(Nedanstående text skriven 2013-11-09)
OK, jag hade hört snacket innan, att indiska filmkritiker
höjt den till skyarna och att diverse filmforumfolk gripits i biosalongerna,
men ofta brukar det inte betyda så mycket då dessa ofta hyllar de
allra mest mainstreamsliskiga fluffbakelserna med de allra mest
odiöst obegåvade kändisbarnen (t.ex Sonam Kapoor ... yuck, ryys)
i huvudrollerna.
Det finns förstås exempel på filmer som alla gillar också
såväl indiska indiska kritiker, utländska indiska kritiker,
övriga kritiker och
filmforumfolk inkl. cineasterna, som t.ex English Vinglish och då denna
... Lootera
Ranveer Singh, som jag bara sett tidigare i debuten, den avväpnande
charmiga Band Baaja Baaraat (se mer om denna film på
bollywood sida 1) har vettet att spela mycket nedtonat ist. för att ta
i så han spricker (känsligt skådespel = anti-masala) och är
mycket bra. Också Sonakshi Sinha är mycket bra, om inte ännu
bättre, i rollen som den sorgsna och dumpade Pakhi, ja, behöver
jag säga alla är bra även i de mindre rollerna, alla, som t.ex
Pakhis stackars far rajan spelad av Barun Chanda (tror jag?).
Stort tack till den begåvade Vikramaditya Motwane som visar vilka storverk
god personregi kan åstadkomma. Filmen är också
nästan sensuellt vackert fotad av Mahendra Shetty och med sköna sånger
av Amit Trivedi och Amitabh Bhattacharya.
Om filmens handling vill jag inte avslöja för mycket
då handlingen är så pass intressant och ovanlig att Lootera
förtjänar att ses med
nya oskyldiga ögon. Det udda beteendet av filmens Varun (Singh) som gör
kärleksdramat lite kufiskt får iaf sin fulla och ngt oväntade
förklaring under den andra halvan av filmen och leder till att Crime blir
en faktor i handlingen.
Handlingen utspelar sig i Manikpur, västbengalen och i
Himalaya 1953-1954 där vi får bekanta oss med Zamindar Roy Chowdury
(Barun Chanda) och hans dotter Pakhi (Sonakshi Sinha). Zamindar/Rajan är
en förmögen jordägare, en samhällsklass vars rikedomar
alstrats under det brittiska kolonialväldet då de fungerade som en
sorts feodalherrar, och som nu i början av 1950-talet i den nybildade
nationen Indien via en nystiftad lag kommer att få större delen av
sina tillgångar konfiskerade av finansdepartementet.
Då anländer den unge arkeologen Varun Shrivastav (Ranveer Singh)
med sin kollega Devdas (Viksat Massey) och får rajans tillstånd
att göra en utgrävning på ägornas tempelområde och
ömsesidig kärlek uppstår snart mellan Varun och Pakhi .... eller
inte ....
Under filmens andra halva befinner vi oss i bergsorten Darjeeling högt
uppe på Himalayas sluttningar (även om filmtexten av ngn anl.
anger Dalhousie, som iof sig också är en bergsort men ligger i en
annan delstat) vars branta gränder utnyttjas effektivt i några scener
Enda klagomål jag kan komma på är möjligen
att man mot slutet använder datoranimation lite väl friskt, snöflingorna
och bergsskogen,
för nog hade väl en riktig skog dugit bra, eller? Jag förstår
det inte riktigt men det är möjligt att man sökt en stiliserad
sagokänsla.
Favoriten Anurag Kashyap är med på ett hörn också som
medproducent och med dialog.
Anamorfisk widescreen, 5.1 eller 2.0 hindi med engelsk text, sånger med
subs, Erosloggan skymtar i hörn under sångnummer