(Siriwimol "Mai" Charoenpura som Buss i rysliga Cheuat Gon Chim)

Riktigt bra och visuellt intressant i Crazy Cook Horror genren, där man ju minns kanske främst Hong Kong nastien The Untold Story med Anthony Wong.
Horror och fallstudie av kvinna under psykiskt sönderfall. Med huvudet nerkört i en vattentunna försöker Buss (eller Boot? som ju betyder spöke), utmärkt
spelad av Siriwol Charoenpura, att dämpa sin ångest då hon plågas av minnesbilder från sin barndom. Då hon misshandlades och torterades av sina föräldrar
och där hon såg sin mor, som var slaktare och hade restaurang, mörda sina män (och andra), bereda kropparna och använda dem till sin matlagning - Yuck!
Filmen växlar i flashback mellan nutid och dåtid och mellan svart/vitt och färg. Buss börjar sin restaurang-gärning med en mobil matkärra som hon drar runt och
när på 70-talet ett politiskt upplopp sveper förbi och hon sen hittar en död manskropp gömd i sin vagn - då hinner det förflutna ikapp henne och hon använder
kroppen till matlagning. Succé, det smakar tydligen gott och hon utvidgar sin rörelse till en restaurang. Med sömnmedel och en köttyxa kommer man långt. Den
dock (trots allt fysiskt) attraktiva Buss får också en pojkvän i apotekaren Attapon (Rattanaballang Tosawat) som kommer bli obehagligt överraskad.

Massor av ryslig och välgjord Gore när mänsklig matlagning utövas av såväl mor som dotter, så det räcker och blir över för horror entusiasten. Men filmens titel
ansågs stötande i den nya strikta filmcensurens Thailand och lär ha fått byta namn från Kuay Theow Neua Khon (nudlar av mänskligt kött) och ha behövts klippas

3 gånger innan myndigheterna var nöjda. Den helt oklippta utgåvan med all Gore intakt kommer nog släppas i väst snart dock. Fundamentalismen i världen tilltar
och sätter press på de fria staterna, även i Thailand nu där inte ens de horrorfilm-älskande thailändarna får skratta och rysa åt roliga filmeffekter. De får också
propaganda-budskap uppressade i nyllet med Storebrors texter i filmrutan om olämpligheten med rökning och alkohol etc. Man får hoppas att thailändarna gör sig
av med förtryckarna snart, myndigheter som alltså nu ger sig på konstnärliga medier. Aldrig ett sundhetstecken för en stat
De rysliga skeendena i filmen kontrasteras mot musiken, en härlig gammal slagdänga (Saneh ha?) som sjungs finfint av sångerskan Srisalai Suchartwut.
anamorfisk widescreen, 5.1 thailändskt tal UTAN engelsk text, trailer, featurette, posters, galleri, TV Spot och Music Video

Back