Welles enastående och cinematografiskt banbrytande debutfilm i anniversary digital transfer med
förbättrad digital audio om en fiktiv tidningskung (som alla vet handlade om William Randolph Hearst).
Konservativa Hollywood gav universalgeniet och teatervärldens dåvarande Wünderkind helt fria händer
att göra precis vad han ville
(likt Fox en gång gav den tyske häxmästaren W.F. Murnau att göra 1927
års Mästerverk Sunrise) och han gav oss en skildring av vad som får en maktmänniska, den rikaste
av de rika, att ticka och om tomheten och ensamheten i det finaste palatset. Ihop med fotografen Gregg
Toland gav han oss bilder som vi aldrig sett tidigare med sensationellt djupfokus, kameraåkningar och
oväntade bildkompositioner med Sergio Leone estetik drygt 40 år tidigare (t ex ett ansikte i förgrunden
och ett annat/eller person med skärpa långt i bakgrunden). Oerhört ambitiöst projekt av geniet Welles
och med "Rosebud" försökte han sig på att visa vad som kan vara essensen av ett liv, kanske det som
gjort en person lycklig, Rosebud, eller minnet av en flickas ansikte som skymtat förbi i natten.

Problemet var bara att han gjorde denna skildring kalkerad på multimiljonären Hearst, som sen gav sig den
på att förstöra Welles karriär i grunden, bl a vilket nämns i den intressanta lång-dokumentären, genom att
hota filmbolagen med att allmänheten (via hans slasktidningar) skulle få reda på att det var massor av judiska
personer på filmbolagen i Hollywood (ja, vi talar om tidiga 40-talet i USA då ännu nazismen var lite småhot
hos högern och överklassen, ja som i Sverige och England alltså) - Hearst vilken
vidrig svinpäls!
Många har genom åren utsett denna till tidernas bästa film (den är mästerlig, men själv föredrar jag hans
nästföljande The Magnificent Ambersons och Touch of Evil), Welles är lysande i huvudrollen och de andra
är mycket bra i de större rollerna men det är något hysteriskt över de större sällskapen, alla talar alldeles för
forcerat och onaturligt, för styltat (ungefär som den förbannade nyårsfesten i Sunset Boulevard...)
Welles fick (enligt slutorden i dokumentären) ägna större delan av resten av sitt liv till att tjata, lura och stjäla
sig till pengar till sina olika filmprojekt, och resultatet blev ju alltid mycket spännande men sällan helgjutet så
som han fick till det när han hade kontroll över sina filmer. Dessa missade Welles-mästerverk har vi filmälskare
alltså svinpäls-gubben Hearts att tacka för.

4:3 originalratio, black & white, original mono. 2 separata kommentar-ljudspår med filmkritikern Roger Ebert
och regissören/Welles-biografören Peter "Targets" Bogdanovich, 1941 Premiere Newsreel, gallery of storyboards,
rare photos, alternative ad campaigns, studio correspondence, call sheets and other memorabilia
Disc 2: The Battle Over Citizen Kane (lång intressant dokumentär)

Back