Gene Tierney f. 19/11-1920 - d. 6/11-1991

Den nästan löjligt sköna NY-flickan med det förtjusande överbettet började som modell och spelade teater på Broadway innan hon kontrakterades av 20th Century Fox.
Hon filmdebuterade 1940 och fick i början ofta spela exotiska fejkroller (bild ovan vänster), men 1943 syntes hon i den geniala Lubitsch komedin "Himlen kan vänta" och
året efter blev hon för alltid förknippad med rollen som "Laura", Premingers (film noir-) mästerverk efter Vera Caspary's roman. Tierney lyckades, som en av få filmaktriser,
kombinera en utomjordiskt magnetisk skönhet (om än med ett charmigt överbett) med utsökt fint och känsligt skådespeleri. Efter Laura följde 2 magnifika bitchroller, dels i
The Razor's Edge mot Tyrone Power och dels, i vad jag håller som hennes främsta rollprestation, den otäcka rollen som psykotiska Ellen Berent i "Leave Her to Heaven"
en rollgestaltning och film som bara ökar i kultstatus för varje år. Scenen i båten som hennes spel, med hennes omänskligt nollställda ansiktsuttryck gör till en av filmhistoriens
absolut mest skrämmande och minnesvärda. Hon var också mycket fin i den ovanliga drama-komedin "Spöket och Mrs. Muir" och i några fler Film Noir roller.

Gene Tierney var oerhört populär och omtyckt, först inom NY's teatervärld och sen inom filmen där hon blev en av Hollywood's drottningar och hon uppvaktades av världens
hottaste ungkarlar som prins Aly Khan och självaste JF Kennedy. Hon födde 1943 en svårt utvecklingsstörd dotter (efter att ha drabbats av mässlingen under graviditeten)
och pressen blev till slut för stor för Tierney och hon började lida alltmer av depressioner och psykiska störningar. På 1950-talet tvingades hon lämna filmindustrin och låg inlagd
på mentalsjukhus där hon bl a genomgick omfattande behandlingar med elektriska chocker och hon lär dessutom ha försökt begå självmord. Men hon kom ut igen, och gifte sig
med en oljemagnat 1960 som hon sedan levde lyckligt och stillsamt med, ett lyckligt slut i alla fall, skönt. Gene Tierney dog 1991 pga lungemfysem efter ett liv av cigarettrökning.
Enligt en internetkälla skall Tierney ha börjat röka för att sänka sin rösts för höga tonläge, då hon efter ett tidigt filmtest tyckte hon mest påminde om en irriterad Mimmi Pigg.
I hennes rollgestaltningar ansågs hon vara lite gåtfull, kyligt tillbakadragen och på något sätt onåbar pga sin skönhet. Mina 3 favoritfilmer med henne: Laura - i vad som måste vara
hennes bästa film, Leave Her to Heaven - i hennes bästa rollprestation och så den fina lite vemodiga dramakomedin "Spöket och Mrs. Muir"

Ernst Lubitsch en aning vemodiga komedi Himlen kan vänta från 1943 i svensk dvdutgåva

Filmen börjar med att playboyen Henry Van Cleve avlidit och hamnat i helvetet. Tillsammans med den jovialiske Satan går de igenom hans liv för att se om han hamnat på rätt
ställe, helvetet eller himlen. Sen följer tillbakablickar till olika tidpunkter under hans liv. Först 1887 då Henry är 16 år och får en guvernant i form av Yvette Blanchard.
Yvette har just anlänt från Frankrike och spelas av vår egna fina Signe Hasso, dock får hon snart sparke då hon tagit med grabben ut och supit.
Sen 1897 och Henry (Don Ameche) fyller 26 år när han blir kär i kusinens fästmö Martha Strable (Gene Tierney) som han uppvaktar i filmens roligaste scen genom att låtsas
vara ett bokhandelsbiträde. Sen följer nedslag i hans liv den 25 oktober vart 10e år innan Satan till slut beslutar sända upp Henry med hissen till himlen.

Gene Tierney är här OK, inte mer som aktris, visst skön som en sommardag förstås men ännu inte utvecklad som aktris. Bäst fungerar hon i de komiska scenerna mot Don
Ameche som är utmärkt som åldrande vivör. Filmen är kanske mer vemodig än rolig då den handlar om åldrande och det oundvikliga slutet. Den är elegant men också en aning
mossig idag kanske. 1.33:1 fullscreen originalratio mono color, svensk utgåva region 2 PAL


Back