Hong Kong DVD

(nedanstående text skriven 2015-06-16)

Starkt familjedrama från Taiwan med viss artmoviestämpel då den är helt inspelad i svartvitt och som bemöttes med strålande kritik.
Mångfaldigt prisbelönt och, tror jag (orkar inte googla), Taiwan's Oscarsbidrag. Det senare betyder ju viss mainstream appeal förstås
och visst är den enkelt berättade historien gripande och Chen Wen-Pin i huvudrollen är fin och rörande som fadern i sin debutroll.
Filmen utspelas i Taiwan's näst största stad Kaohsiung, hamnstaden och huvudpersonerna tillhör Hakka minoriteten i staden.
Miljöerna är fascinerande då filmen mestadels utspelas i de ruffiga miljöerna kring hamnen.

Filmen startar med att en man står på en bro över en väg i Taipei (se fodralet) med en flicka i famnen och hotar att hoppa.
Sen hoppar vi tillbaka 2 veckor och till en hamnpir i Kaohsiung där dykaren Li Wu-Hsiung (Chen Wen-Pin) bor i en ruffig bod med
sin lilla dotter Mei bland diverse fiskeredskap. Wu-Hsiung jobbar med undervattensarbeten i hamnen och har hakka kompisen Ah Tsai
som driver en mekanisk verkstad. Allt är väl tills myndigheterna knackar på och kräver att vårdnadsskapet av flickan registreras.
Modern har lämnat familjen för många år sedan och Alla vet att han är fadern men dom byråkratiska kvarnarna har dragit igång och
han riskerar att Mei tas ifrån honom.

I del 2 av filmen har Wu-Hsiung förvandlats till en rättshaverist och sätter sig med Mei på sin slitna MC och kör till huvudstaden Taipei,
som ligger på den motsatta sidan av ön (30 mil ?) för att uppvakta en av de folkvalda i parlamentet med sin sak.
Av fodralet och filmens början förstår man ju hur det kommer att gå med den saken.
Men, här kommer en Spoiler, det är inte ett olyckligt slut på denna film och det kändes riktigt skönt det. Inte ville man ha en Feel Bad
efter att ha följt Wu-Hsiung's bemödanden genom hela filmen. Chen Wen-Pin är stillsamt gripande i rollen som fadern.
anamorfisk widescreen, 2.0 mandarin med engelsk text, international trailer och bildgalleri

Sen kan jag bara upprepa vad jag skrev under filmen Partners in Crime:
Är mandarin från Taiwan extra skön att höra på? Tycker alltid taiwanesiska filmer har så njutbart tal, eller är det bara skenbart och
beroende på att man ofta gör mer artmovie-inriktade filmer som kanske är mer finstämda och därmed låter mer rogivande i ens öron ?

Back