Abhay Deol, Mahie Gill och Kalki Koechlin

Uppfriskande oromantisk film-uppdatering av den gamla kioskvältarromanen från Sarat Chandra Chattopadhye.
Det är fräckt, det är indie och det är motsatsen till Sanjay Leela Banshalis storslagna Devdas från 2002 (vilket inte
hindrar att jag gillar det ultra-romantiska kolossalspektaklet också).
Repliker som "this is Delhi, my friend. Here you feel a pussy, fill a pussy, but never keep a pussy" eller "all you want
to do is fuck" är inte helt vanliga inom Bollywoodfilmen och den normalt stränga indiska filmcensuren brukar väl annars
inte släppa igenom sådant, eller, men kanske har The Orson Welles of Indian Film fått lite extra spelrum ?
Det är suveränt återhållet skådespel, det är innovativa uppbrutet oväntade bildlösningar och det är ett läckert soundtrack.
En perfekt helhet och ännu ett indie-mästerverk av Kashyap, nästan en kul satir på tidigare Devdas-versioner.

OBS! Nedan förekommer spoilers, läs vidare på egen risk

Abhay Deol är rikemanssonen Dev, en arrogant och helt osympatisk slusk som återvänt hem efter massor av år i London.
Han har hållit kontakten med barndomskärleken, fattiga grannflickan Paro (Mahie Gill) genom telefonsex-samtal och naken-
foto. Häftiga Mahie Gill är helt underbar i rollen som Paro, hon är helt oblyg och robust och den totala motsatsen till t. ex
Aishwariya's rådjursväna Paro. Hon tar en madrass och stegar ut i ett sockerrörsfält för att handfast sätta på Dev, i en minnes-
värd scen, varpå han tar henne för ett luder och dumpar henne.
Något Dev. kommer att ångra men knappast självständiga Paro, som sörjer föga utan snart gifter sig med en annan.
Sen får vi (vilket ju alla vet som sett smash-hiten Devdas med Shahrukh, Aish och Madhuri) följa Devs odyssé in i ett kaos av
sprit, knark och horor i Delhi's undre värld. Sjaskigt värre men underhållande.

Vi får också möta 17-åriga skolflickan och nymfomanen Leni som till slut hamnar på en bordell, där hon utklädd till skolflicka
med slickepinne blir etablissemangets dragplåster. I en blinkning till Sanjay Leela Banshalis filmatisering och mega HIT från 2002
får vi se hur Leni tittar på denna film och på Madhuri Dixit, varpå hon tar sitt alias Chandramukhi.
Även en affisch med Shahrukh från föregångaren kan skymtas utanför ett hak.

Leni spelas av "europeiska" fläskläppade Kalki Koechlin f. 1983, en indiska med franska föräldrar. Hon är skränig, sjaskig, ful och
allmänt irriterande i rollen ...... och det är effektivt. MEN - man (jag) kan inte ta ögonen från henne och helt plötsligt är hon snygg.
En fotogenisk udda kvalitet av extraordinär klass m.a.o. Hon har fått en del skit av vissa och anses inte hålla måttet jmf. med de andra
2 huvudrollsinnehavarna, men jag tycker hon är bra och man (okey, jag) kan inte låta bli att stirra på henne.
Kashyap har rentav gett henne en större roll i filmen än Paro - kan det bero på att de blev ihop under filmen och sen har gift sig?
Koechlin är medmanusförfattare och har huvudrollen i Kashyaps senaste film That Girl in Yellow Boots, en thriller där en icke-indisk
tjej söker sin far i Mumbais urbana djungel och börjar jobba på massageinstitut. Skall hon bara spela gnoa ?

Kashyaps nya thriller från 2010 som bara dröjer och dröjer och inte får premiär förrän senare 2011. Hmm, detta brukar ju normalt
inte vara ett bra tecken och man hoppas att det inte blir Kashyaps första flopp. Ja, publikt har han ju alltid floppat förstås, den stora
massan i Indien uppskattar ej hans filmer, men skall artmovie-publiken göra tummen ner nu också ? Nej, hoppas inte.

Anamorfisk widescreen 5.1 eller 2.0 hindi med engelsk textning. Transparent logga i övre vänstra hörnet och en reklambanner som
dyker upp nertill i bilden 8-9 sekunder per gång var 20e minut ungefär. Lite mörk bild kanske men helt OK och sånger med subs.
Det fina soundtracket av Amit Trivedi.
Disc 2 Extramaterial: En flera timmar lång Making Of (längsta jag någonsin sett alla kategorier) som saknar subs men där talet till
absolut största delen är engelska

Back