US DVD Cantinflas (Fortino Mario Alfonso Moreno Reyes 1911-1993)

Cantinflas var en MEGA stjärna inom mexikansk film, ja rentav hela latinamerikas störste filmkomiker. Pga det pinsamma kulturmörkret som ju som bekant råder i vår frusna
utpost av världen är han dock nästan helt okänd här. Man kan ju skylla på den olyckliga genom-amerikaniseringen av vårt fördummade land med sina odiösa kriminalfilmskalkoner,
men faktum är att han nådde viss popularitet även i USA, gjorde några filmer på engelska och fick en stjärna i gatan i LA. Och, inte att förglömma att samtliga mexikanska filmer
jag sett har varit USA utgåvor så den latinska kulturen lever, frodas och växer allt mer i USA. Som ju förstås är ett stort, fantastiskt kulturland som är så mycket mer än dess s.k.
Hollywood-filmer så slentriansnacket om amerikanisering man lätt faller in i (ja, jag är skyldig) är alltså tveksamt att använda sig av. För 20 år sedan när knappt en enda filmklassiker
fanns att köpa här i Ultima Thule kunde man t. ex i USA köpa alla filmhistoriens klassiker inklusive de flesta av Bergmans filmer som då inte fanns utgivna i Sverige. Cantinflas då...?

Han skapade en mexikansk Charlie Chaplin, en godhjärtad (nästan) luffargestalt i sina slitna byxor med ett rep som skärp, en figur han kombinerade med ett vitsigt och klurigt snabb-
snackande á la Groucho Marx. Han är likeable också, man gillar honom men då min spanska är mycket, mycket skral (rentav ej existerande alls faktiskt) så uppfattar jag inte hans

typ av underfundig humor, mannen pratar som en kulspruta. Cantinflas går vinnande ur sina många möten, inte minst med dryga personer som anser sig vara honom överlägsen som
t. ex myndighetspersoner, med hjälp av förvirrande ordvändningar i en strid ström av ord. Hans sätt att prata skapade ett nytt mexikanskt ord, ungefär att "cantinflea" (cantinflear).
Cantinflas filmdebuterade 1936 och hade sin absolut största period som filmstjärna på 1940 - och 50 talet. Komiken bygger alltså mer på ordkomik än på buskis.

I filmen El Portero från 1950 är han en portvakt kombinerat mjölkbud och någon sorts skrivare, som hjälper folk med brev och skrivelser, och hellre än på ett bra sätt då antar jag.
Han är hjälpsam med ett stort hjärta och ställer upp för sina grannar i kvarteret, inte minst för läraren/rektorn Don Sebastian och dennes vackra dotter Rosamaria (Silvia Pinal) som lider
av en ryggmärgsskada efter en olycka och måste ta sig fram på kryckor. Osjälviskt ställer han upp och räddar Sebastian's bristfälliga skola genom att snacka bort myndigheterna och han
ordnar fram pengarna till flickans operation genom att ställa upp som jockey i ett galopp-race och att han startar bak och fram med hästen och rider åt fel håll är inget hinder heller när han
vinner till rekordodds (ser faktiskt ut som det verkligen är Cantinflas själv som rider i full galopp). Vi förstår att han verkligen är kär i den sköna Rosamaria och att han närt vissa futila
förhoppningar och man grips av hans sorg (han hade flera strängar på sin lyra) när polletten till slut trillar ner för honom.
Legendariska Luis Buñuel aktrisen Silvia Pinal (f.1931) filmdebuterade 1949 och syns här i en tidig film i en något mindre roll. En av mexikansk films största aktriser, TV-profiler och
kändis personligheter överhuvudtaget hade lyckan att få arbeta med regimästaren Buñuel under dennes enastående mexikanska period. I filmerna Viridiana, El Angel exterminador och
Símon del desierto, 3 av i mina ögon filmhistoriens största filmmästerverk, fräter hon nästan sönder filmremsan med sin utstrålning av sensualitet och humor. Dit har hon inte nått här än
4:3 fullscreen originalratio, black & white, mono spanskt tal utan engelsk text


Back