The Hong Kong DVD

Först skall sägas att jag inte har en aning om denna film har ett budskap av något slag. Är det grabbigt då, med tanke på allt naket som
förekommer i filmen, eller är det rentav mustigt sensuellt? För att svara på det senare först: Nehej då, det är absolut inte mustigt sensuellt.
Är det tröttsamt grabbigt då, med tanke på all smiskning och allmänt depraverat beteende?
Nja, knappast det heller då Balabanovs film är så totalt konstnärligt egenartad och fantastiskt läckert fotograferad, det visuella verket är
ett konstverk i sig. Jag fann inget budskap i filmen, utom möjligen den att depraverade onda människor lättare påverkar/smittar ner sina
medmänniskor än vad goda gör sin omgivning, men kanske ville Balabanov bara berätta en vrickad skröna och överraska oss. Jag har
sett väldigt mycket på film men det här var onekligen synnerligen säreget

From the Uniquely Weird Balabanov Universe

När jag tänker på filmregissörer med sina helt egna filmuniversum, är det inte så många namn som kommer upp, en Luis Buñuel, David Lynch,
Takashi Miike, (inom B-filmen Russ Meyer med sina jättekvinnor), Jan Svankmajer och så Alexei Balabanov. Behöver jag tillägga att denne
spännande ryss är den mest okände av dem. Varför? Ingen aning, men då han är ryss kanske? De hollywoodifierade, anglofila eller frankofila
patetiska ursäkter till filmkritiker vi har i bl a Sverige tycks ha sin blick riktad överallt utom mot Indien eller vår käre granne Ryssland. Ointresset
är hisnande då en så unik och egenartad filmskapare ignoreras. En film som den häpnadsväckande Gruz 200 borde ha skapat lika stor sensation
som en gång Pulp Fiction eller Old Boy gjorde inom kultfilmsvärlden (där anhängare av vardagsrealism och filmad teater i vart fall inte bryr sig)

Filmen inleds i svart och vitt, utan ljud och i stumfilmsstil där människor rör sig sådär ryckigt fort som man ser på riktigt gamla filmer. För att sen
övergå till fina sepiafärgade bilder och nu med ljud även om handlingen fortsatt förklaras med hjälp av textskyltar á la stumfilm. Fotot är enastående
och Sergei Astakhov hette mannen bakom kameran - hatten av. Den skall utspela sig i 2 olika ryska städer (även om båda uppenbart verkar vara
Sankt Petersburg) i början av 1900-talet och som verkar vara helt öde på människor, inte bara på gator och torg utan även på floden Neva.

Efter ovan nämnda intro befinner vi oss en stor elegant våning intill en järnvägsbangård där ångiga bilder på lok återkommer genom hela filmen. Där
lever änklingen ingenjör Radlov (Igor Shibanov) med sin dotter Elizaveta Nikolayevna (Dinara Drukarova) och husan Grunya.
I staden verkar onde pornografen och mördaren Johann (Sergei Makovetskiy) som ihop med lika onde flintskallen Ivanovich (Viktor Sukhorukov)
har tvingat prydlige fotografen Putilov (Vadim Prokhorov) att sköta kameran. Motivet, smiskbilder som på fodralet ovan, alltså ej grov pornografi.
Där finns också familjen Stasov, Dr. Stasov, hans blinda fru Jekaterina (Anzhelika Nevolina), pervohusan Dariya (Tatyana Polonskaya) som blottar
sig för de 2 adopterade små pojkarna, de sjungande siamesiska tvillingarna Kolya och Tolya.
När ingenjör Radlov dör blir husan Grunya (Dariya Lesnikova) den som är satt att förvalta unga Lizas arv. Hoppsan, mindre bra då hon är syster till
Johann och är lika gement genomrutten hon och snart har Radlovs våning förvandlats till ett syndens näste, Liza och Jekaterina till porrmodeller och
barnen till freakmodeller. Liksom i Cargo 200 möter vi här till synes själlösa skal till människor, människor i fritt fall, under moralisk störtdykning.
Det är egentligen rätt deprimerande men ändå absurt underhållande pga den svarta humorn och den Balabanovska egensinnigheten. Slutet skulle man
kanske kunna tolka som att Satan fullgjort sitt verk och nöjd seglar iväg på ett isflak mot stadens horisont. Möjligheterna bildligt oändliga.
Nu vet jag varför jag fascineras så av Balabanovs filmer - han är en nutida rysk Luis Buñuel (svartsynen, humorn)
widescreen 5.1 eller 2.0, filmografi

Back