Ja, men vad skall jag säga här då jag ärligt talat inte behärskar vare sig klassisk musik eller operafilmens område
tillräckligt för att kunna skriva något vettigt - hänvisar till IMDB eller liknande.
Men, Don Juan är i alla fall min favoritopera med himmelsk musik rakt igenom. Jag minns när jag som ung biograf-
vaktmästare blev fångad av filmen då den gick för tomma salonger en kort tid 1980 eller 1981 på en SF biograf i
Stockholm, ingen kioskvältare direkt i kulturlandet i norr där biopubliken rusat till någon av de 18 salongerna som
visade Göta kanal - nu skiter Jönssonligan i drömkåken 5.

Filmen är makalöst skön och sensuell inspelad i och kring Venedig i milt sagt atmosfärisk miljö. För att vara en gammal
opera känns så känns den på något sätt odödlig i sagan om livsnjutaren, förföraren och den evige rebellen Don Juan som
inte räds ett möte ens med döden själv. Med sina stiliserade gestalter i etablissemangets hämndlystna Donna Anna med
sin träaktiga Don Ottavio, med betjänten, med det oskuldsfulla bondeparet, med den märkliga och fascinerande Donna
Elvira (kärleksfull, förvirrad och hämndlysten i ett), med döden-statyn och med den obetvinglige missdådaren Don Juan.
"I'm Tony Montana" säger Al Pacino i De Palma's bisarra gangstermästerverk Scarface, höjer på ansiktet ur en gigantisk
hög av kokain för att itu med den hopplösa striden mot 178 tungt beväpnade colombianska gangsters, och på samma sätt
som det är svårt att inte gilla Pacinos karismatiska "anti-hjälte" kan man inte heller låta bli att gilla Don Juans oräddhet och
fräcka glupskhet. Båda är också Bad Guys som går ut med en Bang!

På 80-talet var jag närmast besatt (och småkär) i den Nya Zeeländska sopranen Kiri Te Kanawa, en av världens då mest
berömda operasångerskor som ofta och gärna sjöng Mozart. Hennes ursprung som hälften maori gav henne ett milt sagt
exotiskt utseende och i operafilmer passade hon därmed perfekt, och både Kiri Te Kanawa som Ruggero Raimondi ser
fantastiska ut i filmen och agerar mycket väl dessutom.
Det finns några berömda arior i Don Juan som Donna Annas, Leoporellos katalog-aria, Zerlinas etc. men mina favoriter
är ändå Don Giovanni's icke-arior, bl.a serenaden och Donna Elviras mycket korta arior som den märkliga Fuggi, fuggi il
traditor - Mozart, oj, vilket geni.
Alla sångarna i filmen var av högsta världsklass, Jose van Dam som betjänten, Edda Moser som Donna Anna etc. och det

enda som sticker lite i ögonen är väl då att Teresa Berganza är alldeles för gammal för rollen som bondflickan Zerlina, ja
hon var i medelåldern och ser äldre ut än Don Giovanni. Men, Berganza var iaf en fantastisk sångerska då förstås.

Joseph Losey var ju en amerikan som fick fly sitt hemland under 50-talets häxjakt på kommunister, dock hann han med
några fina Film Noir rullar som t.ex the Prowler som blivit en genreklassiker (läs mer om denna på Film Noir sidan) och
han fortsatte sin bana i Europa och England där han gjorde artmovies (ibland lite för pretto för sitt eget bästa som sömn-
pillret Modesty Blaise). Såvitt jag vet har jag bara sett 3 av hans filmer, Prowler, Modesty Blaise och Don Giovanni men
Losey hör till en av de mer aktade regissörerna verksamma i Europa.
DVD utgåvan är en brittisk 3 disc med akt 1 på disc 1, akt 2 på disc 2 och extramaterial på disc 3
anamorfisk widescreen 1.66:1 med 3 olika ljudspår att välja på bl.a DTS 5.1. Extramaterialet består av 2 featuretter -
About Don Giovanni (dokumentär insp. 1979), Losey and Don Giovanni (insp. 2006 där en expert snackar på franska
med subs, en 40 min lång dokumentär "The Sound Odyssey" om ljudspåren på franska med subs samt en trailer.
Filmfodralet hade en urusel upphängning av discarna så risken för Floaters är stor, dvs lösa discar i transporten

Back