Bengali DVD; Fr.v.t.h: Dipankar Dey, Locket Chatterjee, Rituparna Sengupta och Ritwik Chakraborty

Direkt från bengalifilmens Tollywood, en av indiens många regionala filmindustrier som är baserad i Tollygunge, Kolkata (Calcutta).
Jag har inte sett många bengali-filmer men har ändå fått en känsla av att detta Tollywood (jämte telugufilmens centrum, det finns 2 Tollywood
i Indien alltså) är mer artmovie-centrerat än det väldiga Bollywood's utbud. Alltså, mer likt de filmer våra filmkritiker i väst uppskattar, filmer
som dessa ego-väst-centrerade kulturmänniskor känner igen sig bättre i.
Bengalifilmen har stolta anor då Satyajit Ray (1921-1992) anses som en av filmhistoriens stora mästare och man också annars har många
internationellt erkända regissörer som Rituparno Gosh (Chokher Bali och Raincoat - se mer om dessa på Bollywood sida 1) eller Aparna Sen.
Man har också använt sig av sin store författare, nobelprisvinnaren Rabindranath Tagore som inspiration till många av sina filmer.
Bengalifilmen kan alltså vara mer västerländsk i sin stil än bollywood's även om Tollywood har sina masala-aktiga blockbusters också.

Den här filmen är en kombination av båda ovanstående genrer och blir en rätt märklig hybrid. Necklace börjar i den 1a halvan som en klart
o-rolig komedi av nästan buskistyp för att under den 2a halvan föra in ett starkt socialt budskap och sluta i både Feel Bad och Feel Good på
samma gång, bl.a i en överraskande gripande och vacker scen om stackars Say Tagar som eg. hör till en annan film, en annan historia.
Regissören är aktad hemma i sitt västbengalen och det verkar som om en artmovieregissör fått i uppdrag att göra en komedi, men sen inte
kunnat hålla sig ifrån att slänga in tyngre stråk mitt i flamset. men vad vet jag?

Handlingen:
Biswanath (Ritwik Chakraborty) har fått löneförhöjning och firar detta med att köpa ett dyrt guldhalsband till sin fru Sikha (Rituparna Sengupta).
Men samma natt ertappar de inbrottstjuven Keshtopada (Rudranil Ghosh) i full färd med att bryta sig in, palaver bryter ut och Kesta faller eller
hoppar ner på gatan och skadar sig och bums.... dyker tjuvens fru upp, Kanak Champa (Locket Chatterjee). För att undvika ev. trubbel med
polisen fixar man in tjuven på sjukhus anonymt och paret bjuder hem tjuvens fru för en uppgörelse i pengar.
Det är här humorn (ev.?) dyker upp, i samspelet mellen den slafsiga och krävande Kanakchampa och tålmodiga Sikha, som passar upp på henne.
Locket Chatterjee är bra med stor karisma som den ex-prostituerade som levt ett eländigt liv.

Men, här finns också en sidohistoria om den prostituerade Say Tagar (Chandrayee Ghosh) som lever på gatan, som vägrar sänka priset på sin
kropp och nobbar en torsk och som sen mördas av denne hämndlystne djävul. Inte direkt komedi om man säger så.
Nu följer ngt mycket märkligt då regissören Sekhar Das i en både gripande och vacker scen i bilder utan ljud kort presenterar hennes olyckliga
liv från liten flicka till vuxen. Tungt. Mycket ovanligt att se ngt sådant i en komedi av nästan farstyp.
I en annan udda scen får vi se hur Biswanath besöker en bar med sin chef och en man förs bort av beväpnade män. Det finns en del svärta alltså
widescreen 5.1 eller 2.0 med inbränd engelsk text. Transparent logga i det övre vänstra hörnet och ingen kanonbild
OBS! Filmen pixlade och frös i min vanliga spelare men spelade som vanligt utan problem i min datorspelare.

Back