Hong Kong DVD

(Nedanstående text skriven 2014-11-01)

Fruit "Dumplings" Chan underhåller oss med en sjövild horror-Sci-Fi-komedi på apokalyps-tema med skönt vrickade idéer i massor
efter webbromanen "Lost on a Red Mini Bus to Taipo" av författaraliaset PIZZA.
Filmen är 2 timmar lång och halvvägs hade alla ens förväntningar på filmen infriats och med råge därtill, och man väntade på upplösningen
där alla galna utslungade ledtrådar och infall (förhoppningsvis) skulle knytas ihop. Go, Go Fruit Chan .... hejade man på hemma i biosoffan
och man hoppades rentav på att Hong Kong skulle chocka en med ngt uppe i/på Sydkoreas Save The Green Planet klass. Men ...
så blev det ju inte då avslutningen av filmen havererar totalt. Fast, det skall sägas att resan fram till filmens imploderande var underhållande,
vilket ju är mer än man kan säga om de flesta filmer som produceras. Chan lämnar oss med så många trådar otillfredställande oknutna att
det verkar som han överlåtit åt ett omoget 12-årigt kusinbarn att avsluta filmen.

02:28 Mongkok - Filmen börjar med ett hektiskt folkmyllrande Hong Kong by Night och Lam Suet (aaaah, jag älskar Lam Tsuet som till
synes har varit med i varenda Hong Kong film de senaste 20 åren och alltid är klockren i sina roller om det så är som svettig looser i en
Johnnie To crime eller i en komedi) får hoppa in och köra nattbussen till Tai Po. Det är en brokig skara han har fått ombord:
en New Age intresserad knasboll till medelålders kvinna som tror på rymdvarelser (Kara Hui), 2 ungdomsbrottslingar, en ex-fotbollsspelare
med rockabilly-frisyr (Simon Yam, aaah dito Lam Suet ovan, det finns bara en Simon Yam och jag älskar honom, och med i varenda Hong
Kong film de senaste 25 åren känns det som), en indiepop-nerd (Jan Curious), en knarkare (Sam Lee), en vacker kvinna förklädd med
gräsliga löständer (Melodee Mak), ett flertal ungdomar spelade av Janice Man, Wong You-nam, Chu Tien-you m.fl.

02:38 kör bussen in Lion Rock tunnlarna och ut på Taipo road och man upptäcker att man plötsligt är helt ensamma på vägen, att all hektisk
nattrafik försvunnit runtom dem samt att mobilerna saknar signal. Efter ett stopp vid universitetet där några undomar stiger av, så anländer man
03:06 Taipo och den normalt av folk myllrande platsen/stadsdelen är helt folktom, och man börjar förstå att något har hänt.
Vad hände egentligen i Lion Rock tunneln? Har en olycka inträffat och alla evakuerats eller dött? Har dem själva dött i en olycka?
Var och en går åt sitt håll och man beslutar att mötas nästa dag på en viss restaurang om inget sker och man fått en förklaring på gåtan. Wong
You-nam's karaktär Yao cyklar t.ex ända till Kowloon för att möta sin flickvän, men även där är det helt tomt på folk och inga anhöriga
svarar på telefonerna. Några av bussens passagerare försvann iväg på sina håll men för de flesta av dem blir restaurangen deras "högkvarter"
där de försöker bena ut vad som hänt.

Sen bygger Fruit Chan verkligen upp den kaotiska stämningen när en figur i svart läder med gasmask stirrar på dem, när alla får mystiska
telefonsamtal med underliga ljud, när texten till David Bowie's gamla dystopi-hit Space Oddity blir en ledtråd i gåtan och Gruppens indie Kid,
spelad av verklige indierockaren Jan Curious, sjunger Bowielåten för de övriga ...

"Major Tom to ground control ... Here am I floating round my tin can, far above the moon planet earth is blue and there's nothing I can do".

Kan ledtråden hjälpa dem att nå gåtans lösning, vem är japanen som säger att han var klasskamrat med Yao och är det egentligen år 2018?
So Far So Good, och inte bara det, det har varit extremt underhållande och det har varit en fröjd att se skådisarna försöka bena upp den
situation de hamnat i och kunde bara regissören få ihop avslutningen så ... men, som ni redan sett ovan - Nej, så blev det inte.
Men det var väldigt kul så länge det varade och det var fascinerande att se Hong Kongs gator tomma på folk och bilar, vilket naturligtvis
skett genom digital radering av bilderna. Och, som flera recensenter av denna film skrivit, om man inte som jag hoppas på att intrigen skall
knytas ihop vattentätt utan istället riktar in sig på att underhållas av skådespelarna och av deras relationer och snack sinsemellan, så har
man riktigt kul (även om hela scenen med knivhuggningen borde ha strukits helt då den saggar upp filmen totalt och inte passar in).
Anamorfisk widescreen, DTS 6.1 eller 5.1 kantonesiska med engelsk text, 120 min, inget extramaterial


Back