Tim Holt som George och den oförlikneliga Agnes Moorehead som Aunt Fanny

(Nedanstående text skriven i september 2012)

I mina ögon är detta Orson Welles absoluta mästerverk. JA - bättre än Citizen Kane eller någon av hans andra filmer (Touch of Evil, Othello etc.)
och JA, detta trots att filmen hör till filmhistoriens mest misshandlade, helt omklippt, med 40 minuter bortplockat och med ett kväljande Happy End
inspelat och påklistrat i strid mot hela filmens idé, i strid mot Orson Welles dystra men också så sorgset vackra vision om livets förgänglighet, om den
enskilda människan, en familjs rykte, förmögenhet etc. att allt detta bara är ett sken, ett sandkorn i tidens sorl.
Jag antar att filmen (som baseras på USA författaren Booth Tarkington's roman, och som påminner en del om Thomas Mann's inflytelserika roman
Buddenbrooks såvitt avser en rik familjs nedgång och att bortskämt barn får sin knäpp på näsan) också skulle kunna ha hetat "The Comeuppance
of George" då filmens George Amberson Minafers stolthet, arrogans och högmod och totala oförmåga att anpassa sig till omgivningen, den nya tiden
obönhörligen leder till filmens konklusion.

Historien om hur filmen slaktades av nidingarna på RKO (Jack Moss) hör till filmhistoriens allra sorgligaste, och om den får ni läsa på annat håll då
det lär finnas en hel del skrivet av cineaster i ämnet. Jag är ganska så säker på att detta hade varit världens genom alla tider bästa film om bara Orson
Welles vision lämnats orörd av de klåfingriga nötterna på RKO - nu är den bara nästan den bästa .... trots allt.
Man provvisade denna allvarliga Feel Bad artmovie i Welles frånvaro (var i Brasilien) för en ...... håll i er, nöjestörstande publik och ihop med en
musical. De flesta hatade filmen - surprise! Ja, utom de 10 % av dessa icke-filmens-målpublik som svarade att det var den bästa film de sett.
Enligt intervjun i extramaterialet var det ev. RKO-chefen Jack Moss personliga agg mot Welles som låg bakom övergreppet mot filmen.

OBS! FET-SPOILERS nedan
.........................................................
.........................................................

Filmen startar i en bedrägligt glättig och en aning nostalgisk stil år 1873 med Orson Welles narratorsröst och där en mindre stads anonyma invånare
likt en grekisk kör kommenterar rikingarna, familjen Ambersons göranden - "The Magnificense of the Ambersons was as conspicuos as a brass band
at the funeral", och åren och årtiondena flimrar förbi.
Isabel Amberson (Dolores Costello) är kär i och uppvaktas av uppfinnaren Eugene Morgan (Joseph Cotten), men gifter sig med en Wilbur Minafer.
De får en son George (som vuxen spelad av Tim Holt) som bortskämd och arrogant högmodig önskas allt illa av omgivningen .... Welles narration:
- "They did hope to live to see the day when that boy would get his comeuppance".
Filmen
går in i en sorts "filmisk realtid" i och med den stora balscenen, när George återvänder från sitt första år på college och Ambersons håller en
storartad bal - den stora balscenen som Orson Welles narratorsröst bygger upp och som sedan mest blir en puff, tydligen klippte nidingarna på RKO
bort den enastående scenen mästerligt fotad av kamerageniet Stanley Cortez, en scen där kameran elegant följt de dansande från rum till rum.
På balen möter George Eugene's dotter Lucy (Anne Baxter) och allt är frid, The Ambersons befinner sig på sin glittrande höjd. Den lyckliga delen av
filmen kulminerar med vinterutfärden ..... men snart dyker mörka stråk upp då familjens ekonomiska problem omnämns och det stora fallet väntar.

Tim Holt är bra som den irriterande George, uppblåst och dryg och stolt över sin familjs anor och ställning i staden. Han föraktar "uppkomlingen"
Eugene Morgan, uppfinnaren av automobiler, horseless carriages och blir rasande när han får höra att hans mor alltid varit kär i honom och han gör
allt för att förneka sin mor lyckan att, när hon blivit änka, äntligen få gifta sig med Eugene.
Ambersons väldiga hus är MAGISKT fotat av Stanley Cortez med vackra djupfokusbilder och är platsen för de märkliga dialogerna mellan George
och den obetalbara Agnes Moorehead's Aunt Fanny (undrar om något liknande hade hörts tidigare på film ?).
Joseph Cotten är som alltid bra i rollen som Eugene, Ray Collins är bra som morbror Jack, Dolores Costello OK som modern, Anne Baxter sådär
som Lucy, och en scen mellan Lucy och Eugene (där de verkar knata i trädgården) är obegriplig och faller ur ramen efter omstuvandet av filmen.
Några märkliga scener är: den där Lucy och George vandrar längs den lilla stadens gata och man i fönstrens reflexioner och av ljuden förstår att
automobilerna tagit över gatubilden, den där den åldrade och förvirrade morfadern Amberson försöker förhålla sig till den nya dystra situationen
(bara Orson Welles mina damer och herrar, bara Orson Welles, You Genius You) och den avslutande ENASTÅENDE scenen, där en förtvivlad
George ber vid sängen till en frånvarande Gud och Orson Welles narratorsröst anknyter till filmens början med de geniala orden - STÅPÄLS -

"George Amberson Minafer had got his comeuppance ........ but those who had so longed for it were not there to see it and they never
knew it, those who were still living had forgotten all about it and all about him"

Trots den grovt stympade och (av Robert Wise) omklippta versionen, och trots den fullständigt gräsliga slutscenen som lades till där Joseph Cotten
och Agnes Moorehead vandrar i sjukhuskorridoren efter att ha besökt George ( de måste ha skämts som hundar nära vänner till -och medarbetare
till Orson Welles sen många år i Mercury Theatre), trots detta är filmen en av filmhistoriens största mästerverk. Tänk då hur den hade varit i Orson
Welles original. Det bortklippta materialet förstördes och lär tyvärr aldrig dyka upp från något dammigt lager någonstans. Sad.
4:3 fullscreen black & white mono med engelsk text Extramaterial: An Unfinished Masterpiece - intervju med Bill Krohn (17 min, 2001), trailer.

Bildkvaliteten ? Tyvärr och skandalöst nog existerar ännu inte detta mäktiga Feel Bad epos på DVD i en bra restaurerad kopia trots att man
lagt ner enorma resurser på dylik sådan av Citizen Kane, mycket märkligt då denna film av många cinester (inkl. mig själv) anses vara bättre.
Bilden är mörk och suddig, ja, jag har rentav för mig att min gamla USA NTSC VHS kopia från början av 90-talet var lika bra eller bättre.


Back