I en samproduktion mellan Hammer Films
och den amerikanske producenten Robert L. Lippert gjordes en räcka
lågbudgetfilmer i Film Noir stil mellan 1952 och 1957. Filmer
som är inspelade i London och utspelar sig i London
(mestadels) av brittiska regissörer och med brittiska skådisar
- med undantag av några av stjärnorna som skeppades
över från USA, några rutinerade med karriären
i nedförsbacken och några unga med förhoppningar.
I den här första volymen med 6 filmer på 3 discar bidrar
senare vampyrkände Terence Fisher med 3 regi-insatser.
Funkar det då? Är det samma känsla som amerikansk Film
Noir från 40- och det tidiga 50-talet? Kort sagt, finns
stunsen där? Som hängiven älskare av amerikansk Film
Noir måste jag vara ärlig och säga - NEJ, inte riktigt.
Trots att skådisarna är utmärkta, och då inte
minst de brittiska skådisarna inklusive dom i de mindre rollerna,
så blir det
lite blekt tyvärr, det är något lite valhänt över
filmerna, det saknas temperament, men några av filmerna är
rätt hyfsade iaf.
OBS! Detta är då vad jag tycker förstås och jag
har ingen koll på vad filmvetenskapen anser. En högt skattad
regissör som
Terence Fisher t.ex. är förstås en habil regissör
men en blek sådan och ger NOLL stuns, spänning eller tempo
åt sina tre
bidrag i genren här (sorry alla Hammerälskare) ...... även
om Diana Dors gör sitt bästa för att få liv i liket.
Men det tar sig mot slutet och den tredje discens båda filmer
har en hel del underhållande snärt åtminstone.
Alla filmerna är i 4:3 full screen originalformat, black &
white, engelskt tal mono
Disc 1 - Bad Blonde (1952) Direction:
Reginald LeBorg
Sjömannen Johnny Flanagan får chansen som
boxare och plockas upp av gamle promotorn Giuseppe, som lotsar honom
till en titelmatch om den brittiska lätt-tungviktstiteln. Vilket
break, men Johnny har en svaghet och det är kvinnor och när
han
får syn på Giuseppes småslampiga och bedagade fru
Lorna (Barbara Payton) är det fara på färde.
Lorna, som slickar sig om munnen när hon ser Johnnys vältränade
kropp och snart har inlett ett erotiskt förhållande med
pugilisten. Japp, ni anade helt rätt, Giuseppe är för
gammal, för hjärtsvag och framförallt, för rik för
att detta skall sluta väl.
Filmen saknar stuns och det enda som ger filmen snärt är Barbara
Payton som svullet bedagad, vulgär och vasst solkig blondin.
Payton, den skandalomsusade aktrisen som festade och söp bort sin
karriär var bara 25 år gammal när hon skeppades över
till London för denna film, men ser ut att vara åtminstone
40, sorgligt. Biografier över LeBorg och Payton
Disc 1 - Man Bait (1952) Direction:
Terence Fisher
Diana Dors, född Diana Mary Fluck 1931, död 1984, i sin tredje
film Manbait
Dors, som alltså marknadsfördes som Storbrittaniens
svar på Marilyn Monroe, yppig blondin som hon var, kom snarare
att hamna i
Jayne Mansfield B-films stuk-facket än i Monroes. Jag skall ärligt
säga då att jag aldrig gillat Monroe filmlegend som hon än
må vara,
jag har alltid haft mycket svårt för kvinnor som talar med
infantil bebis röst och som aktris var hon inget särskilt
(inga hatmail tack).
Dors må ha varit med i mestadels usla brittiska filmer MEN visar
här att hon kunde agera. Hon dominerar filmrutan fullkomligt och
är
mycket BRA, ja hon är nog det bästa med hela den
här 3-disc utgåvan rentav, och det är synd att hon inte
fick chansen i bättre filmer
(OK, i fängelsedramat Yield to the Night visade hon vad hon kunde
prestera, läs mer om denna film på Film Noir sidan).
Hon spelar en ung tjej, inte god och inte heller genomrutten men en
aning amoralisk som hamnar i dåligt sällskap, kvinnligt outgrundlig
och lätt den intressantaste rollkaraktären i hela denna filmsamling,
MEN.... NEEEEEEEJ, hon dödas av redan i den 41 minuten, A BIG
MISTAKE då filmen snabbt drabbas av Rigor Mortis under träaktige
Terence Fisher 's livlösa regi.
Denna film utspelar sig i Pearsons bokhandel med bossen,
John Harman (George Brent, mördaren i The Spiral Staircase), den
trogna
sekreteraren Stella (Marguerite Chapman), diverse andra samt biträdet
Ruby (Diana Dors).
En dag ertappar Ruby en tjuv i butiken, Jeff, men istället för
att hon anmäler honom inleder de ett förhållande. Ett
sjaskigt par som kommer
på den lysande idéen att pressa Harman på pengar.
Hur? Ruby som manbait och utpressning. Hur ställer sig Jeff's gamla
flickvän (Eleanor
Summerfield) till det och kan trogna sekreteraren Stella hjälpa
sin boss ur knipan á la en Cornell Woolrich-intrig ? Bios Fisher
och Dors
Disc 2 - A Stolen Face (1952) Direction:
Terence Fisher
Underlig liten film och knappast en Film Noir, snarare
ett melodrama och med ett mycket märkligt och rumphugget slut.
WTF?
Plastikkirurgen Philip Ritter (Paul Henreid) möter och blir kär
i kvinnan med den beslöjade rösten och de coola breda ögonbrynen,
Film
Noir genrens one and only - Lizabeth Scott som konsertpianisten
Alice Brent. Men hon gifter sig med sin agent och Phil flippar ur och
opererar den asociala kvinnliga fången Lily så att hon får
gissa vems ansikte. Sen gifter han sig med Lily och gissa vem som dyker
upp då?
Genreikonen Scott i dubbelroll alltså, men ändå alls
inte bra i trist regi av träbocken Fisher. Biografier Scott och
Fisher
Disc 2 - Blackout (1954) Direction: Terence Fisher
Karismatiske amerikanske skådisen Dane
Clark spelar nedgångne jänkaren Casey Morrow på
deken i London. Aspackad på en natt-
klubb får han ett lukrativt erbjudande av en skön blondin,
att gifta sig med henne, den rika arvtagerskan och societetskvinnan
Phyllis Brumer
(Belinda Lee, dog bara 25 år gammal i en bilolycka). Men han vaknar
upp med minnesluckor och ett mord har begåtts.
Dane Clark är förstås bra och detta är bättre
än Fishers båda tidigare alster i samlingen, men fortsatt
utan stuns, utan nerv. Bios Clarke och Lee
.................................................................................................
Men, jaaaa, på den 3e och sista discen i denna Hammer Film Noir
samling lossnar det till slut och de båda avslutande filmerna
är underhållande
och bjuder på mer av den intensitet, tempo och snärt som
man vant sig vid i amerikansk Film Noir, utan att på något
sätt vara klassiker då förstås
Disc 3 - The Gambler And The Lady (1952)
Direction: Sam Newfield (och Patrick Jenkins)
Dane Clark igen, nu som amerikansk
ägare av natt- och spelklubbar i London, Jim Forster. Clark är
mycket bra som en man jagad av demoner,
som startat på nytt i England efter att ha suttit av en volta
för dråp hemma i USA. Som inget hellre vill än att kunna
göra en klassresa, att kunna få
umgås i societeten, med de dryga inavlade nihilistiska slemsäckar
som nu utgör denna. Ja, dessa äckel kan ju också ses
i Sverige svassande för allt
rojalistiskt och ålderdomligt, med sin tillgjorda vedervärdiga
stockholmska, skjutandes änder och fasaner på gods eller
slott med digra EU-bidrag
och framskitna ur pennalistiska, fascistoida och allmänt människofientliga
privatskolor - hoppsan, kunde inte stoppa det där utfallet, sorry.
Motvilligt lämnar jag mitt agg mot överklassare
och går tillbaka till filmen. Forster inleder ett förhållande
med överklassflickan Susan (Naomi Chance),
dras in i affärer med dennas bror Lord Peter Willens (Anthony Forwood)
och hotas av maffiabröderna Angelo och Arturo Colonna (Eric Pohlmann).
Här finns också Forsters mycket irriterade dumpade ex-flickvän
Pat (Katlheen Brown) som bidrar till filmens unika Film Noir twist.
Kommer Jim
Forster lyckas att höja sig på samhällsstegen, kommer
han att få flickan och rikedomarna och kommer han att överleva
filmens speltid?
Underhållande, bra skådespel (särskilt av Clarke f.
1918 d. 1998, den där skådisen man sett i mängder av
amerikanska filmer i oftast små biroller
och med ett oförglömligt ansikte), snärtigt och med ett
riktigt, riktigt coolt slut, som tycks komma från ingenstans.
Biografier
Disc 3 - Heatwave (1953) Direction:
Ken Hughes
En utmärkt Film Noir som är lite som en nyare
och bättre version av Bad Blonde. I denna film befinner vi oss
utanför London, troligen i The Lake
District ?, och den amerikanske författaren Mark Kendrick (utmärkt
bra Alex Nicol, som jag aldrig hört talas om)
hyr en bungalow vid en sjö.
I den stora flotta villan mittemot huserar paret Forrest, den äldre
snorrike Beverly (välbekante Sidney James) och hans öppet
otrogna fru, den svala
blondinen Carol (också mycket bra Hillary Brooke).
Mark ger ett ganska sympatiskt intryck och inleder först en sorts
buddy-vänskap med den ensamme och olycklige miljonären Beverly.
Mark ogillar
sättet hur den genuint Nasty Carol behandlar stackars Beverly på............först
vill säga, för Carol må vara en iskall, övermogen
och osympatisk kvinna,
MEN hon är tveklöst mycket attraktiv och Mark faller. De inleder
ett erotiskt förhållande och hon lindar Mark kring sitt finger.
För han är ju vår arke-
typiske Film Noir "hjälte", Born To Loose, och det visar
sig att han har sina brister då han sviker först sin bokförläggare
och sin författarkarriär och sen
sin vän Beverly. Den gamle rike gifte mannen har.... guess what?
jo, hjärtproblem och jag tror ni kan räkna ut intrigen sen
på ett ungefär.
Bra triangel noir, Alex Nicol, Sidney James och Hillary Brooke - vilka
fascinerande beslöjade kattögon den kvinnan hade, Wow!
Extramaterial: Inte mycket, några biografier,
kortkorta kommentarer av en Richard M. Roberts kallat The World of Hammer
Noir om dessa 12 idag
bortglömda brittiska film noir filmer som gjordes i USA-brittiskt
samarbete av Hammer samt några VCI trailrar för andra filmer
