film på kult och klassiker sidan) och att
jag vagt mindes dvdfodralet med det oroande flickansiktet på (se ovan).
Filmens handling är väl inte så mycket att hetsa upp sig över med sin nyuppdatering av Evil Child temat och med en twist som är märkligt lik
den Hong Kong thriller som hade premiär några veckor tidigare sommaren 2009 (och blev en stor snackis i Hong Kong) - Murderer

Roy Chow's universellt slaktade och utskrattade Murderer (sjukt kul och jag älskade den förstås) med en intrigtwist som fick världen att rasa,
biopubliken att busvissla och kasta saker mot duken, filmrecensenter att gå i taket och hamra in överkorsade kalkoner i sina betygsättningar.
99,9 % av filmpubliken verkar hata denna film, men dessa revisorssjälar kan ta sig därbak. Den var ju härligt, oemotståndligt Bra-dålig och med en hysteriskt kul och
originell twist, rent genialiskt vansinne som alltså istället för hyllningar bara fick skit av alla dessa döda uttorkade mainstream-själar där ute.
Jag antar att det är samma fårflock som bara älskar mainstream-indie som Tarantino's sömnpiller men inte förstår sig på ett sant mästerverk som t. ex den sydkoreanska
kultfilmen Save The Green planet som är så oändligt mycket bättre och mer nyskapande än vad epigonen, lackmuspappret, hipstern QT någonsin åstadkommit.
Inga hatattacker tack! Jag gillar QT's soundtrack som är övergrymma och hans fan-anda att hylla alla gamla bortglömda favoriter, en mycket sympatisk herre är han

Men regin av Collet-Serra som iof sig är rätt cliché-artad fast OK såvitt avser hoppa-till spänningsmomenten är oväntat bra när det gäller personregin.
Alla skådisarna är mycket bra och de 3 barnskådisarna är sensationellt bra med Isabelle Fuhrman i spetsen som Esther.
Att det är något fel på Esther skriker fodralet ut och sällan har jag sett en elakare unge på film, ja, kanske Rhoda Pennmark från The Bad Seed då.
Familjen Coleman, mamma Kate (Vera Farmiga), pappa John (Peter Sarsgaard), sonen Daniel (Jimmy Bennett) och dottern Max (Aryana Engineer)
har nyligen varit med om en tragedi då det tredje barnet avlidit i en olycka. Nu är det dags för adoption och valet blir en liten rysk flicka, 9 åriga Esther.
OK, det visar sig att hon eg. kommer från Estland och vissa har klagat på att hon bryter på ryska, men i Estland finns det massor av etniska ryssar, så.

Isabelle Fuhrman som Esther

En konstnärligt begåvad, till synes intelligent och välverserad och mycket artig liten flicka med en rysk brytning. En flicka som tycks ha en alldeles egen
agenda och som snart hamnar i konflikt med sina klasskamrater, sin bror och med sin plågade mor, en alltmer förtvivlad mamma Kate utsökt gestaltad av
Vera Farmiga, vilken grym aktris hon är. Men, hur bra Farmiga och hennes barn, inte minst Engineer som Max, än är
så är det Fuhrman som tuggar i sig
filmremsan. Vad skall det bli av den flickan? Man får hoppas hon klarar puberteten och lyckas ta det svåra steget från barnaktris till vuxen aktris.
Här kan nämnas 2 genre favoriter med olika utveckling i jmf.
Linda Blair, var sensationell i Exorcisten och i ungdomsdramat Born Innocent och blev sen en yppig B-filmsfavorit i filmer som Chained Heat och Savage
Streets och hur mycket jag än älskar Lindas truliga gestalt i dessa sköna trash-kultfilmer så kanske hon inte direkt fick chansen att agera mer seriöst igen.
Jennifer Connelly, var likaledes sensationell (fast på ett annat plan än agerandeförmåga) i Dario's Phenomena (en av de filmer jag sett flest antal ggr, Ever)
och blev i sin allt yppigare vuxna tappning på väg mot B-film Hot Chick-facket, men bröt sig loss och fick visa sin förmåga i en rad tunga artmovies


Evil Children genren: The Bad Seed - Rhoda Penmark - Patty McCormack

.. Svensk utgåva av The Bad Seed; Bokförlaget Prismas pocketutgåva 1962

Men Orphan's elaka lilla flicka Esther har förstås sina föregångare, och då tänker jag INTE på barn besatta av Satan eller någon demon, utan på -
A Bad Seed, taskiga gener. William March skrev 1954 den mästerliga thrillern The Bad Seed om den ondskefulla lilla flickan Rhoda Penmark.
En fantastisk bok som jag rekommenderar alla att läsa, The Holy Mother of All Evil Children Horror-Thrillers.
Likt Esther och modern Vera Farmiga i Orphan så duperar i denna bok den elaka flickan alla i sin omgivning utom sin mor, Christine Pennmark. I boken finns
också en gårdskarl som genomskådar flickan och ett psykologiskt intressant förhållande och maktkamp uppstår dem emellan.
Boken är skrämmande och fullständigt fascinerande och väckte stor uppståndelse på sin tid. Lite av en sensation filmatiserades den 1956 av Mervyn LeRoy
med Patty McCormack i huvudrollen som Rhoda och hon är mycket minnesvärd, mycket bra, kanske rentav den bästa Evil Child på film någonsin.

Hysteriskt roliga John Waters på Fodralet till sin bok Crackpot - kolla in fotot till höger på bordet

Patty McCormack har rentav blivit lite kult för sin rollgestaltning och regissören -författaren John Waters är en Fan, vilket kan ses på bilden ovan.
Men, hur bra hon är så faller filmen på att 1950-talsprydliga Hollywood inte vågade filma den kontroversiella boken rakt av med dess farliga under-
toner och på den tiden ovanliga slut, utan helt enkelt la till en förskräcklig Happy End ...... ryyyyyyyys, en av filmhistoriens allra värsta tillägg, en
sockersöt vedervärdig våldtäkt på bokens anda som haverer filmens föregående 2 timmar.

Tillbaka till Orphan: Filmen är alltså en uppdatering av The Bad Seed med en twist från Murderer (eller om man simultant kom på samma idé sommaren
2009?). Den är inspelad i ett snöigt Kanada även om det skall föreställa USA och med DVD'n följde ett alternativt slut, helt OK det med faktiskt och
som tangerar boken The Bad Seed's slut. anamorfisk widescreen 1.78:1, 5.1 engelskt tal med engelsk eller svensk textning

Back