Korean poster Vem fanken är detta då ?
Observera att bilden är från den sydkoreanska postern och inte det svenska fodralet.
Den svenska hyrdvd'n från Atlantic var utmärkt, men fodralet från hyrbutiken var nerlusat med klisterlappar

Förväntningarna på den här filmen var mycket stora hemma i Sydkorea och även bland älskare av sydkoreansk film
då Im Sang-soo är klart intressant och bl.a gjort det smarta kriminaldramat The President's Last Bang, men främst
förstås då det rörde sig om en nyinspelning av en av sydkoreansk films absoluta klassiker, 1960 års thriller Hanyeo
av Kim Ki-young.
Denna nyversion sågs av många biobesökare i Sydkorea under 2011 men bemöttes svalt då filmen, även om den är
underhållande på ett mainstream-weirdodrama-vis inte alls är spännande som, eller kan mäta sig med, originalet.
Ingen förstår heller riktigt hur det gick till när denna ganska bleka film togs ut för att tävla om guldpalmen i Cannes,
lättviktig som den är.

.........................................................................

Men, västerländska filmkritiker gick Bananas förstås, enligt draporna på fodralet.

"Otroligt snyggt och spännande" - TV 4 Nyhetsmorgon : Yeah, right så fan den är spännande. Vilken film har denna
dåre sett egentligen. Det här en svart fars, en ironisk komedi utan några som helst thrillerinslag

"Utsökt bildmagi och ypperligt skådespeleri" - Expressen : Snyggt foto, ja, men bildmagi, nej. Jeon Do-jeon är alltid bra

"Totalt oförutsägbart och har ett suveränt slut" - AB : Slutet är ett synnerligen misslyckat försök till burlesk fars

"En blivande klassiker om vansinnig kärlek" - Filmcritic.com : Nix. Originalet är en klassiker. Nix. Inte kärlek, sex

" Enastående" - Roger Ebert : Nix. Knappast

.........................................................................

Lite av besvikelsen beror kanske på att Im Sang-soo helt gjort om filmen som i sitt original var ett spännande thriller-drama
som fick biopubliken att skrika till filmduken och skurken, men här är det varken drama eller thriller utan snarare en svart komedi,
en fars med ett bitande ironiskt porträtt av rikingar. Låter ju inte så jättekul även om det onekligen (utom slutet) är elegant gjort.

Filmen handlar om hur frånskilda Lee Eun-yi (Jeon Do-jeon, alltid briljant och kanske sydkoreas främsta levande aktris) med
en liten son får jobb som barnflicka och hembiträde i ett förmöget hem. Vi får inte se vare sig sonen eller ex-maken i filmen
utan nästan hela filmen utspelar sig i det flotta huset (tydligen ett avancerat studiobygge) med ett undantag, i några korta scener
får vi se hur Eun-yi möter sin väninna spelad av ......

Hwang Jung-min

Vem i helskotta är då det undrar nog de troligen icke-existerande läsarna av denna sida? Jo, en fin teateraktris som ibland kan ses
på film. Inga Pretty Girl roller antar jag, men denna underbara aktris bidrog med sin unikt udda rollgestaltning som Shin Ha-kyuns
flickvän till att höja Jang Jun-hwan's Save The Green Planet till mästerverksnivå. Det finns bara en Hwang Jung-min.

Eun-yi är en rätt glad kvinna och till synes naivt obekymrad om stämningslägen och om vad som försegår runtom henne. Hennes
uppgift i det förmögna huset är att sköta om den lilla förtjusande flickan Nami och att hjälpa till med servering och dyl.
Herren i huset är Hun-go (Lee Jung-jae) förmögen sen födseln och även han en rätt obekymrad person, en som är nöjd så länge han
får spela Beethoven sonater på pianot - och sätta på barnflickorna.
Unga frun Hae-ra (Ahn Seo-hyeon) är knappt ur tonåren och väntar tvillingar och blir inte glad då hon får höra att Eun-yi blivit gravid,
och då kallar hon på sin Nasty mor spelad av Park Ji-young. Den som fått de fetaste replikerna i filmen är dock tveklöst det gamla
hembiträdet Mrs. Cho som spelas med stor pondus och snärt av Yun Yeo-jong.
Eun-yi är här, tvärtemot i originalet, hjärtegod. Slutet på filmen funkade inte på mig utan underströk bara att det vi hade fått se tidigare
var en fars. En svart komedi. "Neeej, låt detta vara en drömscen och inte slutscenen, pleeease" minns jag att jag tänkte, men tyvärr...
anamorfisk widescreen 2.35:1 med 2.0 koreanskt tal och svensk text. Minns inte om det var något extramaterial på hyrdvdn

Back