(nedanstående text skriven 2012-12-02)

Mondo är (hoppas jag) ironiska och skriver bl.a så här på fodralet - "Before hostel there was The Girl in Room 2 A ... A Terrifying tale etc.
..... this is a classic slice of 1970's italian shock cinema. Packed with scary scenes ..."
Eeeh, nix, alls icke, inte så, nein, no, njet. Filmen kan omöjligt vara i närheten av att vara en klassiker och är absolut inte skrämmande.
Den är inkompetent på alla vis, utom den sköna Daniela Giordano som är helt OK. Däremot har den onekligen en "imponerande" snuskfaktor
och innehåller en inte oansenlig mängd med SLEAZE, med mer SADO än Giallo, eller möjligen en sado-giallo. Trash var ordet.
Skämmighetsfaktorn är alltså så hög att filmen nog kan uppskattas av de mer Psychotron-lagda filmälskarna - eller av pervos i regnrock, och så
är det ju den där märkliga retro-känslan. 1970-tals atmosfär, skräp må vara skräp men är det skräp från 70-talet så är det åtm. småkul skräp.

Av alla mina gialli filmer på min sajt så tycker jag helt seriöst att nästan alla har varit bra, i mer eller mindre grad och på ett eller annat sätt och
bara några få har verkligen varit genuint usla ..... och också dessa har åtminstone sin 70-talspatina som plusfaktor.
Den här sällar sig till kvartetten: Cold Eyes of Fear, The Sister of Ursula, Slaughter Hotel och Strip Nude For Your Killer och lägger sig i mitten.
Inte lika trist eller usel som sömnpillret Cold Eyes of Fear eller The Sister of Ursula och inte fullt lika bisarrt utflippad som de övriga 2.
När man satte på filmen och såg regissörsnamnet William Rose på teveskärmen så undrade man vilken italiensk eller spansk regissör som dolde
sig bakom det uppenbara alias-namnet, men behold, otroligt nog var namnet på riktigt, och tillhörde tydligen en mycket obskyr USA-regissör av
Grindhouse stuk (eller Something Weird Video klass) och som mest gjort 60-tals softcore av sadistisk S&M modell.
Rose verkar ha inspirerats, såvitt gäller filmens rödklädda torterare och mördare, av Mickey Hargitay's 60-tals sleaze-horror Bloody Pit of Horror
(Il buio scarlatto) från 1965 där Hargitay i röd mask torterar och mördar folk som The Crimson Executioner.

Så, till den mäktiga och mycket seriösa handlingen:

En mystisk sekt torterar och mördar nakna unga kvinnor medelst piskning och svärdstick. Margaret Brady (Daniela Giordano, Miss Italy 1966)
har just släppts ut ur fängelset och tar in på Mrs. Grants värdshus på rekommendation av sin övervakare alt. socialtjänsteman Alicia (Rosalba Neri).
Där finns värdshusvärdinnans mystiske son och olika män som stryker runt och som tycks spana på henne. När hon upptäcker att kvinnor som
bott på värdshuset tidigare har hittats dödade så börjar hon på gialli-manér nysta i saken ihop med brodern till en av offren.
Vi har Raf Vallone som suger getpung i sin roll som sekthämnare, vi har Karin Schubert (pålitlig i genren som senare blev porraktris) och man kan
konstatera att Giordano till utseendet påminde en del om den sköna brittiskan Caroline Munro. Piskorna viner, allt är taffligt gjort och man nästan
skäms å stackars regissören Rose's vägnar - och man får lust att ta en dusch, känner mig smutsig.

anamorfisk widescreen 1.66:1, stereo 2.0 med engelskt eller italienskt tal och med engelsk textning. Extra: About the film text, cast & crew profiles,
intervju med Daniela Giordano på engelska 11 min som talar allmänt om sin filmkarriär och verkar sympatisk, US theatrical trailer och diverse Mondo
Macabro trailrar

Back