German
Blu-ray
Pic to the left: a turnable sleeve to avoid the FSK sticker; to the right a pic from the Net
Text in Swedish below written 2015-03-22
Ich, Ein Groupie alt. Das Mädchen mit dem Einwegticket / Higher and Higher / Me, a Groupie / Sesso a domicilio
Sleaze, sexploitation eller ett seriöst tidsdokument om
problemet med hur europas unga kvinnor i slutet av the swinging 60's och i
början av det frigjorda 70-talet dras in dekadent leverne med droger och
sex via rockmusikens skadliga påverkan ?
Nja, knappast det senare alternativet då det inte direkt är schweiziska
kyrkan som står bakom denna film utan den schweiziska
filmproducenten/distributören/regissören och Jesse Franco kompanjonen,
sleaze-legenden Erwin (Irving) C. Dietrich.
Filmen har fått kultstatus på sina håll (på
kontinenten) och är känd för sin mycket komplicerade tillkomsthistoria
där olika film-
personers versioner om vem som gjort vad i filmen går isär.
Vem har eg. regisserat filmen ?
Roger Corman hade USA rättigheterna och sände över Jack "Coffy-Spider
Baby" Hill att regissera filmen i Zurich, men Erwin C.
Dietrich påstår i interjun att Hill var helt vilsen och att han
sparkade honom efter 1 (en) inspelad scen (musikscenen från Zûrich)
för
att sen av och till (när han kom på ngn handling) själv regissera
filmen.
Fotografen Peter Baumgartner däremot säger också i sin intervju
att Hill fick foten efter att ha grottat fast i musikscenen i Zürich och
att drogproblem spökade, men att det var han som sen tog över och
inte bara fotade utan också regisserade hela resten av filmen.
Baumgartner som verkar ha haft en stroke (?) men ändå ställer
upp på intervjun i extramaterialet och ger ett mycket sympatiskt in-
tryck, det är värt Respekt och uppskattas Peter.
Jack Hill å andra sidan påstår (från
en biografisk källa på nätet) att han regisserade den största
delen av filmen, att han åkt över till
Schweiz under löfte om att det fanns ett färdigt manus och en aktris
som talade god engelska samt att Dietrich tänkt att filmen skulle
vara en MC-gängsploitation i stil med Roger Cormans Wild Angels (en super
Hit ihop med Easy Raider; den senare vars bioaffischer
kan ses i filmen när Hells Angels Schweiz sveper in med de nakna tjejerna
i Zürich; en scen som Dietrich för övrigt uppger att man
filmade utan tillstånd då man i det då pryda Schweiz aldrig
skulle ha tillåtit ett filmteam detta).
Nå, Hill berättar vidare att väl på plats i Zürich
möttes han av beskedet att det inte fanns något manus utan att man
bara hade en film-
titel och att huvudpersonen Steeger inte talade ett ord engelska, så produktionen
var kantad av problem.
Vidare säger han att sexfilms-förknippade Erwin såg till att
när han ropade Cut! så fortsatte filmteamet ändå att filma
i sexscenerna
för att de skulle bli mer detaljerade och sleaziga. Hill säger också
att det var han som kontaktade Hells Angels Schweiz (som var
snällare än de såg ut och hjälpte gamla tanter över
gatan) och spelade in scenerna med de helnakna Steeger och MC-tjejen bakpå
bågarna i full fart samt att filminspelningen påbörjades sommaren
1969.
A Lovely German Blonde
Filmen är den första långfilmen för tyska
kändis celebriteten och film/TV-aktrisen Ingrid Steeger,
och hon var verkligen mycket
vacker och ungefär motsvarigheten till vår svenska synden symbol
från början av 1970-talet, Christina Lindberg, då de medverkade
i samma typ av sexploitationfilmer vid samma tid och ibland rentav i samma film,
Steeger en blondin och Lindberg brunett.
Jag hade för en del år sedan (då jag hade en dvdbutik) den
tunga plikten att behöva sitta igenom visningar av några filmer i
den tyska
Schulmädchen Report serien (Schoolgirl Report utgivna i USA på bolaget
Impulse) .... skojar bara förstås, jag led inte direkt, sex-
ploitationfilmer om ungdomars skandalösa kärleksliv och en av aktriserna,
en vacker blondin måste ha gjort ett visst intryck.
Antar jag, då jag plötsligt fick för mig att köpa denna
film, Ich - Ein Groupie, som troligen mest är en tysk angelägenhet.
Fodralet är säreget och får en att tänka på ngn gammal
tysk förkrigsfilm i den idag likaledes säregna och bortglömda
alp-romantik-
äventyrs genren (som kunde ha haft en ung Leni Riefenstahl i huvudrollen,
även om hon inte visade tuttarna då förstås).
Men fodralbilden har inget med filmens handling om sex, droger och rock and
roll att göra, utom att vara en sorts drömbilder som
den vilsna groupien ibland ser för sin inre syn, möjligen som en metafor
för ett oskuldsfullare och hälsosammare liv (eller möjligen
som ett tillfälle att visa Steeger helnaken i all sin glans springande
på en alpäng).
Ingrid Steeger (born 1947)
Pic above n one of the sleazy Schoolgirl Report movies (picture from the Net)
Seg bluesrock
En "groupie, sex, drugs and rock'n roll" rulle alltså
även om det i mina ögon inte finns några vibbar av glada Swinging
60's i denna
utan snarare Sex, tunga droger, sunkiga drogare och ännu sunkigare
blues-rock, urrrk, jag hade nästan glömt bort att slutet
av 1960- början av 70-talet inte bara var skön psykedelisk pop och
rock eller tidig glamrock utan också seg sunkig bluesrock.
I den här filmen dessutom seg sunkig bluesrock av andra rangen med sega
sunkiga låtar från sega sunkiga musiker med en förkärlek
för låååånga dåliga solon och låtar
som ibland tog upp en hel LP sida. Nu minns jag varför punken kändes
som en så frisk fläkt.
Nåja, i den här filmen spelar flera riktiga band - brittiska Luke
Zane, de tyska Murphy Blend (med ett album 1970) och Birth Control
som är kända än idag samt sångaren Walter Senn/Terry Walt
som sjunger i Zurichscenen. De båda tyska banden anses tillhöra den
s.k. Krautrock genren, d.v.s. huvudsakligen tyska band som (oftast iaf) spelade
fascinerande progressiv rockmusik under 1970-talets
1a hälft (det är i.a.f. så jag som gammal skivsamlare definierar
krautrock). De låg på exotiska tyska skivbolag vars plattor ofta
har högt
samlarvärde och som man med förkärlek inhandlade på legendariska
Wolfie's Recordshop om man bodde i Stockholm.
Hoppsan, nu har jag svamlat iväg in i gamla tonårsminnen igen ....
åter till filmen.
Handlingen: 2 groupies irrar runt på
kontinenten, drogar, har sex och lyssnar på rockmusik (OBS! Spoilers
nedan om ngn bryr sig)
och här kommer en ursäkt till alla ev. älskare av obskyr bluesrock,
observera att min avsky mot denna musikgenre i denna text bara
uttrycker min egen musiksmak och alls inte står för någon sanning
eller allmän uppfattning om genren
.............................................................
.............................................................
Unga engelskan Vicky (Steeger) promenerar i en park i London
när hon ser brittiska bluesrockbandet Luke Zane uppträda och hon
raggas upp av sångaren Stewart West (som spelar sig själv) under
det att detta obskyra bands troligen enda låt spelas och sen åter-
kommer genom filmen. De har sex och drogar och sen dumpar han henne och drar
iväg på ngn spelning ngnstans i Berlin.
Vicky och Go-Go dansösen och seriösa knarkaren Vivian (Vivian Weiss)
börjar en irrande resa på kontinenten genom Holland och
Amsterdam och sen till Berlin via en lång märklig omväg, av
ngn outgrundlig anledning .... eeeh, Schweiz (kanske för att Erwin C.
Dietrich var baserad i Zurich?) i jakten på Luke Zane.
(Vivian Weiss - är omöjlig att hitta ngn info om men Hill uppger att
hon var en schweiziska som han anlitade för att hon kunde tala
engelska. Men hon är bra i rollen, är en bra rock-dansös och
verkar vara mycket initierad i olika sätt att inta droger ... imponerande,
verkligen .... men bidrar till detta tidsdokuments autencitet) och det är
bara att hoppas att hon klarade sig helskinnad ur epoken.
Tjejerna lyssnar på sega bluesrockband (som alla låter
som samma band, urrk), drogar med musikerna och har sex (softcoresex),
hamnar i Zurich, Schweiz där Vicky blir bortrövad av Hells Angels
Switzerland, åker naken på motorcykel etc. tills hon hamnar
rätt, i Berlin. Där kommer till slut lite kvalitetsmusik när
hon besöker en nattklubb tillhörig kände tyske Rolf Eden (som
spelar sig själv)
och hon lyssnar på amerikanske jazzsaxofonisten Pony Poindexter. Vicky
bjuds på acid och hamnar i en drömliknande scen på en
svart mässa med djävulsdyrkare där hon förstås är
naken och är nära att offras, men möjligen är det bara en
knarktripp?
Sen är vi framme vid det förvånansvärt mörka slutet
där Vicky bor i en sjavig knarkarkvart och åter igen möter Vivian,
som är
"generös nog" (eller inte) att bjuda Vicky på hennes första
heroinsil, vad gör inte vänner för varandra?
Resultatet blir att Vicky flippar ut, springer naken i panik nedför Kurfurstendamm
och blir överkörd och dödad av en bil under det
att vi växelvis får se henne springa likaledes naken, men lyckligare,
på en alpäng och bada naken i en alpbäck. The End .....
.............................................................
En märklig paranoid Roadmovie som inte är den glättiga
Trash som handlingen får en att tro. Som jag redan sagt kände jag
inga
nostalgiska vibbar i denna film, det är inget glatt knarkande bland Austin
Powers spralliga swinging 60's popdiggare utan sunkiga
tunga drogare som lyssnar på deprimerande sunkig rockmusik, mer som verkligheten
alltså antar jag. Det var nog inte denna sida
av 60-70-talet som Retro vågen återspeglade för en 5-10 år
sedan.
Men, Ingrid Steeger är naturlig och inte alls oäven i sin 1a filmroll
och mycket vacker förstås. Vivian Weiss är levande också
i sin
enda filmroll och jag undrar vart hon tog vägen, lever hon? (hennes droganvändande
i filmen ser mycket trovärdigt ut, så man be-
farar det värsta).
Vi får aldrig veta något om tjejernas bakgrund (är Vicky och
Vivian från London ?) eller varför Vicky likt ett rö för
vinden låter
sig föras än hit än dit, varför hon har sex med vem som
helst var som helst eller varför hon tar droger hur som helst.
Kanske för att filmen var tänkt som en sexploitation som med Ingrid
Steegers skönhet skulle dra in pengar i vågsvallet från den
filmsexvåg som sköljde över en nyfiken västvärld vid
denna tid.
MEN, trots detta så är filmen intressant som ett tidsdokument och
de tunga drogerna och sunkiga miljöerna med missbrukare
och skitiga kvartar gestaltas så realistiskt och deprimerande, att det
trots Steeger's gloriösa nakenhet och uppenbara syfte att
dra in pengar som en sexfilm, verkar som om filmens skapare (vem det nu var)
lät något personligt sippra igenom, antipati mot
knarkande. En Erwin C. Dietrich sexploitation film med ett personligt budskap
alltså, Knark är Skit ?
Det hade varit intressant att i intervjun höra hur Erwin C. Dietrich såg
på detta.
Filmen finns på denna blu-ray i 2 versioner:
1. En på 78 min i anamorfisk widescreen 2.35:1 med ljudspår DTS-HD
5.1 engelsk dubb, DTS-HD 5.1 eller 2.0 tysk dubb
2. En italiensk på 98 min (Sesso a domicilio) med italienskt tal och tysk
eller fransk text (ej engelsk)
anm. Den 1a är i bästa bildkvaliteten och jag lyssnade med det tyska
ljudspåret även om min tyska är sådär. Behövs
inga subs
Extramaterial:
- Två trailrar för filmen, - Memories of a Groupie (13 min) intervjuer
med Erwin C. Dietrich (från 2003) och med fotografen Peter
Baumgartner (2014) med engelsk textning där Erwin berättar att Ingrid
Steeger innan denna hennes 1a film arbetade som biljett-
vaktmästare på en porrbiograf i Berlin och hade gjort sexfilmer på
8 mm, - intervju med skådisen Andreas Mannkopff som minns
sina softcore filmer med Steeger i början av 1970-talet bl.a Die Stewardessen
och Blutjunge verführerinnen och sina möten med
Klaus Kinski och Jess Franco m.m. (tyskt tal utan engelsk text), - Rolf Eden
- Ich, Ein Playboy: intervju med nöjesarrangören och
kändisplayboyen Rolf Eden (14 min på tyska utan engelsk text) som
ju är med i filmen på sin egen nattklubb,
- Italienischer Cineromanzo (25 min) hela filmen i bildföljetong från
ngn italiensk tidning
- fotogallerie, - Trailer om en dokumentärfilm om grundaren av Hells Angels
Switzerland, - intervju Dietrich ROM (dator),
- Trailershow: en räcka trailrar bl.a Stewardessen samt ett vändbart
fodral
Back to Cult & Classics Page 1