(Lee Marvin alltid kung i varje film han var med i; här som yrkesmördaren Charlie)

En finfin nyversion av filmen The Killers från 1946, en Film Noir klassiker av Robert Siodmak som jag skamligt nog inte sett än på DVD
och som jag bara har vaga minnen av från någon tevevisning för länge sedan. Nåja, den här nyversionen har jag sett både på svensk TV
och nu på thailändsk DVD och den är förstås mycket bra den med, av alltid underhållande Don Siegel.
Filmen börjar med att 2 yrkesmördare (vars ditten-o-datten snackande sinsemellan av många påstås ha influerat QT i hans Pulp Fiction),
Charlie (Lee Marvin) och Lee (Clu Gulager) stormar in på en dövskola och mördar en lärare Jerry (John Cassavetes). Läraren som heter
Johnny North och är en f.d racerförare vet att de båda är på väg men står ändå lugnt och inväntar sin död. Detta får (lite krystat kanske,
för att få intrigen att funka) Charlie att fundera på varför Johnny betedde sig så och varför de båda har betalats så väl för jobbet/hitten,
och då de har hört att Johnny ev. varit inblandad i en stor miljondollarheist så börjar de båda att snoka i hans historia för att själva komma
åt pengarna. De personer de möter berättar sedan om Johnny och heisten i flashbacks och där finns Johnny's mekaniker Earl (Claude
Akens), Johnny's äckelsnygga, rika och gangster-connected girlfriend Sheila Farr (YUMMY Angie Dickinson) och de båda gangsterna
Micky Farmer (Norman Fell) och bossen Jack Browning (Ronald Reagan i sin sista film och i sin första Bad Guy roll).

Filmen lär ursprungligen ha varit gjord för amerikansk TV men ratades då den var alldeles för våldsam och gick istället obemärkt på bio
innan den återupptäcktes och blev en kultfilm. Anledningen till att den blivit kult kan kanske vara att Ronald Reagan är Bad Guy och även
om alla skådisarna är bra, Lee Marvin som alltid är suverän och karismatisk, Angie Dickinson är briljant som Femme Fatale så är det, tycker
jag faktiskt Reagan som är den som kanske övertygar mest som kylig och genuint osympatisk gangsterboss. Vad jag förstår så var Ronnie en
rätt träig vattenkammad leading man av B-typ i oftast komedier (ungefär som USA's svar på Karl-Arne Holmsten då kanske, känd från
Arne Mattsson's Hillman-deckare och som Maria Langs tråkmåns Christer Wijk) men här glänser han verkligen som slickat prydlig mördare av
affärsmans-typ, han är mycket effektiv och fullkomligt trovärdig i rollen och den är nog hans allra bästa rollprestation, även om han lär
ha ångrat
rollen senare, han blev vald till guvernör inte långt efter filmen och hade redan påbörjat sin politiska bana.
Filmen har ett läckert slut som skruvas upp till ett crescendo, den har flashbacks, en yummig femme fatale, en set-up och en dubbel set-up och
är en sen Film Noir av bästa märke. Själva storyn lär vara baserad på en Hemingway berättelse och filmades inte bara 1946 med Burt Lancaster
som då ex-boxaren The Swede ist. för Cassavetes racingförare, utan också på 50-talet av Andrei Tarkovskij
4:3 fullscreen originalratio 5.1 engelskt tal, inget extramaterial

Back