Tysk DVD utgåva av här obskyr kontinent-Euro-klassiker

(Nedanstående text skriven 2014-07-20)

Vad vet jag om film särlingen, den egensinnige polacken (och tydligen Ukraina-födde) Andrzej Zulawski ? Inte mycket, och här tänker
jag inte fuska genom att kika på wikipedia eller ngt liknande, för det är jag för slö för och intresserade kan ju kolla själva.
Vad jag vet är:

1. att han gjort en av världens bästa filmer Possession från 1981 med flammande Isabelle Adjani i huvudrollen, bäst i bizarrovärlden iof
sig, men ändå. Vilken atmosfär med Berlinmuren, vilken puls, vilket driv det är i denna apokalyptiska undergångsfilm
2. att han levt i exil i Frankrike där han varit gängad med vackra Sophie Marceau och gjort obskyra s.k. Euro filmer, art movies i ett
hopkok av kontinentala produktionsländer och skådisar. Filmer som oftast ingen sett utom kanske i Frankrike och definitivt ej här uppe
3. att han skulle sätta upp operan Boris Godunov av Mussorgskij ngn gång på 90-talet
4 . att han gjort åtm. en film (My nights are more beautiful than your days, 1989) som tyvärr var just så franskt pratig och pretentiös
som
man kunde befara av den kackiga titeln. Den filmen gillade jag inte, urrk, men så ...
5. såg jag denna film som jag köpte från Tyskland i juni 2014 och som var en chansning då jag ville se Romy Schneider och Klaus Kinski

Denna film är ett kärleksdrama.
Ett mycket välspelat och fascinerande kärleks-triangeldrama. Snyggt filmat och med ett intressant soundtrack av Georges Delerue,
och .... det är INTE pretentiöst, puh, men konstnärligt på det där unikt och skönt vilda sättet som utmärkte 1970-talets art movies.
Möjligen är filmen också en betraktelse av Zulawski över konstens och konstnärens villkor, den senare som tvingas att hora för att få
ihop pengar till sin konst och som betraktas som patrask (eller var det Bergman i Ansiktet?). Kanske är det bara en kärlekshistoria.

Huvudpersonen fotografen Servais spelad av Fabio Testi (vår hjälte från italienska B-filmer, giallos, westerns, eurocrime) uppträder
"normalt", förutom att han utför tjänster som pornograf åt sin långivare, och rör sig i filmen i vad som (idag, 2014 iaf) verkar vara en sorts
skymningsvärld med hysteriska kulturpersoner som om de irrat ut ur en Marie Louise De Geer Bergenstråhle film, eller de som är vit-
sminkade som ur en Roy Andersson film. Inte en enda scen i filmen verkar tilldra sig i den "vanliga" världen utan alla personer i filmen
lever i en sjaskig undervärld eller i vart fall i en påver konstnärstillvaro.

Handlingen:

Servais är fotograf och vad man förstår en gång en aktad sådan som jobbat som krigsfotograf och nu är frilansare. Han är i skuld till
gangstern Mazelli (Claude Dauphin) och måste arbeta av skulden genom att fotografera diverse porr och orgier, där offren sen utpressas.
En dag pågår en filminspelning av B- eller C-sorten i närheten och han kliver in och fotograferar likt en paparazzi den kvinnliga stjärnan
Nadine Chevalier (Romy Schneider) i en blodig scen. Nadine, en aktris som varit på deken länge.
Han söker upp henne och erbjuder sig att fota henne och få henne på löpsedlarna. Attraktion uppstår, eller har i hans fall redan uppstått.
En förmodat häftig sådan och som tyder på känslostormar om man lyssnar på den dramatiska musiken - men, som alls inte gestaltas av
skådespelarna, i vart fall inte av Fabio Testi som uppvisar samma ansiktsuttryck genom hela filmen.
Intressant att musiken inte korrelerar till vad som ses på duken, kanske ett experiment att musiken har med skådisarnas inre känslor att
göra och att de inte tillåter sig att visa dem på ytan gentemot varandra?
Nadine är dock gift, ganska lyckligt gift, med cineasten Jaques (franske sångaren Jaques Dutronc i sin 1a stora roll) och ett triangeldrama
gestaltar sig. Servais får höra om en teaterskådespelare och en regissör som behöver pengar för att sätta upp en modern uppsättning av
Shakespeare och beslutar sig för att bekosta det hela om Nadine får en av huvudrollerna.
Pengarna får han genom att igen skuldsätta sig hos gangstern Mazelli och tvingas till diverse ljusskyggt pornografiskt arbete.

Blir pjäsen en succé och Nadine en re-animerad hyllad aktris? Får triangeldramat en lycklig upplösning? Avslöjar inget.
Men Romy Schneider är lysande, Klaus Kinski som karismatiske teaterskådisen Karl Zimmer är hypnotisk, vilken bra skådis han var,
bipersonerna bredvid Servais som alkoholiserade vännen Raymond (Michel Robin) och regissören Messala (Guy Mairesse) är båda
lysande. Dutronc är bra i sin 1a filmroll och Testi är iof sig ute på djupt vatten i denna typ av artmovie men är OK.
Filmen hyllades stort och vann filmpriser i Frankrike och har blivit en kultklassiker på kontinenten och filmen anses vara Romy's bästa.
Anamorfisk widescreen 1.78:1, 2.0 engelskt tal utan text (tyskt eller franskt tal 2.0 med tysk text) uncut edition
Extramaterial: bildgalleri, text på tyska om filmen, regissören och skådisarna, tysk och fransk trailer, trailrar för 3 andra filmer (bl.a
Trio Infernal med Romy Schneider och Michel Piccoli) och det mycket fina soundtracket av Georges Delerue


Back