US DVD
insert sheet
Text below in swedish:
Jag förstår att de italienska B-polisfilmerna från
1970-talet , thriller/action - poliziottesco/poliziesco under den s.k. Eurocrime
genren, har kultstatus. De är liksom spaghettiwesternfilmerna mycket, mycket
roligare och våldsammare än sina mainstream-
motsvarigheter .... och med en FET snärt, stuns whatever. Vådliga
bil eller MC jakter inspelade utan tillstånd mitt i storstads-
trafiken, sex, shootouts, samhällskritik, rappt foto och coola soundtracks
är några kännemärken för genren.
Ruggero Deodato, ja han visar att han sannerligen behärskar våldsam
film, även innan sina utflykter till kannibalfilmens domäner,
för det är rakt genom hela filmen snärtigt och intensivt.
Jag erkänner att jag som Giallo-entusiast hittat fram till Eurocrime genren
rätt sent - men jag älskar det. och den här var en av
de bästa jag sett. Ett kommentarspår med Ruggero Deodato och Ray
Lovelock hade inte suttit fel förstås, och jag undrar hur
bilbränningsscenen gick till eg., eldade de verkligen upp en Rolls Royce
eller var det en miniatyr?
Raro Video är ett gediget bolag vars italienska utgåvor jag aldrig
köpt, men US Raro Videos DVD utgåvor detta år är verkligen
enastående fina, inte bara i bildkvalite transfers utan också, viktigt,
i det ambitiösa extramaterialet med finfina dokumentärer om
filmerna. Fernando Di Leo Crime Collection, The Perfume of The Lady in Black
och så denna, Uomini si nasce poliziotti si muore.
Jag trodde tiden för seriösa, ambitiösa genrebolag var förbi
och minns bolag som No Shame, BCI Deimos spanska horrors, Casa
Negras mexikanska, Subversive etc., visst bolag som Severin och kanske ännu
Mondo Macabro kämpar på, men vi befinner oss
i slutet av en epok, i slutet av tiden när man kunde köpa film på
en disc i ett snyggt fodral som gjorts med kärlek, det är inte riktigt
samma sak att ladda ner ettor och nollor, datafiler på nätet.
I denna dvd-dödens tid satsar så US Raro Video oförväget
på att ge ut snygga och välgjorda DVD utgåvor. Jag misstänker
tyvärr
liksom för säkert de flesta av bolagen ovan, att de inte kommer att
tjäna en spänn på sin verksamhet och konka.
Till filmen:
Vi befinner oss i Rom juletid och ett par MC rånare väskrycker brutalt
en kvinna för att sedan fly på sin båge. Men 2 unga män
tar
upp jakten, även dom på MC, och en lång jakt genom Roms gator
följer. När de hinner ikapp en av rånarna tar de livet av honom
innan övriga poliser hinner anlända - för de 2 är faktiskt
poliser. What, vad är detta för typ av polis?
Antonio (Ray Lovelock) och Alfredo (Marc Porel)
ingår i en hemlig specialstyrka att förhindra den grasserande brottsligheten
i
Rom, en styrka som närmast får funktionen av en dödspatrull
när de 2 kommer i gasen. För de 2 unga männen, buddies som bor
ihop,
ÄLSKAR sitt farliga jobb och mördar brottslingar med liv och lust,
även innan dessa rent faktiskt har begått brottet.
Först när jag såg Ray Lovelock och Marc Porels namn, 2 "snyggingar"
pretty boys (ja, grabbarna ser bra ut) ist. för tyngre namn som
Thomas Milian, Testi eller Nero så trodde jag att de skulle vara Luc Merenda
eller Al Cliver-bleka men My Bad.
Lovelock och Porel är utmärkta. De är 2 unga, vesslesnabba och
farliga sociopater som älskar sitt "arbete" på ett nästan
lekfullt sätt
och som råkar ha lagen i ryggen, när de har ihjäl folk. Kanske
inte några stora skådisar men de har iaf vett att inte spela över.
Det enda yxiga i filmen är kanske en bakhållsscen i ett sandtag som
påminner om en C-western.
Som sin gemytlige chef har de den gamle James Bond skurken Adolfo
Celi, som polissekreterare i hopplös roll ses Silvia Dionisio och
som deras huvudmoståndare, gangsterbossen Roberto "Bibi" Pasquin
ses tunge skådisen Renato Salvatori. Ray Lovelock har gjort
delar av filmmusiken (och sjunger?).
anamorfisk widescreen 1.85:1, mono italienskt tal med engelsk textning eller
engelsk dub (jag tyckte den italienska dubben lät något lite
bättre kanske) Extramaterial: Ännu en utmärkt dokumentär
i regi av Manlio Gomarasca (som i Fernando Di Leo boxen) Violent Cops
(ca 41 min, 2004) med bl a Deodato, Ray Lovelock m. fl. Kvalitet och stringens
över Manlios dokumentärer. Deodato ger dessutom
ett mjukt och sympatiskt intryck, jag hade för mig från tidigare
filmers extramaterial att han var en rätt dryg typ,
Ruggero Deodato TV Spots - RD berättar ihop med en moderator
om sina många reklamfilmer han gjorde, ca 1500 st (20 min),
textsheet (bild ovan till höger)
Back to Giallo and Eurocrime Page 2