(Siriwimol "Mai" Charoenpura som Buss i rysliga Cheuat Gon Chim)
Text below in swedish:
Riktigt bra och visuellt intressant i Crazy Cook Horror genren,
där man ju minns kanske främst Hong Kong nastien The Untold Story
med Anthony Wong.
Horror och fallstudie av kvinna under psykiskt sönderfall. Med huvudet
nerkört i en vattentunna försöker Buss (eller Boot? som ju betyder
spöke), utmärkt
spelad av Siriwol Charoenpura, att dämpa sin ångest
då hon plågas av minnesbilder från sin barndom. Då hon
misshandlades och torterades av sina föräldrar
och där hon såg sin mor, som var slaktare och hade restaurang, mörda
sina män (och andra), bereda kropparna och använda dem till sin matlagning
- Yuck!
Filmen växlar i flashback mellan nutid och dåtid och mellan svart/vitt
och färg. Buss börjar sin restaurang-gärning med en mobil matkärra
som hon drar runt och
när på 70-talet ett politiskt upplopp sveper förbi och hon sen
hittar en död manskropp gömd i sin vagn - då hinner det förflutna
ikapp henne och hon använder
kroppen till matlagning. Succé, det smakar tydligen gott och hon utvidgar
sin rörelse till en restaurang. Med sömnmedel och en köttyxa
kommer man långt. Den
dock (trots allt fysiskt) attraktiva Buss får också en pojkvän
i apotekaren Attapon (Rattanaballang Tosawat) som kommer bli obehagligt överraskad.
Massor av ryslig och välgjord Gore när mänsklig
matlagning utövas av såväl mor som dotter, så det räcker
och blir över för horror entusiasten. Men filmens titel
ansågs stötande i den nya strikta filmcensurens Thailand och lär
ha fått byta namn från Kuay Theow Neua Khon (nudlar av mänskligt
kött) och ha behövts klippas
3 gånger innan myndigheterna var nöjda. Den helt oklippta utgåvan
med all Gore intakt kommer nog släppas i väst snart dock. Fundamentalismen
i världen tilltar
och sätter press på de fria staterna, även i Thailand nu där
inte ens de horrorfilm-älskande thailändarna får skratta och
rysa åt roliga filmeffekter. De får också
propaganda-budskap uppressade i nyllet med Storebrors texter i filmrutan om
olämpligheten med rökning och alkohol etc. Man får hoppas att
thailändarna gör sig
av med förtryckarna snart, myndigheter som alltså nu ger sig på
konstnärliga medier. Aldrig ett sundhetstecken för en stat
De rysliga skeendena i filmen kontrasteras mot musiken, en härlig gammal
slagdänga (Saneh ha?) som sjungs finfint av sångerskan Srisalai
Suchartwut.
anamorfisk widescreen, 5.1 thailändskt tal UTAN engelsk text, trailer,
featurette, posters, galleri, TV Spot och Music Video