US DVD

Briljant, otäckt, skitigt och minnesvärt med en svärta som gör att flickornas öde verkligen berör en.
Ett deprimerande lågbudget grindhouse/indie horror-mästerverk av en ung Wes Craven, som sen gjorde några utmärkta horrors bl a den
första Terror på Elm Street och den där "ganska" seriösa voodoo filmen. Dessvärre spårade han ur rejält sen och gjorde de oerhört usla
Anti-horror filmerna Scream, som nästan på egen hand tog kål på hela skräckfilmsgenren under många år.

Scream-filmerna som den Horror-hatande eller av genren okunniga delen av världens filmrecensenter genast tog till sina hjärtan och höjde
till skyarna. Ja, ni vet vilka jag menar. De som på en förfrågan om vilka filmer som är deras horror-favoriter svarar unisont - "Shining" (ja,
den med en vilt överspelande Jack men som onekligen har ett sedvanligt utomjordiskt foto som det anstår en Kubrick film) eller "Scream".
Alltså horrorhatarna och som troligen skulle lämna salongen i avsky eller som levande frågetecken om de hade fått se t.ex. Buio omega av
Joe D'Amato. Alltid ett osvikligt tecken, "Shining" och man vet att personen i fråga har Noll intresse för, eller kunskap om, horror genren.

ANM. 2015: När jag skrev detta i oktober 2006 skrev jag att horrorgenren åter verkade ha repat sig efter den decennielånga skada som
Scream orsakade skräckfilmen och åter verkade närma sig en ny glanstid med mörkare, skitigare och otäckare filmer från nya talanger som
Alexandre Aja, Eli Cohen och Rob Zombie m. fl. Detta stämde då skräckfilmen verkligen fick ett uppsving på såväl mainstream- som indie-
nivå och tonåringar världen runt åter, som under guldtiden på 1970- början av 80-talet åter bänkade sig på biograferna (eller i DVD soffan).
OK, men som alltid med popularitet och Hollywoodintresse så tar det kål på all kreativitet. Aja som gjorde den strålande ny-slashern Haute
Tension drog till pengaland och har sedan bara gjort SKIT, Cohen gjorde den i mina ögon utmärkta Cabin Fever och sen var det slut.
Det visade sig att de egentligen bara var småpojke-hipsters som med tindrande ögon fick umgås med asshole-producenter i 2000 dollars
kostymer. Prostituerade sopor, ni kan dra åt helvete.


The Last House on the Left är baserad på Ingmar Bergmans medeltidsdrama Jungfrukällan och är en extrem lågbudget indie som också
innehåller (för många säkert) opassande komiska element, MEN filmen har ändå en stark POWER pga den enkla avskalade handlingen,
flickornas öde och David Hess galna utspel. Det behöver väl ej sägas att Craven sen dess aldrig varit i närheten av denna films svärta och
sprängverkan, även om han förvisso haft stora kommersiella framgångar med några goda teenage horrors och med rent Hollywood-skräp.
Kort sagt: Ett horror-mästerverk!
anamorfisk widescreen 2.0 engelskt tal, kommentarspår m.m.

Back