The Magnificent Ambersons (1942)

UK Universal DVD edition



Filmen startar i en bedrägligt glättig och en aning nostalgisk stil år 1873 med Orson Welles narratorsröst och där en mindre stads anonyma invånare
likt en grekisk kör kommenterar rikingarna, familjen Ambersons göranden - "The Magnificense of the Ambersons was as conspicuos as a brass band
at the funeral", och åren och årtiondena flimrar förbi.
Isabel Amberson (Dolores Costello) är kär i och uppvaktas av uppfinnaren Eugene Morgan (Joseph Cotten), men gifter sig med en Wilbur Minafer.
De får en son George (som vuxen spelad av Tim Holt) som bortskämd och arrogant högmodig önskas allt illa av omgivningen .... Welles narration:

- "They did hope to live to see the day when that boy would get his comeuppance".

Filmen går in i en sorts "filmisk realtid" i och med den stora balscenen, när George återvänder från sitt första år på college och Ambersons håller en
storartad bal - den stora balscenen som Orson Welles narratorsröst bygger upp och som sedan mest blir en puff, tydligen klippte nidingarna på RKO
bort den enastående scenen mästerligt fotad av kamerageniet Stanley Cortez, en scen där kameran elegant följt de dansande från rum till rum.
På balen möter George Eugene's dotter Lucy (Anne Baxter) och allt är frid, The Ambersons befinner sig på sin glittrande höjd. Den lyckliga delen av
filmen kulminerar med vinterutfärden ..... men snart dyker mörka stråk upp då familjens ekonomiska problem omnämns och det stora fallet väntar.

Tim Holt är bra som den irriterande George, uppblåst och dryg och stolt över sin familjs anor och ställning i staden. Han föraktar "uppkomlingen"
Eugene Morgan, uppfinnaren av automobiler, horseless carriages och blir rasande när han får höra att hans mor alltid varit kär i honom och han gör
allt för att förneka sin mor lyckan att, när hon blivit änka, äntligen få gifta sig med Eugene.
Interiören av Ambersons väldiga hus är MAGISKT fotat av Stanley Cortez med vackra djupfokusbilder och är platsen för de märkliga dialogerna
mellan George och den obetalbara Agnes Moorehead's Aunt Fanny (undrar om något liknande hade hörts tidigare på film ?).

Joseph Cotten är som alltid bra i rollen som Eugene, Ray Collins är bra som morbror Jack, Dolores Costello OK som modern, Anne Baxter sådär
som Lucy, och en scen mellan Lucy och Eugene (där de verkar knata i trädgården) är obegriplig och faller ur ramen efter omstuvandet av filmen.
Några märkliga scener är: den där Lucy och George vandrar längs den lilla stadens gata och man i fönstrens reflexioner och av ljuden förstår att
automobilerna tagit över gatubilden, den där den åldrade och förvirrade morfadern Amberson försöker förhålla sig till den nya dystra situationen
(bara Orson Welles mina damer och herrar, bara Orson Welles, You Genius You) och den avslutande ENASTÅENDE scenen, där en förtvivlad
George ber vid sängen till en frånvarande Gud och Orson Welles narratorsröst anknyter till filmens början med de geniala orden - STÅPÄLS -

"George Amberson Minafer had got his comeuppance ........ but those who had so longed for it were not there to see it and they never
knew it, those who were still living had forgotten all about it and all about him"

Trots den grovt stympade och (av Robert Wise) omklippta versionen, och trots den fullständigt gräsliga slutscenen som lades till där Joseph Cotten
och Agnes Moorehead vandrar i sjukhuskorridoren efter att ha besökt George ( de måste ha skämts som hundar nära vänner till -och medarbetare
till Orson Welles sen många år i Mercury Theatre), trots detta är filmen en av filmhistoriens största mästerverk. Tänk då hur den hade varit i Orson
Welles original. Det bortklippta materialet förstördes och lär tyvärr aldrig dyka upp från något dammigt lager någonstans. Sad.
Enligt legenden skulle dock en råkopia av TMA ha skeppats ner till Brasilien, men filmälskare har letat igenom Brasilianska arkiv i jakten på The Holy
Grail of film utan att finna något. Men, drömmen är förstås att denna gåtfulla kopia en gång hittas på en bortglömd lagerhylla någonstans.

 

Back