Romanen från 1959 Utmärkt DVD utgåva av filmen från 1958

(nedanstående text skriven 2013-02-24)

Till vänster ovan ses boken av Folke Mellvig som filmen baserades på ...... eller inte. Nix, så verkar det inte vara. Boken i Tidens Bokklubb, 1959, tycks istället vara en bok baserad
på filmen med ett rikt utbud av svartvita foton ur filmen, en pseudo-bok eller filmbok alltså. Filmen "Mannekäng i rött" kom året innan, 1958 och byggde på ett manus av Folke Mellvig
och Lars Widding. Boken följer alltså slaviskt filmen förutom i ngn liten liten detalj som nämns nedan.
Det här är en svensk kriminalklassiker som bör stå i varje filmälskares biohylla. En restaurerad transfer i DVD utgåva från Sandrew Metronome 2008 där färgerna tycks hoppa ut ur
rutan och attackera dig. Den har också ett trevligt extramaterial av filmmaestro Ronny Svensson bl. a ett skönt kommentarspår med Ronny och aktriserna Anita Björk (en gigant inom
svensk film och teater som gick ur tiden 2012 - R.I.P.) och så fina Gio Petré, en aktris med ett så märkligt privatliv att bara det skulle förtjäna en helt egen film.
Mannekäng i rött, den andra i Hillman-serien om privatdeckarparet Kapten John - och Kajsa Hillman, är stilmässigt unik för en svensk kriminalfilm och framstår väl i det mesta som en
italiensk giallofilm, fast utan den genrens mer våldsamma inslag. Giallimästaren Mario Bava bör i vart fall ha sett denna film och inspirerats till sin egna "Sei donne per l'assassino" eller
Blood and Black Lace från 1964 som handlar om just mord på ett modehus, fast med ultravåld då förstås.

Handlingen i filmen ..... äsch, jag vet inte, jag antar att ni alla har sett denna film ändå. Kan ju inte finnas en svensk giallifilm-älskare som inte sett denna, men OK lite kort då.
Filmen inleds med ett intro från norra Skåne där Hillman fångar en utpressare och sen följer ett LÄCKERT förtext-bildmontage i RÖTT där den röda mannekängen ses stå på ett hustak.
Kvinnan är Katja Sundin (spelad av Elsa Prawits i minimal roll), utpresserska också hon, och hon hittas snart död i skyltfönstret till modehuset La Femme.
Det eleganta modehuset styrs med järnhand av ägarinnan Thyra Lennberg (Lillemor Ibsen) och där finns hennes assistent Birgitta Lindell (Anita Björk), modetecknerskan "Peter" Morell
(Lissi Alandh) och diverse övriga anställda spelade av bl.a Lena Granhagen och Anita Lindblom. Där finns också Thyras arvtagare, systersonen Rickard (Lennart Lindberg), systerdottern
Gabrielle (Gio Petré) och vanartige fostersonen, bilhandlaren Bobbie (Bengt Brunskog).

Vem vill modehuset illa ?

Undrar direktrisen och Kajsa Hillman (Annalisa Ericsson) anlitas som undercover-klädmodell för att luska i skeendena i huset, och maken kapten Hillman dras också in i utredningen. Javisst,
detta inkluderar förstås också The Comic Relief, tokrolige (ehum, nåja ...host) assistenten eller snarare klantskallen Freddy (Nils Hallberg).
Det börjar hetta till rejält när någon eldar upp rullstolsbundna Thyra och lägger beslag på en antik dolk, och till den makabra stämningen bidrar en hängd docka utanför modehuset. Fler mord
följer. Vi har dolkmord, en mördare i svarta handskar (i en hastig mordscen men dock), cool musik, kameraåkningar och starka färger, som leder tankarna till en giallo
........................................................

Mördaren bär svarta hanskar (ursäkta, här följer en lång utvikning om filmen Tärningen är kastad)

Bilder från filmen Tärningen är kastad (1960)

I kommentarspåret till Mannekäng i rött pratar de 3 (Gio Petré, Anita Björk och Ronny Svensson) om andra svenska kriminalfilmare och Petré nämner då förstås Rolf Husberg, som bl. a
gjorde den eminenta herrgårdsthrillern Moln över Hellesta (1956) med Anita Björk i huvudrollen. Gio nämner också den iof sig ganska underhållande men ändå rätt misslyckade kriminal-
filmen Tärningen är kastad från 1960 av Husberg, där det förekommer en scen med mördaren X i svarta handskar (se ovan, bilder från nätet) och just efter att kameran gjort en snygg åkning
från Sif Ruud i ett fönster till lägenheten invid - är Sverige giallifilmens urland? Lite märkligt är att Björk på kommentarspåret inte alls verkar känna igen filmtiteln ... trots att både hon och Petré
är med i Tärningen är kastad (Björk som aktrisen Rebecka Striid och Petré som tevescriptan Monica Sundberg).

The Mysterious and Gorgeous Gio Petré (top right)

Filmen börjar med en räcka mord i diverse stockholmsmiljöer (tunnelbanan, riksdagshuset, Centralbadet) utförda av en mystisk man och så befängda att man befarar en kalkonfilm - men det visar
sig vara en inspelning av ett avsnitt av kriminal-teveserien Tärningen är kastad i presentation av Jerk Domare (Åke Falck). Ja, ett teveprogram á la Alfred Hitchcock Presents som jag minns från min
barndom.Vi har teveteamet med Åke Falck's författare Jerk Domare, Anita Björk som aktrisen Rebecka, Gio Petré som scriptan Monica, Sven Lindbergs kameraman Holger, ljudteknikern Jan
Malmsjö, Olof Thunberg m.fl och så har vi Gamla Stan bohemerna, guiden Björk och poeten Dag Serén som spelas av giganterna Toiwo Pablo och Allan Edwall - och det skall sägas, dessa 2 är klart
bäst i denna film, briljanta skådisar.
Aktrisen Inger Brett har försvunnit från sin lägenhet i Gamla Stan och när Jan Malmsjös arroganta Leif Hagman hittas hängd börjar såväl Jerk Domare, som alltid funderar på nya bisarra mordmetoder
till sin teveshow och som misstänks av polisen, att luska i fallet som polisen under ledning av kriminalinspektör Odd, spelad av Sigge Fürst.

Är då filmen Tärningen är kastad rentav en giallo liksom sin överlägsna föregångare Mannekäng i rött från 1958 ? Nej knappast för även om denna film alltså har ovanstående scen med mördaren i svarta
handskar så saknar den den slickade och makabra elegans som ju utmärker gialli-genren och Arne Mattssons film. Det här är en svensk kriminalfilm som aldrig hittar sin väg trots ett uppbåd av våra
skickligaste skådisar i rollistan. Manuset är skrivet av Vic Sunesson och Kerstin Ekman i par och borde alltså vara utmärkt då Sunesson på 50-talet var en av våra skickligaste deckarförfattare och då
Ekman bara några år senare skulle komma att skriva de förmodligen bästa svenska kriminalromanerna någonsin i Sverige - den legendariska trilogin De tre små mästarna (1961), Den brinnande ugnen
(1962) och jaktthrillern Dödsklockan (1963).
Trots att det faktiskt finns en intressant miljö med det gamla munkklostrets källare och Gamla Stans gränder så slarvas det bort, och det hela blir mest segt och oengagerande. Vet inte vems felet är, kanske
ett slappt manus eller kanske slapp regi av Husberg? Men, det blev inte helt lyckat i vart fall. Men - vill man se flera av våra mest uppburna skådespelare, Gio Petré eller en mördare i svarta handskar, kan
den kanske vara av visst intresse.


......................................................

Åter till filmen Mannekäng i rött:

Frågor: Varför kallas modetecknerskan Petra Morell för Peter och vad är hennes förhållande till Gabrielle von Hook ? Det är nedtonat i filmen (av Mattson?) men av boken framgår att de
har ett lesbiskt förhållande. Den sugande blicken mellan Birgitta Lindell och "Peter" mot slutet, efter modevisningen i slottet, återfinns dock inte i boken och i kommentarspåret förstod man inte
heller vad som avsågs ? Exteriörbilderna verkar vara höst med gula lövträd och högar med löv - men ändå är folk sommarklädda och modehuset skyltar med sommarklänningar ? Men i vissa
scener verkar det vara sommar med fåglar (lövsångare?) som hörs muntert drillande (t. ex på Bobbies torp) - har man använt pålagd fågelljud-bakgrund ?
Dessutom, i boken anges X dö genom att snubbla på katten vilket väl inte framgick av filmen ?

Bäst i filmen tycker jag, är Bengt Brunskog som den högst labile och oroande Bobbie, en kille som säkert får ett ensamt säte på tåget eller tunnelbanan, en vandrande krutdurk som anser sig
vara utsatt för oändliga oförrätter, en kränkt man, och så Anita Björk förstås som alltid var bra. Karl-Arne Holmsten är pålitlig men en aning träaktig som kapten John Hillman, Sveriges
Ronald Reagan säger jag ist. för Sveriges James Stewart som de säger på kommentarspåret, Annalisa Ericsson är anonymt OK och var en pingla, Gio Petré pratsjunger en av alla tiders värsta
filmlåtar - "Oscar Svensson", hujeda mig men är HOT som alltid annars, Lillemor Ibsen (som jag aldrig hört talas om) sneglar åtskilliga ggr in i kameran vilket kanske förklaras av att hon tydligen
var en framstående norsk teateraktris (?) men karismatisk var hon ändå som despotisk modehusägarinna, och Nils Hallberg är lite för mycket. Anita Lindblom ... så vacker hon var

Filmen är i 4:3 fullscreen och har 2.0 ljud med såväl svensk som engelsk textning. Extramaterialet är: Dokumentären Arne Mattsons färglåda med 15 min segmentet "Mannekäng i rött" med inter-
vjuer bl.a med klädskaparen Mago, 6 min segmentet "Om Arne" där Ronny Svensson berättar om mästaren, 12 segmentet "Magos kläder", diverse poster och pressmaterial samt det bästa -
ett kommentarspår med Ronnie, Anita Björk och .... Gio Petré (när kommer dokumentären om hennes liv ?).
Slutbetyg: Tack Sandrews och Ronny Svensson, tack för ett kanonjobb

Back