My favourite horror films.... from the silents until today

Mina horrorfavoriter i kronologisk ordning och listan är inte optimal då jag kan ha glömt bort en del. Dels filmer som är
accepterade av den "goda smaken" och dels filmer som bara Vi, horrorentusiasterna, uppskattar. Vi, som inte spyr upp
Shining eller Scream ... Zzzzz ... på frågan om horrorfavoriter. Ingen skillnad på "högt" eller "lågt" utan de filmer jag gillar.
Max 2 filmer av samma regissör och Gialli är ett gränsfall mellan kriminalfilm och horror. Bli inte upprörda om just er
favoritfilm saknas på denna lista. Eventuella slutsatser från denna lista skulle kunna vara:

Att horrorfilmen hade sin höjdpunkt under 1970- och 1980-talet. Att den västerländska genren led sotdöden under det
gräsliga 1990-talet med bottenpunkten i Scream och att istället den asiatiska horrorfilmen hade en guldtid ca 1995-2005.
Genren har sedan re-animerats ordentligt och går kanske mot en ny storhetstid, men - det finns en risk att man blickar
tillbaka för mycket med alla nyversioner av 70-80-talsfilmer och eviga retro-slashers, retro-gialli, retro-grindhouse etc.
Bättre då att förnya genren med nya idéer som t.ex. WW2 horrors och att använda CGI återhållet då usel CGI mycket
gärna förstör atmosfären i en film. Denna "vetenskapliga utläggning" baseras alltså just på min filmsmak och betyder nada
för en tittare som gillar t.ex. Scream, tortyr-porr-horror, teeny bop vampyrfilmer med hunkblodsugare för småtjejer,
demon-fantasy filmer med kopiösa mängder av usel CGI eller liknande

01. Der Golem: Wie Er in die Welt Kam (1920) regi: Paul Wegener

Tysk expressionism där legenden om den judiska lerstatyn får liv. Silent Movie
Fantastisk atmosfär och make-up på statyn. Läs mer om filmen på Kult- och Klassiker Sida 1

02. Nosferatu, eine symphonie des Grauens (1922) regi: Friedrich Wilhelm Murnau

Ännu snart 100 år senare kan detta vara den bästa Dracula filmatiseringen och med den mest skrämmande
Dracula gestalten genom den formidable Max Schreck som greven Orlok. Av rättighetsskäl kunde man inte
använda sig av namnet Dracula. Jag minns en cool visning av filmen i en Happening när man projicerade den
på Kulturhusets (i Stockholm) vägg till musiken av ett rockband som spelade på taket. Silent Movie

03. Freaks (1932) regi: Tod Browning

En av filmhistoriens allra märkligaste och mest gränsöverskridande filmer och urtypen för en kultfilm. Drama-
horror i cirkusmiljö där riktigt fysiskt "deformerade" människor spelar de s.k. cirkus-freaksen och med den
egenartade vändningen i filmen, när dessa Freaks blir filmens Good Guys och Normala människor och de fysiskt
fulländade s.k. vackra människorna blir Bad Guys och de sanna Freaksen.
Se den genomruttna cirkusprinsessan Cleopatra bli vanställd till en människo-anka

04. I Walked With a Zombie (1943) regi: Jaques Tourneur

Visuellt magnifikt lågbudget horror-drama som på ett seriöst sätt tar sig an voodoo religionen och zombies och
bjuder på några mästerliga scener, som den på bilden ovan när en kvinna i trance förs till ritualen och sen själva
voodoo ritualen. Fascinerande och seriöst jmf med senare tiders genrefilmer.
Detta är en zombiefilm B.R. - dvs. från tiden före Romero. George Romero som 1968 fullständigt ändrade genren
(ja, genren och genren, det var väl 1932 års White Zombie och IWWAZ på det stora hela ...) och satte reglerna
med sin post-apokalyptiska bas och med sina nu människoätande zombies. En del senare försök har gjorts med
"riktiga" zombies av bl.a Wes Craven (R.I.P. 2015) i The Serpent and the Rainbow

05. The Spiral Staircase (1946) regi: Robert Siodmak

Visuellt nyskapande gotiskt horror mästerverk. I mina ögon (eller i mördarens) en sorts urtyp för Gialli genren där
mördaren kan ses i svart genreklädsel inklusive hatt och med svarta handskar och där vi bjuds på subjektiv kamera.
Några scener sticker ut som inzoomningen på mördarens öga i garderoben och speglingen av offret i mördarens öga.
En uppfriskande makaber handling där mördaren är ute efter kvinnor med ett fysiskt handikapp, inklusive filmens
huvudperson, den stumma Helen, magnifikt spelad av Dorothy McGuire. Finns i flera underlägsna re-makes

06. Les Yeux sans visage (1959) regi: Georges Franju

Poetiskt drömlik och visuellt atmosfärisk och en av horrorfilmens viktigare verk. Mallen för alla Galen kirurg filmer,
där en läkare försöker återställa sin älskade dotters ansikte med hjälp av ovilliga transplantations-offer

07. Peeping Tom (1960) regi: Michael Powell

Lysande och utskälld psykologisk horror om en störd ung man och hans kamera. En Meta horror långt före sin tid, en
film om film och om dess voyerism. Idag anses filmen som ett mästerverk men på sin tid blev den så nedsablad av de
mainstream suktande apvarelse filmkritikerna i Powell's hemland att en av Filmens och inte bara Englands utan världens
största filmmästare drevs att avsluta sin karriär. Läs mer om filmen på Horror sida 2

08. Psycho (1960) regi: Alfred Hitchcock

Absolut horror klassiker med ett fantastiskt soundtrack. Helt banbrytande som väl lär ha inspirerat en eller annan horror
film genom åren kanske. Janet Leigh hade verkligen en förmåga att vara med i absoluta filmklassiker

09. Burn, Witch, Burn (1962) regi: Sid Hayers

En helt obskyr men fullständigt BRILJANT brittisk Black Magic horror och en av de allra bästa inom genren som jag sett.
Professor upptäcker att hans fru använder sig av magi för att skydda dem mot hans universitetskollegor, och om någon
undrar varifrån Dario Argento plockade inspirationen till sin torg-scen i Suspiria (med den blinde pianisten och hunden) så
är den här. Underbart roligt att få upptäcka en sådan bortglömd men fin horrorpärla. Läs mer om filmen på Horror Sida 1

10. Carnival of Souls (1962) regi: Herk Harvey

Sorgset udda kultfilm om en ensam orgelspelande kvinna (Candace Hilligoss) som efter en bilolycka befinner sig i gräns-
landet mellan de levande och de döda. Harveys enda film och snudd på .... Nej, det är ett lågbudget mästerverk

11. Onibaba (1964) regi: Kaneto Shindo

Mystiskt och sensuellt art-horror mästerverk om onda tider i det senmedeltida Nippon och om 2 rovdjurskvinnor i ett
stort gräsfält. Mörkt och poetiskt från japansk horrorfilms 1a guldtid, 1960-talet. Läs mer om filmen på Japan Sida 2

12. Two Thousand Maniacs (1964) regi: Herschell Gordon Lewis

The Godfather of Gore's fantastiska Revenge horror om ett sydstatssamhälle som återuppstår 100 år efter dess förstörelse
i det amerikanska inbördeskriget, för att ta blodig hämnd på vilsna turister från USA's norra delar. En lågbudget B horror
som vissa snedseglare misstar för en kalkon. Alls icke så, denna HGL's allra mest inspirerade pärla har effektivt primitiva
chockeffekter som imponerar än idag i sin raka brutalitet och filmen har garanterat inspirerat en lång räcka senare filmer
på temat inavlade Hillbillys vs. City Tourists. Slutet på filmen är suggestivt och förtjänar Credit, 100 år till nästa massaker

13. The Night of the Living Dead (1968) regi: George Romero

Lågbudget mästerverk som förändrade genren och skapade, la reglerna för, den idag så oerhört populära Zombiefilmen.
Inga magiska Haiti-riter ev. med droger utan Apokalyps av något slag, inget slavarbete utan jakt på människokött

14. Vargtimmen (1968) regi: Ingmar Bergman

Suggestivt drama i gränslandet till Horror om en konstnärs möte med demonerna på den ö han bor på. Filmen skall
utspela sig på en av de Frisiska öarna i Nordsjön men verkar vara inspelad i Sverige. Det är synd att vår store film-
mästare inte gjorde fler filmer i genren, för han lär väl ha haft stoff från sina egna möten med Dämonerna antar jag

15. La Residencia (1969) regi: Narciso Ibáñez Serrador

En mycket atmosfärisk och utsökt välgjord horror-klassiker om ett flickinternat på den franska landsbygden kring det
förra sekelskiftet. Den kan kanske kallas för en gotisk giallo och har blivit legendarisk för den fantastiska atmosfär som
fotografen Manuel Berenguer skapade kring husets korridorer, för Lilli Palmers fina rollgestaltning som rektorn och för
balettlektionen. Mycket för tankarna till Dario Argento's mästerverk Suspiria. Läs mer om filmen på Horror Sida 1

..... och så dags för det grymmaste årtiondet i horrorfilmens historia - 1970-talet

16. The Bird with the Crystal Plumage (1970) regi: Dario Argento

Inte den första giallifilmen (se här Mario Bava på Giallo Sida 2) men troligen den mest framgångsrika och den som gjorde
Gialli till en succéartad exportvara. Filmen baseras på Fredrik March's utmärkta Pulp Fiction thriller The Screaming Mimi
(mer om denna roman och noir-filmatisering på min Film Noir sida) där en liten makaber statyett spelar en avgörande roll
för mordmysteriets lösning. Men i denna film är det istället en naivistisk tavla och ljudet av en Kristallfågel som driver intrigen

17. La Corta notte delle bambole di vetro (1971) regi: Aldo Lado

Komplext och mycket suggestivt art-giallo mästerverk med tung Feel Bad stämning om unga kvinnors försvinnanden i
Prag. En stringent hållen film i gränsen till den politiska thrillern. Återigen, varning för Feel Bad

18 . Lisa e il Diavolo (1972) regi: Mario Bava

Min Mario Bava favorit och då är det ju förstås inte lätt att välja bland Maestro's många visuellt lysande verk i genren.
Lisa and the Devil är ett poetiskt horror-drama-mästerverk, vackert drömlik om turisten Lisas möte med djävulen i
form av Telly Savalas i spanska Toledo. Hon irrar iväg från sin turistgrupp för att hamna utanför tid och rum i en stor
villa och i en lokal myt om djävulen som hämtar sina döda. Oerhört suggestiv och kriminellt underskattad art-horror
som dessvärre tokfloppade och i panik gjordes om till en hiskeligt usel Exorcist ripoff av producenten Alfredo Leone.
Läs mer om Mario Bavas filmer på Giallo Sida 2

19. The Last House on the Left (1972) regi: Wes Craven

R.I.P. Wes Craven 2015. Isande svart indie horror med udda komiska inslag, men ändå mycket ambitiöst ungdomsverk
efter Ingmar Bergmans Jungfrukällan. Våldet i filmen har stark anti-våldseffekt och i mina ögon är detta Cravens bästa film

20. Raw Meat (1972) regi: Gary Sherman

En regissör som kanske mest är känd för Dead and Buried men denna bortglömda och obskyra horrorpärla är ännu bättre.
En briljant atmosfärisk horror och debutfilm om ättlingar till instängda 1800-talsarbetare som överlevt rasolyckan i London
Metro 1892 och som blivit kannibaler i underjorden

21. Don't Torture a Duckling (1972) regi: Lucio Fulci

En av 2 filmer av den argsinte genremästaren på denna lista, och även här liksom i Argento och Bava fallet svårt att välja ut
bara 2, här finns ju hans imponerande mustigt ondskefulla historiska horror-drama Beatrice Cenci, giallon A Lizard in a
Womens skin och den bisarrt B-iga men märkligt suggestiva House by the Cemetary.
Denna film är en mycket atmosfärisk landsbygds-giallo-horror och alltså en av mästarens bästa. Som den magi-anklagade
Maciara ser vi den underbara brasilianskan - en av mina absoluta genrefavoriter, Florinda Bolkan, som går ett fasansfullt
öde till mötes. Svartsynt om enkla människor fyllda av vidskepelse och brutalitet .... och så en giallointrig också förstås

22. Exorcisten (1973) regi: William Friedkin

En absolut klassiker som var lite av en initieringsrit för tonåringar att våga se på det gamla 1970-talet. Alla var tvungna att
se den annars var man en fegis (japp, jag var med redan då, åren går, och detta var en av de första barnförbjudna filmerna
jag såg, på biografen Spegeln på Birger Jarlsgatan i Stockholm om jag inte minns fel). Långsam atmosfärisk uppbyggnad

23. The Wicker Man (1973) regi: Robyn Hardy

Atmosfärisk och mycket originell brittisk kultklassiker om hedendom och människooffer på avlägsen skotsk ö med en
bedårande Britt Ekland som pubägarens dotter. Läs mer om filmen på Horror Sida 2
Har förstås våldtagits av Skitfabriken Hollywood i re-make

24. Don't Look Now (Rösten från andra sidan, 1973) regi: Nicolas Roeg

Psykologisk horror-thriller eller kanske rentav en Giallo med fantastiska bilder från ett vintrigt Venedig och med ett
fint soundtrack av Pino Donaggio. Donald Sutherland och Julie Christie har flytt England efter att deras dotter drunknat
men i Venedig börjar de misstänka att deras dotter är med dem från andra sidan, samtidigt som en seriemördare är lös
och en figur i en röd regnkappa kilar runt i de trånga fuktiga gränderna. Magnifikt foto av Tony Richmond

25. Ilsa Shewolf of the SS (1974) regi: Don Edmonds

Visst, visst, detta är total Nazi-exploitation trash utan något som helst existensberättigande och möjligen är denna genre
också den mest skämmiga av dem alla, men som lyckligtvis dog ut (väl?) på 1970-talet. MEN - vackra Dyanne Thorne
totalattackerar rollen som Ilsa och lyckas så väl att hon för alltid blev förknippad med bilden av skön nazidominatris.
Trots att filmen är en sexploitation-horror med svart humor behandlades hon sen av branschen som en pestsmittad under
resten av sin karriär och tydligen också av sina "vänner och bekanta" enl. intervjuer man läst.
Otacksamt, för hade hon varit kass i rollen hade ingen brytt sig, men nu gjorde hon en rollgestaltning av nästan Tura
Satana klass (Faster Pussycat, Kill! Kill!) vilket inte vill säga lite då Turas och Russ Meyers mästerverk är kosmiskt bra

. 26. Black Christmas (1974) regi: Bob Clarke

Långsamt uppbyggd men mycket välgjord och spännande kanadensisk horror som blev banbrytande och modell för den
våg av genrefilmer som skulle följa i dess kölvatten och som kommit att kallas för - SLASHER. En av de allra mest älskade
underavdelningarna i horrorgenren. Visst, många menar att Mario Bava's Ecologia del Delitto/Bay of Blood/Twitch of the
Death Nerve 1971 var den blodiga prototyp-slashern med mord som kalkerades i Friday the 13th, men Black Christmas
är ju ändå en slasher på ett Campus-område med studenter och det, alt. med Summer Camp och ungdomar, hör väl ändå
ihop med en arketypisk amerikansk slasher, eller hur?. Läs mer om filmen på Horror Sida 1

27. Vampyres (1974) regi: José Ramón Larraz

Gotisk och genuint sensuell horror-sex klassiker om 2 vackra kvinnliga vampyrer (Anulka Dziubinska och Marianne Morris)
som lockar män till sitt blodsugarnäste i ett slott på den engelska landsbygden. Platsar denna film verkligen på en Topplista
eller har mitt underliv lagt sig i bedömningen? Nej, filmen är verkligen mycket atmosfärisk och bilderna på de 2 odöda
kvinnorna på väg genom en förfallen kyrkogård i det första gryningsljuset mot sina viloplatser i en grav är minnesvärda.
De manliga offren i filmen är också trovärdiga för vem hade kunnat motstå Morris eller Anulka eller deras vinkällare?

28. Rabid Dogs - Cani arrabbiato (1975) regi: Mario Bava

Det var inte lätt att välja ut bara 2 favoriter av mästaren Mario Bava till denna Topplista för han har gjort så många suveräna
filmer, som The Whip and the Body, Blood and Black Lace m.fl. m.fl. men det fick bli Lisa e il Diavolo och så denna, en av
hans mest obskyra. En briljant, ovanlig och minimalistisk Gisslan i bil kriminaldrama som utspelas i realtid. Horror? Njaee.
Denna Mario Bava film var försvunnen i årtionden och är helt annorlunda i stilen mot hans tidigare filmer, ruffigare och mer
realistisk. Filmen hamnade på filmbolagets lagerhylla när det konkade 1975 och det känns så orättvist att Mästaren inte fick
de hyllningar som han förtjänade redan under sin livstid. För detta mästerligt stringenta crime-drama där han vid hög ålder
plötsligt förnyade/ändrade sin stil och visade sin genialitet. Båda filmerna på denna lista var det alltså ingen som såg, ingen

29. Le Orme (Footprints on the Moon, 1975) regi: Luigi Bazzoni

Vacker, drömlik och inspirerat originell psykologisk drama-thriller (Horror? Njaee). En fascinerande otypisk Giallo, om ens
en giallo, mästerligt fotad av Vittorio Storari. Min personliga favorit brasilianskan Florinda Bolkan är Magnifik i sin jakt på
hennes 3 försvunna dagar och var ju förstås magnifik även i Fulci klassiker som Don't Torture a Duckling och A Lizard in a
Womens Skin, men frågan är om hon inte är som allra bäst i denna obskyra film. Läs mer om Le Orme på Giallo sida 1

30. Suspiria (1977) regi: Dario Argento

Kommentarer egentligen överflödiga. Orädda Suzy Bannion leder oss helskinnade ut ur helvetet och filmen är idag allmänt
accepterad som ett visuellt horrormästerverk förstås. Idag då. Jag tillhör nog de få som faktiskt såg Suspiria när den en kort
tid visades på svensk bio i en av Censuren helt sönderklippt kopia 1978 och minns att ett kritikerskrälle på Expressen gav
den en överkorsad geting i betyg. Sverige blott svenska filmkritiker har, dvs. för yrket synnerligen olämpade kretiner.
Det borde väl vara en filmkritikers uppgift att upplysa folk om när en banbrytande film dyker upp inom en genre, men Nej,
nej, inte alls, inte i det lilla kulturella skymningslandet i utkanten av Europa, där visste man Nada om vem Dario Argento var.
Jag kan hålla på sida upp och ner med att rasa mot inkompetenta svenska filmkritiker .... så jag slutar här och nu.

31. Buio Omega (1979) regi: Joe D'Amato (Aristide Massaccesi)

Elak, ultravåldsam och hypnotiskt fascinerande om en konservator och hans döda flickvän. Joes bästa film med ett fint
soundtrack av Goblin. This is as good as it gets folks. Ett bra test på vilka som är Horrorälskare eller bara posörer.
De tråkmånsar som anger Shining eller Scream som sina favoritskräckfilmer rusar förskräckta mot utgångarna

32. The Brood (1979) regi: David Cronenberg

En av Cronenbergs bästa filmer. Ett psycho-horror drama i kylig kanadensisk miljö med Samantha Eggar i Psychoplasma
terapi och med yuckiga barn-monster mördare och en länge osedd censurerad slutscen. Läs mer på Horror Sida 2

33. Alien (1979) regi: Ridley Scott

Måste väl vara den bästa Sci-Fi Action-Horror som gjorts om man nu skall göra en underavdelning till Sci-Fi Action (där
vi ju har filmer som bl.a. Robocop, Starship Troopers och Dredd att räkna med). Alien är tveklöst mycket inspirerad av
Mario Bava's lågbudgetfilm Terrore nello spazio från 1965 och filmen kom att förändra vår syn på rymdmonster (om vi
nu hade någon sådan syn då förstås) genom H.R. Gigers geniala monsterkreation

..... och 1980-talet var inte ett så tokigt decennium för horrorfilmen det heller

 

34. Maniac (1980) regi: William Lustig

En på sin tid utskälld film (av den chockade Shining/Scream älskar-vattenkammade-publiken då troligen) för sin ohämmade
elakhet och ruffighet. Men detta är en imponerande klaustrofobiskt elak psycho-horror med en briljant utflippad Spinell i
huvudrollen och med mästerligt hiskeliga effekter av Tom Savini. Nästan åt arthorror stuket och en Driller Killer kusin.
Har otroligt nog gjorts i en riktigt lyckad nyversion 2012 med en imponerande Elijah Wood som Spinell's Maniac.
Läs mer om båda filmerna på Horror Sida 1 resp. Sida 2

35. The Beyond (1981) regi: Lucio Fulci

Mästarens inspirerat suggestiva atmosfäriska sydstatshorror har en slutscen som måste höra till en av hela genrens allra
mest märkliga. Porten till helvetet ligger i Louisiana

36. Possession (1981) regi: Andrzej Zulawski

En av världens bästa filmer någonsin oavsett genre. Hallucinatoriskt suggestivt apokalyptiskt relations drama-horror med
en storslagen och hysterisk Isabelle Adjani vid Berlinmuren. Läs mer om filmen på Horror Sida 1

37. Ms. 45 (1981) regi: Abel Ferrara

Stark Female revenge indie horror med en minnesvärd slow motion end-shooting. Zoeë Tamerlis är magnetisk som ett
traumatiserat och vilset våldtäktsoffer. Abel Ferrara inledde starkt med Driller Killer och Ms.45 och trashiga Fear City
är kul också, sen är det väl hans Bad Lieutenant med Harvey Keitel som är mest omtalad. Men Ms. 45 är den bästa

38. The Thing (1982) regi: John Carpenter

Strålande Sci-Fi horror och nyversion av en 50-talsfilm med sensationella pre-dator effekter och spindelhuvudet av
Rob Bottin som höjdpunkt. Från tiden när Carpenter till synes inte kunde göra något som inte blev bra.
Jag är också förtjust i några andra av hans Sci-Fi's som den kluriga Dark Star (1974) och festliga They Live (1987)

39. Videodrome (1983) regi: David Cronenberg

Long Live the New Flesh - Death to Videodrome. Min Cronenberg favorit är en synnerligen inspirerat egenartad
Sci-Fi horror med en som alltid alldeles strålande James Woods i huvudrollen

40. Lifeforce (1985) regi: Tobe Hooper

Sci-Fi Horror kultklassiker med en sensationell Mathilda May som, i detta fall bokstavligen, den utomjordiskt vackra
rymdvampyren. Ingen som sett henne glömmer henne någonsin. Bra FX (åtminstone i början av filmen) och en skönt
hysterisk Steve Railsback ger filmen en säregen hypnotisk PULS som gör Lifeforce till min favoritfilm av Tobe Hooper,
ja, före TCM också. Vet inte hur många ggr jag sett denna film men många är det, först på VHS och sedan på DVD
och det lär bli en blu-ray också snart. Läs mer om filmen på Kult- och Klassiker Sida 2

41. Mr. Vampire (1985) regi: Ricky Lau Chang Wei

Troligen den bästa horror-komedin från Hong Kong och en superHit som gav en lång räcka uppföljare. En Taoist präst
får problem med alla odöda, som i Kina/HK är en kombination av vampyrer och zombies och som tar sig framåt genom
att i unikt kinesisk stil hoppa som kängurus. Det finns bara ett sätt stoppa dem .... i munnen! Nej, det var Ahlgrens skum-
bilar det, sorry, men Taoistiska besvärjelser på gula lappar det gör susen. Läs mer om filmen på sidan Hong Kong
Klassiker som nås via sidan Diverse Hong Kong

42. Re-Animator (1985) regi: Stuart Gordon

Hysteriskt festlig splatter-horror komedi efter H.P. Lovecraft med en strålande Jeffrey Combs som genialt galne medicin-
studenten Herbert West och bedårande Barbara Crampton som Megan. Bästa horrorkomedin Ever, ihop med .....

43. Killer Klowns From Outer Space (1987) regi: Stephen Chiodo

Magnifik kombination av horror och komedi och en helt underbar hyllning till den amerikanska 1950-talsfilmens Rymden
anfaller-filmer. En ny cirkus har kommit till stan och den har kommit långt bortifrån, men ser inte clownerna underliga ut?
Sminkningen av clownerna är SENSATIONELL och gudomligt inspirerad. Alltid sköne John Vernon är bra som stadens
sheriff som undrar vad som händer, det är Kaos. Roligast? Kanske det tuffa MC gänget och den lille lille clownen

44. Opera (1987) regi: Dario Argento

Ja, jag vet, i denna min favoritlista fick jag ju bara ha med 2 filmer av samme regissör, men jag gör ett undantag här för
Argentos giallo-horror som blir regissörens 3e bidrag till denna topplista. Det är kackigt skådespel och det är visuellt
Magnifikt och väldigt, väldigt Våldsamt om en otursam uppsättning av Verdi's opera MacBeth. Det är också Argento's
sista inspirerade film, sen har det bara gått utför på ett sluttande plan.

Jag minns väl när jag såg denna film för 1a gg 1989 på en grekisk oklippt hyr VHS med titeln Terror at the Opera som
jag köpte till ett för högt pris i en hyrbutik i Larissa, Grekland. Det är nog svårt för dagens yngre horrorälskare att förstå
att det på den tiden i Sverige fanns en egenmäktig Filmcensur som likt en diktaturstat hänsynslöst klippte sönder verk av
filmkonst. Vad som var Konst, det bestämde ett fåtal "utvalda" för hela svenska folkets räkning. Argento var inte konst.
Suspiria var inte visuell filmkonst enligt dessa marodörer. Horrorfilm var definitivt inte filmkonst tydligen.
Som genrefan tvingades man att leta upp grekiska, USA eller holländska VHS av de filmer man ville se, eller rentav
franska Secam VHS som man bara kunde se på svindyra multispelare och multi TV apparater. En dyr hobby då man
kunde få pytsa upp en 500-600 kr för en oklippt kopia av en valfri medioker Jesse Franco rulle här i Sverige, eller för
en tidig Video Invest kopia. Ja, från tiden före den svenska videofilm censuren. Hade man tur kunde man hitta oklippta
kopior på tidiga svenska VHS utgåvor i vissa videouthyrar-butiker. Filmcensur - en svunnen tid .... förhppningsvis

45. Santa Sangre (1989) regi: Alejandro Jodorowsky

Magisk art-horror-saga från den egensinnige bildstormaren Jodorowsky om ett destruktivt mor-son förhållande.
Blanca Guerra, kanske min mexikanska aktrisfavorit, är FANTASTISK i rollen och ger 100% som modern. Hon har
kunnat ses också i filmer av Arturo Ripstein, mexico's Buñuel. Läs mer om filmen på Kult och Klassiker Sida 1


..... men, under 1990-talet led västerländsk horror sotdöden och Asien tog istället över tronen

 

46. Story of Ricky (1991) regi: Lan Nei Tsai/Nam Nai Choi

Groteskt våldsam splatter action-horror-komedi efter en manga om ett sadistiskt fängelse. Sjukt, sjukt kul och
kanske den våldsammaste film som gjorts i Hong Kong. Gott humör och trashiga effekter från tiden före CGI

och 47. The Untold Story regi: Herman Yau och Run and Kill regi: Billy Tang

Dessa båda filmer är från 1993 och prima exempel på Hong Kong filmens utflippade och helt hämningslösa s.k.
Category III film (ev. motsvarande en X rating i USA) och med 2 av de bästa/värsta filmpsykopater som världen har
skådat i form av Anthony Wong och Simon Yam. Båda förstås mycket skickliga och aktade skådespelare.
Kriminal-horrors som glatt stöter sig med all s.k. god smak och som bryter mot alla filmregler, och detta under en
tid då den västerländska horrorfilmen låg i sina dödsryckningar efter de till synes oändliga uppföljarna av typen
Terror on Elm Street 8, Halloween 14, Friday the 13th: Jason vs. The Knäckebrödspeople och med Scream runt
hörnet. Wong spelar en kolerisk snabbmatskock som maler ner sina offer till köttfyllningen i sina Dumplings á la
Sweeney Todd, fast i det senare fallet i pajfyllningar. Till skillnad mot Todd som är en folkskröna så baseras Wongs
snabbmatskock på ett verkligt rättsfall i Hong Kong, burrr.
Yam spelar en psykopatisk mainlandmördare som gör livet surt för olycklige Kent Chengs rollfigur. Både Anthony
Wong och Simon Yam har gjort en räcka Cat.III filmer när det begav sig. Detta är inte Hollywood, kan vara ett
mantra som passar när man ser dessa filmer, inga regler gäller. Spänn fast säkerhetsbältena.
Ja, detta gällde alltså under Hong Kong filmens Guldtid alltså, ca 1985-1995, men idag existerar inte denna film
längre även om Cat.III som censurbeteckning finns kvar. Varför?
Hong Kong återgick till Kina 1997 och även om man har viss autonomi och skulle kunna göra lika utflippade
filmer idag så gör man det inte, för idag inriktar sig HK's filmproducenter på sin mäktiga granne för det är där de
stora pengarna finns och då måste man anpassa sig till de stränga censurregler som diktaturen Kina har.
Läs mer om dessa filmer på Asian Horror Sidan

48. Cure (1997) regi: Kiyoshi Kurosawa

Mästerlig psykologisk art-horror-thriller där en polis utreder en serie till synes oförklarliga mord och där en ung man,
en tidigare psykologistudent som behandlas för minnesförlust, kan vara den beräknande mördaren. En briljant film
som i sina fascinerande bleka miljöer och med sitt industriella soundtrack förebådade den likaledes mästerliga
Kairo/Pulse. Kiyoshi Kurosawa är en stor personlig favorit. Läs mer om hans filmer på Japan Sida 2

49. Ringu (1998) regi: Hideo Nakata

Denna japanska Horror-klassiker från 1998 kom att i grunden påverka den moderna horrorfilmen World Wide.
Det började med en skakning som drabbade Japan och de kringliggande asiatiska länderna för att sen i seismiska
chockvågor sprida sig över världen. Filmen utspelar sig under en dryg vecka i september 1997 och handlar om
några ungdomars död föranlett av ett VHS band inspelat på parapsykologisk väg av en avliden demonflicka.
Visst, japanska kvinnliga spöken med långt svart hår var inget nytt då japanskor de facto ofta har långt svart hår
och de kunde ses i spökfilmer från t.ex 1960-talet (den japanska horrorfilmens 1a guldtid) men här skapades
mallen med hängande hår för ansiktet och ryckig odöd-gång som sen har återkommit i en räcka asiatiska filmer.
Läs mer om filmen på Asian Horror sidan. Filmen kom otroligt nog i en bra USA re-make med Naomi Watts i
huvudrollen, fast hans utmärkta Dark Water den slaktades av Hollywood den, urrrrrk.

50. Scrapbook (1999) regi: Eric Stanze

US indie som chockar. Unikt intensiv artmovie-horror om en mördare och om förhållandet fånge och fångvaktare.
Ett starkt och briljant agerat Feel Bad slag i magen och en av få filmer i genren - Film som Bits, inget nöje direkt.
Till detta bidrog Tommy Biondo som manusförfattaren och perpen i filmen. Läs mer om filmen på Horror Sida 2

51. Audition (1999) regi: Takashi Miike

Killi ... killi ... ett oförglömligt horror mästerverk med en dito oförglömlig Shiina som den inte så väna unga kvinnan
som datar en medelålders man. Han förväntar sig en undergiven ung partner men får något helt annat. När filmen
visades på bio lär delar av publiken ha rusat mot utgångarna, alltid (eller oftast) ett tecken på yppersta kvaliteter hos
en film. Med denna film slog sig den egensinnige japanske auteuren Miike in i världens cinesters huvuden med en
Bang. Filmen gjordes också under Guldtiden för japansk film (1995-2003?) då industrin härskade avseende galna
idéer och inspirerade infall och Miike själv under en femårsperiod lyckades med nästan allt, innan han tuggades upp
av mainstream Teeny Bop själsdöd filmen. Även Sydkorea utmanade i början av 2000 talet om att tillföra innovativa
idéer och skapa sensationell nyskapande film genom filmer som Save The Green Planet och Park's Revenge Trilogy.
Om jag har något klagomål mot Audition så är det att samtliga DVD utgåvor jag sett av filmen avslöjar handlingen,
en sado-horror, på fodralet. Hade varit bättre om fodralet inte avsöjat filmens underbara vändning om vem Shiina är

..... så, i början av millenniet började man äntligen ana ett uppvaknande för horrorgenren även i väst.
Där fanns Rob Zombie, Eli Roth och Alexandra Aja kickstartade den Nya Franska Vågen av elak horror

52. Uzumaki (2000) regi: Akihiro Higuchi

Helt utflippad och grymt underhållande horror-komedi om en stad som drabbats svårt av virvelliknande fenomen.
Unikt japansk galenskap baserad på en Manga, förstås. Från tiden när japansk film briserade av kreativitet

53. Session 9 (2001) regi: Brad Anderson

Möjligen ett bortglömt horror-drama om en genuint obehaglig arbetsplats där spänningarna tilltar i ett
arbetslag som skall asbestsanera ett gammalt övergivet Nasty sjukhus. Läs mer om filmen på Horror Sida 1

54. Pulse - Kairo (2001) regi: Kiyoshi Kurosawa

Kurosawa's apokalyptiska horror mästerverk tillhörde topparna i den nya japanska filmvågen och scenen med
det där kvinnliga spöket glömmer garanterat ingen som sett filmen. Har förstås våldtagits av Skitfabriken i re-make

55. Deathwatch (2002) regi: Michael J. Bassett

En mycket originell och suggestiv drama-horror från leriga skyttegravar under WW1. Något ännu värre än krigets
helvete väntar en grupp brittiska soldater i den erövrade tyska skyttegraven. Ett fint exempel på den ganska nyligen
framsprungna genren WW Horror, även om det då oftast rör sig om WW2 då nazisterna ju passar så bra som Bad
Guys. Motsvarigheten till svartklädda revolvermän i gamla westernfilmer, gjutna skurkar.
Krigshorrors, äntligen något innovativt i genren även om krig förstås är Helvete, för några mörkare stämningar än dem
under WW2 kan man väl knappt hitta, så idéen är enkel och genial. Jag måste medge att det också funkat riktigt bra
då jag har sett flera mycket underhållande horrorfilmer som utspelas under WW2 och med nazister i handlingen och
om det så är om ockultism, zombies i bunkrar eller om galna cyborg experiment. Läs mer om filmen på Horror sida 2

56. Double Vision (2002) regi: Chen Kuo Fu

Underskattad och bortglömd men unik och välspelad Taiwanesisk crime-ockult-horror-drama. Den säregna och mycket
suggestiva stämningen byggs upp till viss del genom den sällan (eller troligen aldrig) tidigare filmiskt använda lösningen på
mordgåtan som man återfinner inom den Taoistiska mysticismen. Tony Leung och David Morse åstadkommer också något
nästan unikt inom asiatisk film - de är Kanon ihop, en asiatisk och en västerländsk vit skådis som funkar, hoppsan!
Läs mer om filmen på Asian Horror Sidan

57. Haute Tension (2003) regi: Alexandre Aja

Alldeles briljant och hämningslöst Nasty fransk Ny-Slasher där en psykopat fördärvar 2 unga kvinnors weekend-planer.
Fina icke CGI effekter av legendaren och Lucio Fulci mfl. Gore ankaret Gianetto De Rossi. Filmen skrällde till rejält bland
de sanna Horrorfilm älskarna som unisont och lättat vrålade - Äntligen! Västerländsk horror ute ur Dödsskuggans Dal.
Tyvärr slukades Alexandre Aja snabbt upp av Skitfabriken och försvann spårlöst som regissör av betydelse.
Läs mer om filmen på Horror sida 2

58. A Tale of Two Sisters (2003) regi: Kim Je-woon

Vacker atmosfärisk Sydkoreansk drama-horror om ett hus, 2 systrar och en styvmor. Saga från begåvade Kim Je-woon

59. Gorgonas (2004) direction: Salvador Sanz

Argentinian 14 minutes animated short made by comic writer Sanz in a highly stylized way, like an art horror almost.
VERY suggestive about the cute triplet pop group The Elektra Sisters who turn into the monsters of the ancient greek
myth, the Gorgons, and turn their fans worldwide to stone. Intense, scary and apocalyptic and a work of genius

60. Someone's Knocking at the Door (2008) direction: Chad Ferrin

WOW! Jag är mållös! Galet inspirerad indie kriminal-horror med bisarra tripper, demented sex och Gore. Underbart och
nästan ofattbart vrickad indie paranoia och praktfull Mind Fuck. Amerikansk indie när den är som allra mest innovativ.
Läs mer om filmen på Horror Sida 1

61. The Devil's Rock (2011) direction: Paul Campion

Brutalt underskattad WW2 horror. Ett mycket välgjort, välspelat, klaustrofobiskt och intensivt verk av närmast art-horror
kammarkaraktär om tysk nazistisk ockultism på kanalöarna i slutskedet av WW2. Stringent regisserad och intelligent låg-
budget horror som tillvaratar sin magra budget på allra effektivaste sätt och en indiehorror när den är som allra bäst.
En Nya Zeeländsk produktion som dessvärre verkar vara helt bortglömd och/eller underskattad. Inte en film för alla således
då många nog tycker det är för mycket prat i ett begränsat utrymme. För lite usla CGI explosioner också förmodligen.
Man kan ju inte heller säga att det gräsliga USA DVD fodralet (till vänster ovan) hjälpte filmen heller.
Läs mer om filmen på Horror Sida 1

62. Frankenstein's Army (2013) direction: Richard Raaphorst

Cyberpunk meets Outpost i WW2 Naziversionen av Frankensteins monster. Galet utflippat med varelser som måste ses för
att tros, Raaphorst's groteska visioner av människo-skrot-krigsmaskiner liknar en nutida Hieronymus Bosch's målningar såvitt
avser deliriskt vansinne och känns som en kusin till Shinya Tsukamoto's japanska klassiker Tetsuo. Ja, naturligtvis bör väl
denna film ses som en WW2 Cyberpunk Horror komedi och avnjutas med gott humör. Läs mer om filmen på Horror sida 1

63. Mamula (2014) direction: Milan Todorovic (Killer Mermaid/Nymph)

Atmosfärisk .... jaa, igen, detta ord har jag rapat upp många ggr på denna min favorit horror lista, men det är ju en viktig
egenskap för om en horrorfilm skall sticka ut eller inte anser jag. Nåja, den är också en suggestiv och hyfsat välspelad
Serbisk sjöjungfru horror som spelats in i den vackra Monte Negrinska fjorden Boka Kotorska och med Franco Nero i
rollistan. Filmen öppnar väl för en uppföljare misstänker jag. Läs mer om filmen på Horror Sida 1

64. Ich see, Ich see (2014) direction: Veronika Franz/Severin Fiala (Goodnight Mommy)

Great, beautiful and disturbing psychological horror/thriller-drama about 2 twin children living isolated in a house on
the Austrian countryside with an unhappy and heavily bandaged woman, almost like a mummy, who may or may
not be their mother. The Desolate images of the forest, the lake, the empty provincial town and of the 2 kids roaming
around unguarded creates a claustrophobic atmosphere and an intense foreboding of a catastrophe