fr.v. Tusshar Kapoor, Emraan Hashmi, Sik och Naseeruddin Shah

Drama baserat på den sydindiska 1980-tals film-sexsymbolen Silk Smitha. Från regissören Luthria som ännu en
gång skildrar 80-talet, tidigare i den rätt kassa Once Upon a Time in Mumbai, men här funkar det alldeles utmärkt,
och detta förstås främst pga filmdrottningen Vidya Balan's insats i titelrollen som Silk.

Vidya Balan är STEKHET som vulgär men hot sexpot och även om hon omges av skickliga skådisar som Naseeruddin
Shah och Emraan Hashmi, så är detta och tro inget annat, till 100 % en bravura-insats av Vidya Balan.
Filmen skildrar en dansös (för insatser i filmernas sång/dansnummer) uppgång och fall och filmen växlar från nästan komedi
i början till tragedi mot slutet, bortglömd och alkoholiserad begick Silk självmord 1996.

Reshma (Balan) drömmer som så många andra hoppfulla indiska flickor om att bli filmstjärna, men ratas av en talangscout
som säger att hon är enkel och inte har något av intresse för en regissör, att hon saknar "DET".
Men hon ger inte upp, tar sig in på en filminspelning och ett dansnummer med second-director'n och "sexar" till det så att
byxorna knakar på filmteamet. Fast regissören, av art movie karaktär, Abraham (Hashmi) blir topp tunnor rasande när
han ser det "trashiga" materialet och klipper bort rubbet. Filmen floppar fett och producenterna, som hittar det bortklippta
dansnumret, klipper in dansnumret och återlanserar filmen - och den blir en supersuccé där män stormar biograferna.
Sex funkar alltid och Reshma blir en stor stjärna "Silk" inom det mer trashiga filmfacket. Hon har "DET", sex appeal.

Silk gökar oförväget med åldrande filmstjärnan Surya (Naseeruddin Shah med skokrämsfärgat hår) som mest verkar göra
usla matinéfilmer av western-typ. Hon står på toppen .... men får fiender i branschjournalisten Nayla och i "fin"-regissören
Abraham som avskyr det hon står för. Nayla skriver hennes filmer är baserade på "Dirt" (Silk) - typ att visa urringningen i
en blöt sari (som anses mycket erotiskt i Indien, tänk bara alla scener med aktriser som plötslit står och sjunger under ett
vattenfall). Vad som går upp måste ju gå ner och Feel Bad väntar alltså så småningom.

Regissören Luthria gillar jag inte mycket då han saknar snärt, glöd, en tråkmåns men detta är Vidya Balans film och hon
är strålande, det gnistrar om henne. Filmen har också bra skådisar i de övriga rollerna runtom henne (förutom Tusshar
Kapoor som dock visade att även han kunde agera i den briljanta Shor in the City, se mer om denna under filmen) och
det är fin karisma mellan henne och Emraan Hashmi.

anamorfisk widescreen 5.1 hindi med engelsk textning - OBServera dock att filmens narratorsröst (Hashmi's) inte har
har engelska subs av någon outgrundlig anledning. Making of saknar subs, sång/dansnummer har subs, stor transparent
Shemaroo logga syns i det nedre högra hörnet

Back