Korean DVD edition

The Housemaid (Hanyeo) 1960 Direction: Kim Ki-young

Text in Swedish below:

Presentation av Ulf Lönn:

The Housemaid är en klassisk thriller som gjorde Kim Ki-young känd för den stora massan och han fortsatte att arbeta med samma teman
(sex, galenskap, kärlek och hat) under resten av sin karriär. Filmen räknas som något av det bästa som gjorts i Sydkorea och hade den gjorts
i ett engelskspråkigt land så hade filmen säkert varit världskänd.

Filmen handlar om en tvåbarnsfar, Lee Dong-shik (Kim Jin-kyu), som arbetar som pianolärare (till arbetarna) på en textilfabrik. En av
flickorna på fabriken (Sun-young) skriver ett kärleksbrev till honom och efter att han visat upp det suspenderar personalchefen henne några
dagar. Hennes väninna Cho Gyeiong-hee (Uhm Aeng-ran) som var den som egentligen stod bakom brevet börjar att ta pianolektioner av
honom och ordnar så att Oh Myeong-sook (Lee Eun-shim) får jobb som hemhjälp hos familjen efter det att hustrun (Joo Jeung-nyu) blivit
sjuk efter för hårt arbete.

När sedan Sun-young dör bestämmer sig Gyeiong-hee för att berätta sanningen om brevet. Dong-shik blir bara arg på hennes kärleksförklaringar
och när hon säger att hon kommer anklaga honom för våldtäkt slänger han ut henne.
Hemjälpen, som sett bråket mellan paret, blir tillsammans med mannen en natt när hustrun besöker sina föräldrar och hon blir gravid. Detta får frun
reda på och hon övertalar hemhjälpen till att begå abort genom att falla nerför trappan. Efter att barnet dött så blir hemhjälpen grymmare och mer
besatt av mannen och orsakar även sonens (Ahn Sung-ki) död genom ett fall nerför samma trappa där hennes ofödda son dött.

Filmen är mångbottnad och som åskådare vet man inte riktigt vad som är dröm, fantasier eller verklighet. Det finns en rad klassiska scener i filmen,
bland annat den när Eun-shim fångar råttor i köket. Eftersom filmen blivit restaurerad så är den i ganska bra skick, det svartvita fotot har fångat det
klaustrofobiska i filmen och ger en tydlig noirkänsla. Kim Ki-young valde att göra om historien i en modernare version både 1971, Women on Fire
och 1982, The Woman of Fire 82, vilka båda blev stora succéer som spädde på ryktet om regissören som thriller och skräckregissör.

DVD: Anamorfisk widescreen 1.53:1, svartvit. Extramaterial - kommentarspår med Bong Joon-ho och Kim Young-jin, bildgalleri och en jämförelse
av restaurationen före och efter. Allt extramaterial är textat på engelska

.........................................................................................................

Några anm. av GF, Strange Things:

Im Sang-soo har gjort en nyversion av The Housemaid år 2010. Filmen återupptäcktes brett i korea efter en visning på Pusan filmfestival på 90-talet
och sen också i väst där den gjort en mindre "sensation" bland cineaster. Delar av filmen antogs vara försvunna tills de hittades i dåligt skick och filmen
har nyrestaurerats med hjälp av bl a Martin Scorsese, inte bara en fin regissör utan också en eldsjäl när det gäller restauration och nypresentation av
gamla filmmästerverk. Abort genom fall i trappa - undrar just om Kim sett klassiska 40-tals melodramat Leave Her to Heaven -en av mina favoriter-
där Gene Tierney framgångsrikt prövar sig på detta (för övrigt även den en film som Scorsese varit med och restaurerat).

Tragikomiskt fakta kring filmen är att Lee Eun-shim var så bra och trovärdig i rollen som psykotisk Femme Fatale att den koreanska biopubliken hatade
henne .... håll i er nu..... PÅ RIKTIGT! Historien lär berätta att biopubliken ropat "döda subban" åt filmduken och att filmbolagen sedan inte vågade ge henne
några roller. Otroligt! Låter som om den sydkoreanska biopubliken och filmindustrin inte var direkt sofistikerad på den tiden milt sagt - vilken lantispöbel!
(Ha, ha, ha, säger smådryga jag trots att jag själv reagerar på samma vis varje gång jag ser en Steven Seagal film, jag hejar då alltid intensivt på skurkarna
- "skjut det lönnfeta fettot!" ropar jag under det att jag viftar upprört med nävarna åt teven och förgäves väntar på ett gensvar, fast med ett stort undantag
förstås då ju Steven Seagal som bekant suger elefantpung som skådis och bara spelar sitt eget osympatiska Jag)

Back to South Korean Film Page