Bild upptill: Dang; undertill fr. v. t. h. Lam Sing, Piak, Pu och Dum

Inte oävet kriminal-drama från Nang Nak-regissören Nomibutr/Nimibutr som med tidskänsla från 1950-talet berättar en historia om
ungdomsgäng, om hur ungdomarna glider in i organiserad brottslighet och hur det våldsamma slutet är oundvikligt.
Filmen börjar och slutar 1958 med huvudpersonen Dang's "ordination", en ceremoni inför hans praktiserande som munk.
En narratorsröst berättar historien om Dang Birely och gangstergängen, det är i nutid en äldre herre - Piak, en gång medlem av Dang's
liga. Vi får veta hur Dang (Jesdaporn Pholdee) som 13 åring dödade för 1a gg när han skyddade sin prostituerade mor från en torsk.
Sen hoppas det till 1956, grabbarnas idol James Dean är död och man lyssnar på Elvis Presley.

The Dang Bireley's vs. The Levates - OBS! Innehåller spoilers nedan

............................................................................

............................................................................

Dang's gäng består av honom själv, av Lam Sing (Noppachai Muttaweevong) och av studenten Piak (Attaporn Teemakorn) och det
motsatta gänget, som de ännu är vänner med, består av Pu (Suppakorn Kitsuwan, som jag tycker är bäst i denna film som sedermera
riktigt Nasty slemsäck, han fullkomligt vibrerar av hat och aggression) även kärleksfullt kallad "Bottle Bomb" för de sprängladdningar han
närsomhelst kan kasta ifrån sig, och av Dum (Chatchai Ncarmsun).
Den första sprickan mellan Dang och Pu kan anas när söta nattklubbssångerskan Wallapa (Champaign X, kanske en sångerska också i
verkligheten då hon sjunger en kort snutt och gör det bra? Har inte orkat googla, nuförtiden finns ju all världens info bara ett klick bort)
nobbar PU till förmån för Dang.

Sen får vi se hur Dang börjar sin kriminella bana genom att (likt deNiro i Gudfadern) mörda en lokal boss för att få respekt i Bangkok's
undre värld. Några år går och militären har inlett en upprensningsaktion i huvudstaden och Dang och hans mannar har sökt sig till de
"nya områdena" med en amerikansk militärbas och de börjar arbeta åt en kasinoboss, ex-polisen Sergeant Chien (Apichant Choosakul).
Allt är väl inledningsvis, tills Sarge anlitar några extra hårdingar, japp, inga mindre än Bireley's numera ärkefiender, rötäggen Pu och Dum.
Det blir en explosion förstås och så småningom, tillbaka i filmens början kommer finalen - en kort men riktigt explosiv shootout med flera
snygga squibs-sprängningar (troligen i alla fall för att vara Thailand 1997 men å andra sidan vet jag Nada om äldre thailändsk actionfilm
förstås) och en bra goreeffekt när en viss person biter i gräset.
Det hela är ganska objektivt berättat då ingen är överdrivet sympatisk och det lågmälda dystra slutet känns helt rätt.

Denna gangsterhistoria lär basera sig på verkliga brottslingar och känns lite episk sådär även om händelserna i filmen bara utspelas under
en period av 5 år, 1953 - 1958. Det är Old Style rakt berättat och utan den nyare hyperkinetiska Gun Play stil som Bröderna Pang sen
körde fr.o.m. Bangkok Dangerous en 4 år senare, men det är bra.
widescreen letterbox, 2.0 thailändskt tal med engelsk textning, regionfri PAL, inget extramaterial

Back