Av Bill B. numrerad kopia 675 av 1200

Enigmatiskt mosaikartad turkisk horror klassiker i mötet österländsk mysticism och Don't Look Now som inte nog kan
rekommenderas för de mer artmovie benägna av horrorfansen. En atmosfärisk och drömlik psykologisk artmovie-horror med en
byzantinsk vampyr och sökande efter relik, och detta förstås då långt innan vampyrtrenden och jakten på relik-filmerna ännu tagit
över västvärldens filmindustrier.
Märkligt suggestiv och drömlik och med nästan poetiskt atmosfäriskt ruffiga Istanbul-miljöer där man inte bara kan höra mistlurarna
från- utan också nästan kan känna fukten från Bosporen, allt skickligt fint fångat av fotografen Chris Squires, som nog själve Mario
Bava hade nickat gillande åt. Soundtracket är dessutom intressant det med, nästan experimentellt av Blake Leyh.
Ja, och så den MAGNIFIKA Gönen Bozbey i huvudrollen som vilsna överklasskvinnan Lámía.
Om förbjuden kunskap, en sekt,
en odöd byzantinsk vampyrflicka och en psykiskt instabil kvinna som inte vet om hennes son är död eller ännu lever, och med en film
i filmen konstruktion. För de allra flesta i väst en troligen oupptäckt horror-pärla.

Visst, filmen är i widescreen letterbox och bilden är både grynig och mjuk och det står klart att någon restaurering inte har skett, men
Bill Barounis skall ha en eloge för att han grävde fram denna bortglömda turkiska klassiker och att vi överhuvudtaget gavs chansen att
få se den (utgåvan från Onar films kom i en begränsad numrerad utgåva år 2007 och jag skriver denna recension 2012-02-25).
Man kan bara hoppas att intresset i Turkiet självt ökar för sina gamla filmklassiker och att en filmrestaurering sker av denna filmkälla,
(16 mm eller 35 mm?) om den ännu existerar i sinnevärlden någonstans. Ja, och sen när man ändå håller på så hittar man hyfsade ex.
av alla Tarkan-filmerna som restaureras till tipp topp Blueray utgåvor i en process där inga kostnader skys, aaah...... dregel....

Filmen inleds med ett märkligt flera minuter långt intro där regissörens röst berättar om att filmen baseras på en skrift förstörd i en jord-
bävning år 1937 i trakterna kring bergsstaden Erzincan. Skriften som härrörde från den första kvinnliga muslimska kalliografen och
författarinnan Mehves som bodde i området på 1880-talet. En skrift som enligt legenden är förbjuden och drar olycka över läsaren.
Sen är vi i en biosalong år 1989 i Istanbul och en liten flicka typ 8-9 år lockar med sig en äldre man som hon dödar i foayén under
det att 2 män bevittnar det hela.
Männen är Haldun Koprulu (Metin Uygun) och amerikanen Richie Hunter (Daniel Chace) och den lilla flickan är, eller inte, Theodora
- enligt den nattklubb hon framträder på är hon en byzantinsk 800 år gammal prinsessa och vampyr. Varför spionerar de på flickan?
Är de hennes odöda offer och underhuggare ?

..........................................................

En liten utvikning: Drottning Theodora - den sköna björndanserskan

Min anm. Den byzantinska Theodora jag själv omedelbart kommer att tänka på var ingen prinsessa utan en drottning, den legendariska
och starka hustrun till det då lysande östromerska rikets härskare, kejsar Justinianus på 500-talet. I Alf Henriksson's underhållande bok
om Byzantinsk historia lär en dåtida historieskrivare ha berättat att Theodora som var dotter till en björnskötare på hippodromen inte bara
var en "intresserad, omättlig och mycket yrkeskunnig sköka" utan också som ung uppträdde som erotisk aktris bl. a i ett paradnummer
där hon låg naken i en hög av spannmål som sen plockades bort av dresserade gäss. Drottningar var färgstarkare förr.
Theodora blev sen av antikens mest mäktiga kvinnor känd som talare och genomdrev bl. a en rad lagar som stärkte kvinnors ställning.
Men, det skall erkännas att Theodora sen var ett vanligt prinsessnamn i det Byzantinska riket och förekom regelbundet, så en Theodora
från slutet av 1100-talet är tänkbar

..........................................................

Haldun ger Richie en liten box med skrivtecken på och ber honom att kontakta sin mor Lamia Koprulu (storartad Gönen Bozbey), en
överklasskvinna som bor i ett jättehus, ett förfallet gammalt palats vid (eller snarare ute i) bosporen. En kvinna som i filmens 1989 skall
vara 44 år gammal och som lever i ett psykologiskt gränsland och som inte vet om hon har en son i livet eller ej. Lamia har en uråldrig
förbjuden textrulle med kunskap om tingens och varats innersta väsen. Hennes chaufför som tillhör en sekt har kopierat rullen och hennes
vän forskaren Stefan (Eric Pio) uppger att den lilla boxen har assyriska skrivtecken som kan förklara rullens innebörd.
Mumbo jumbo - javisst, men i denna film är det den drömlika atmosfären och det visuella som har huvudrollen..... och Gönen Bozbey

widescreen letterbox - ej anamorfisk, mono turkiskt tal med inbränd engelsk text samt en del engelskt tal (när turkar talar med amerikanen
Richie). Extramaterial: Intervju med Kutlug Ataman som långfilmsdebuterade med denna ovanliga horror. Varning för bruten engelska, inte
från den perfekt talande Ataman utan från intervjuaren som är svår att tyda (engelska, 2007, ca 20 min), fotogalleri, biografi Ataman, filmo-
grafi, pressomdömen internationella och turkiska, 6 trailrar bl. a för The Serpent's Tail
Filmen vann kritikernas specialpris vid den 13e internationella turkiska filmfestivalen. Utgåvan har numrerats 675 av 1200 av Bill Barounis

Back