(US DVD) (Carole Landis 1919-1948)
Den första Film Noir filmen? Ovan vänster-Betty Grable, Victor Mature och Elisha Cook Jr. på fodralet till USA DVD'n. Ovan höger-bild från nätet

Den här lättsamma Murder Mystery Who-Dunit filmen är enligt Film Noir experten Maestro Eddie Mueller, som kan höras på kommentarspåret,
den allra första film Noir filmen, en proto-noir med sin visuella stil. En visuell stil som kom att bli en standard för genren och om Mueller, mästaren
av bra kommentarspår, säger så då är det så. Fodralet talar om en "dark and menacing" film, men jag håller inte alls med där, den visuella stilen är Noir
men handlingen ett lite farsartat kriminalmysterium och absolut inget "mörkt hotfull", så i mina ögon är det ingen Film Noir. I min inskränkta mening startar
genren väl från och med Billy Wilders Double Indemnity 1943(ja, och The Maltese Falcon från 1941 är för lättsam också) lite desperation krävs allt.

"Extra! Extra! Read all about it!" ropar tidningspojken i filmens inledning då modellen Vicky Lynn mördats och polisen jagar mördaren. Hennes promotor
Frankie Cristopher (Victor Mature) sitter i polisförhör och berättar i en Flashback hur han första gången mötte Vicky på ett café. När han såg den sköna
och sexiga servitrisen Vicky (Carole Landis med en hylla som 2 torpeder) beslöt att han söka hjälpa henne att bli någon och ihop med krönikören Larry
Evans (Allyn Joslin) och Skådisen Robin Ray (Alan Mowbray) lurar de in henne i New Yorks societet, och snart trillar de första modellanbuden in.
Vicky kommer upp sig, dumpar Frankie, nappar på ett filmkontrakt och skall just dra iväg till Hollywood när hon hittas mördad. Vem är den skyldige?
Frankie, Evans, Ray, hotellpojken Harry (Elisha Cook, Jr.), systern Jill (Betty Grable) eller rentav den kufiske kriminalare som håller i utredningen, Ed
Cornell (den märklige bjässen Laird Cregar). 4:3 fullscreen, b&w, 2.0 eller mono Extra: ett som vanligt suveränt kommentarspår av min stora personliga
favorit film noir expert - Eddie Mueller, deleted scene "Daddy" (kul scen med Betty Grable som sjunger), alt. titelsekvens Hotspot, theatrical trailer, tre

trailrar till andra Fox film noir samt ett insertsheet med text

Eddie Mueller berättar som vanligt insiktsfullt och empatiskt med respekt om bl a skådisarna i filmen, om tragedin kring Laird Cregar och Carole Landis.
Storväxte Laird Cregar, bjässen med den mjuka rösten, som drömde om att bli en leading man och bantade så mycket att han dog av hjärtattack 1944
bara 31 år gammal. Han hade onekligen en helt egen och fascinerande spelstil
Stackars Carole Landis som pga en olycklig kärleksaffär tog sitt liv med sömntabletter, bara 29 år gammal. Det finns en oändligt sorglig bild där hon ligger
hopkrupen död vid ett skåp, prydligt klädd som om hon letade efter något på golvet. Eddie Mueller berättar hur Landis behandlades illa av Hollywood,
att hon fick liten eller ingen respekt trots att hon också verkligen bjöd till under WW2 med turnéer bland soldater. Svartsynte Kenneth Anger skriver i sina
ökända och otäcka Hollywood Babylon böcker om drömfabrikens baksida, ofta är han empatisk med alla olyckliga men ibland bara nedrig och snaskig.
Han påstår att Carole på Fox kallades för " The Studio Hooker" då hon regelbundet servade den store bossen, svinpälsen Darryl Zanuck på hans kontor.
Jag antar att hon var tvungen, annars hade hon väl inte fått någon filmroll. En mörk baksida av filmbranchen där filmbossarna betraktade sig själva som
gudar och friskt utnyttjade sin kvinnliga slavboskap och där Zanuck tydligen var en av de värsta exploatörerna. Carole hade nog en figur som drog till sig
mäns fulla uppmärksamhet och hon fick det onda ögat på sig. Dubbelmoralen gjorde väl att hon fick ta smällen, it's a mans world. Casting couch

Back